Det är inte alla spel som kräver ens fulla uppmärksamhet 100 procent av tiden. Faktum är att ganska många spel ger utrymme för att lyssna på annat samtidigt.
Så fungerar i alla fall jag. Om ett spel har långa transportsträckor (Red Dead Redemption), många strider utan en massa snack (FFXiii) eller helt enkelt mycket uppdrag och innehåll som inte kräver fokus (onlinespel som WoW) så vill jag gärna lyssna på något samtidigt som jag spelar. Och för mig handlar det oftast om ljudböcker.
Långa transportsträckor får mig att vilja göra annat samtidigt som jag spelar.
Kanske kan man se det som att utvecklarna misslyckats lite. Att de inte lyckats skapa ett spel som underhåller mig till 100 procent. Fast personligen tycker jag att det är bra att det finns spel som tillåter mig göra andra saker samtidigt. Det finns tillfällen då jag vill bli helt uppslukad och tillfällen då jag bara vill softspela och samtidigt lyssna på en god bok.
Sen finns det såklart de där spelen där man löst ”dötiden” på smarta sätt och som gör att man nästan glömmer bort att det är stiltje. Jag tänker närmast på GTA IV där radiokanalerna är tillräckligt underhållande under bilfärderna för att jag inte ens ska tänka tanken att slå på en egen spellista på Spotify eller en bra bok på Storytel. Där har Rockstar verkligen tänkt till. Det samma gäller spel som hela tiden bjuder på nya konversationer, ny fakta och intressanta detaljer medan striderna pågår. Jag skulle exempelvis aldrig lyssna på något annat när jag spelar Bioshock, Mass Effect, Dead Space eller Call of Duty. Där är man så inne i berättelsen att inga extra tillägg behövs.
I GTA IV har man löst dötiden i spelet på ett smart sätt genom att erbjuda underhållande radio.
Jag kan tänka mig att vi dock fungerar väldigt olika här. Jag vet en del som älskar att bara sitta och lyssna på musiken i World of Warcraft när de grindar. Själv måste jag minst lyssna på en bok, helst se på teve samtidigt. Annars blir jag dödligt uttråkad. Kanske är det ett tecken på min egen rastlöshet. Men det är så jag fungerar. Och det är ju helt okej att kunna kombinera både böcker och spel. Tycker i alla fall jag.
Så hur fungerar du? Lyssnar du på annat när du spelar, eller är du fullkomligt nöjd med spelet i sin helhet även om det bara är bakgrundsmusiken i WoW som ljuder?
De säger att man ska ha med sig en massa bra musik till BB. För mig blir det Iphone och Spotify som gäller. Så nu ska jag bara sätta ihop en bra lista med musik, och då kom jag på att jag ju kan fråga er om råd. Så har ni bra idéer på musik som kan hjälpa mig genom förlossningen: släng in det på Pyrets lista! H*n och jag kommer att bli er evigt tacksamma 
I ungefär en månad har jag sneglat på det varje gång jag har handlat. Men jag har tänkt: nej, det är mycket pengar och jag kan säkert hitta det mycket billigare på nätet. Varje kväll har jag sedan kommit hem och glömt kolla online. Och så samma visa nästa dag, och nästa, och …
Men idag har jag blivit med gitarr. Kanske var det den ruskigt stressiga dagen på jobbet som gjorde att jag bestämde mig för att jag (eller ja, vi – för vi betalade med gemensamma pengar) behööööövde köpa Guitar Hero III: Legends of Rock.
Jag är minst lika snygg med min gura i handen. Det enda som skiljer är färgen på håret!
Alltså, sedan jag och killen hälsade på våra wow-kompisar i England förra året har jag varit sugen på att köpa Guitar Hero. När jag sedan fick spela lite till hemma hos Erik Hansson, chefredaktör för Level7.nu väcktes mitt begär ytterligare. Men sedan har jag alltså tvekat och snålat.
Nu när jag stått framför teven i närmare en timme och spelat förbannar jag mig själv för att jag inte köpt spelet tidigare. Seriöst! Fy (svordom) vad roligt det är. Och beroendeframkallande. Efter sex låtar på easy hoppade jag över till medium och insåg ganska snabbt att jag bör stanna där ett tag. Jag insåg också att jag behöver större händer eller längre fingrar. Jag vet inte riktigt vad som är lättast att fixa, men på något sätt måste jag lösa det innan jag går vidare i svårighetsgraderna.
Jag hade egentligen tänkt spela igenom en massa demon i helgen som ligger klara och väntar på mig på vår PS3:a. Men det vete tusan om inte några av dem kommer att få stryka på foten för min nya, fina, skinande, svarta, heta gitarr. Rock on!
Efter att ha läst en del i forumet på Level7.nu inser jag att känslorna kring spelet är splittrade. En del älskar det, är nästan euroforiska. Andra tycker att det är en ”okej upplevelse”. Ett okej spel värt sina futtiga tior.
När jag laddade ner det till min PS3:a hade jag efter all hype rätt höga förväntningar. Det är aldrig en bra förutsättning när man ska börja spela ett spel. Chansen att upplevelsen lever upp till den bild som skapats i ens inre är väldigt liten. Och efter första banan var jag måttligt road. Visst, vackert och väldesignat. Intressant koncept och kontroll. Men jag kände inget speciellt. Inte förrän jag kommit till tredje banan och slutat tänka på vad det är folk ser i spelet. Helt plötsligt vände det. Jag insåg nämligen att jag var helt inne i de böljande rörelserna, att jag helt avslappnad satt i soffan och bara njöt och att alla tankar var som bortblåsta.
Jag har svårt att se Flower som ett spel. Jag ser det mer som en ”slappna av”-kur. För mig gav den korta stund jag spelade lika mycket lugn som ett yogapass. Därför valde jag också att stänga av efter den tredje banan. Jag vill dra ut på det. Jag vill få en chans att uppleva lugnet imorgon också.
Flower är också en musikalisk och emotionell resa. Det är inte alls bara grafik och kontroll som jag trodde. Varje blomart framkallar sin unika ton och tillsammans bildar resan över ängen en vacker och harmonisk klang som breder ut sig över de återuppväckta vidderna. Tillsammans med den bakomliggande berättelsen, som lämnar väldigt mycket utrymme åt egna tolkningar, ger Flower en unik upplevelse.
Har du inte testat Flower så rekommenderar jag det varmt. Förhoppningsvis kommer du också att njuta som så många andra gör och har gjort.
Mer info om spelet samt recensionen från Level7.nu hittar du här
