Det är inte alla spel som kräver ens fulla uppmärksamhet 100 procent av tiden. Faktum är att ganska många spel ger utrymme för att lyssna på annat samtidigt.
Så fungerar i alla fall jag. Om ett spel har långa transportsträckor (Red Dead Redemption), många strider utan en massa snack (FFXiii) eller helt enkelt mycket uppdrag och innehåll som inte kräver fokus (onlinespel som WoW) så vill jag gärna lyssna på något samtidigt som jag spelar. Och för mig handlar det oftast om ljudböcker.
Långa transportsträckor får mig att vilja göra annat samtidigt som jag spelar.
Kanske kan man se det som att utvecklarna misslyckats lite. Att de inte lyckats skapa ett spel som underhåller mig till 100 procent. Fast personligen tycker jag att det är bra att det finns spel som tillåter mig göra andra saker samtidigt. Det finns tillfällen då jag vill bli helt uppslukad och tillfällen då jag bara vill softspela och samtidigt lyssna på en god bok.
Sen finns det såklart de där spelen där man löst ”dötiden” på smarta sätt och som gör att man nästan glömmer bort att det är stiltje. Jag tänker närmast på GTA IV där radiokanalerna är tillräckligt underhållande under bilfärderna för att jag inte ens ska tänka tanken att slå på en egen spellista på Spotify eller en bra bok på Storytel. Där har Rockstar verkligen tänkt till. Det samma gäller spel som hela tiden bjuder på nya konversationer, ny fakta och intressanta detaljer medan striderna pågår. Jag skulle exempelvis aldrig lyssna på något annat när jag spelar Bioshock, Mass Effect, Dead Space eller Call of Duty. Där är man så inne i berättelsen att inga extra tillägg behövs.
I GTA IV har man löst dötiden i spelet på ett smart sätt genom att erbjuda underhållande radio.
Jag kan tänka mig att vi dock fungerar väldigt olika här. Jag vet en del som älskar att bara sitta och lyssna på musiken i World of Warcraft när de grindar. Själv måste jag minst lyssna på en bok, helst se på teve samtidigt. Annars blir jag dödligt uttråkad. Kanske är det ett tecken på min egen rastlöshet. Men det är så jag fungerar. Och det är ju helt okej att kunna kombinera både böcker och spel. Tycker i alla fall jag.
Så hur fungerar du? Lyssnar du på annat när du spelar, eller är du fullkomligt nöjd med spelet i sin helhet även om det bara är bakgrundsmusiken i WoW som ljuder?
Olika spel för olika tillfällen. Så ser det ut hemma hos oss just nu. Eftersom vi inte kan bestämma när vi kan spela utan helt måste anpassa oss efter Neela så har vi liksom delat upp spelandet lite.
På dagen när jag är hemma försöker jag att spela spel som är lätta att ta in och som (oftast) inte kräver någon större koncentration. Kommer det svåra passager får jag helt enkelt byta spel. Just nu blir det därför en hel del Torchligt på easy och FFXiii.
När sambon är hemma och Neela fortfarande är vaken försöker vi då och då spela tillsammans. En spelar och en sitter bredvid och underhåller Neela. Därför kör vi nu igenom Bioshock 2 tillsammans.
Sen har vi kvällspasset då Neela sover Om vi har tur sover hon i sin säng och då passar vi antingen på att spela tillsammans i spel där vi kan samarbeta eller spela mot varandra eller så grottar vi ner oss på var sitt håll. StarCraft 2-betan har det blivit på de gemensamma sessionerna och spelar vi själva kör sambon WoW (eller SC2-betan med sina vänner) och jag kör lite mer FFXiii eller Dragon Age: Origins. Nu har jag ju också börjat spela Alien vs Predator.
Sen har vi de få tillfällen då vi båda är på resande fot. Då brukar sambon köra bilen medan jag spelar på min DS eller min iPhone.
Olika spel för olika tillfällen som sagt. Det känns lite som att läsa fem böcker samtidigt, men jag tycker ändå att det fungerar bra. Vi vill ju båda spela och vi anpassar oss efter omständigheterna helt enkelt.
Jag är helt slut. Igen. Först och främst kanske på grund av att jag tog en promenad på en timme och 45 minuter. Sen kom sambon och mötte oss med bilen eftersom det börjat regna (omtänksamma människa) så att jag slapp gå sista kilometern. Men också för att Neela varit helt omöjlig att få i säng ikväll. Efter att jag försökt natta henne i över en och en halv timme tog nu sambon in henne till sig i arbetsrummet. Och nu sover hon som ett barn (haha) på hans mage. Skitunge.
Sen är jag också trött för att jag bara dör och dör och dör i FFXiii. Det gick från väldigt lätt till apsvårt på två minuter. Skit också.
Så ingen eld blev det för vår del ikväll. Dock supergod middag med grillade musslor, lax och haloumi. Grymt!
Imorgon, när jag har ork igen, ska jag svara på era kommentarer. Tills dess får ni njuta av ännu en bild av min busunge (kan inte hjälpa det – hur jobbig hon än är ibland så är hon helt underbar).
Idag har jag hunnit spela riktigt mycket, trots att jag spenderade hela förmiddagen hos tandläkaren. Mmmmm, ren mun. Och anledningen är helt enkelt att Neela sovit en hel del.
Det är nog bra att jag passar på att spela när jag kan, för nu vänder sig damen både från rygg till mage och från mage till rygg. Så jag väntar bara på att hon ska börja krypa och då är det slut på husfriden!
Men som sagt, idag har jag spelat och kommit fram till kapitel 10 i FFXiii. Nu börjar valmöjligheterna verkligen göra sig gällande och som vanligt när val är inblandat får jag världens beslutsångest. Så nu pausar jag för lite hockey!
Jag har nog inte alls kommit så långt som många andra. Eller vad fasen, många har ju redan klarat av spelet. Men det går i alla fall framåt i FFXiii. Och det växer. Jag stöter redan på motstånd (redan är typ 15 timmar) som tvingat mig att verkligen använda rätt strategi för att klara mig.
Jag gillar verkligen de långa striderna i spelet och i och med att sådana erbjuds gör det ingenting att vägen dit kantas av mindre och mycket enklare motstånd. Och jag upplever något som jag sällan brukar uppleva i spel. En vilja att spela om när jag dör. Vanligtvis är jag fruktansvärt otålig, speciellt i FPS. Jag avskyr att dö och behöver jag spela om en scen eller sekvens fler än fem gånger sänker jag oftast svårighetsgraden eller stänger av spelet. Men i FFXiii ser jag plötsligt mig själv försöka igen och igen och igen och igen utan att ens bli frustrerad. Jag känner liksom att strategin finns där någonstans och att jag vet att jag kommer att hitta den. Det verkar också som om den inställningen kommer att behövas längre fram i spelet då vissa bossar ska vara helt överjävliga.
Jag vill helt enkelt meddela att jag fortfarande är helt förälskad i FFXiii, att jag känner mig ruskigt nöjd när jag klarar svåra strider och att jag smälter när jag ser mellansekvenserna som är så snygga att det faktiskt är helt olagligt. Att det dessutom går att lyssna på ljudböcker medan man spelar (förutom i mellansekvenserna då) gör inte saken sämre.
Helt klart ett av de bästa inköpen till hemmet än så länge i år.
