Efter att ha läst en del i forumet på Level7.nu inser jag att känslorna kring spelet är splittrade. En del älskar det, är nästan euroforiska. Andra tycker att det är en ”okej upplevelse”. Ett okej spel värt sina futtiga tior.

När jag laddade ner det till min PS3:a hade jag efter all hype rätt höga förväntningar. Det är aldrig en bra förutsättning när man ska börja spela ett spel. Chansen att upplevelsen lever upp till den bild som skapats i ens inre är väldigt liten. Och efter första banan var jag måttligt road. Visst, vackert och väldesignat. Intressant koncept och kontroll. Men jag kände inget speciellt. Inte förrän jag kommit till tredje banan och slutat tänka på vad det är folk ser i spelet. Helt plötsligt vände det. Jag insåg nämligen att jag var helt inne i de böljande rörelserna, att jag helt avslappnad satt i soffan och bara njöt och att alla tankar var som bortblåsta.

Jag har svårt att se Flower som ett spel. Jag ser det mer som en ”slappna av”-kur. För mig gav den korta stund jag spelade lika mycket lugn som ett yogapass. Därför valde jag också att stänga av efter den tredje banan. Jag vill dra ut på det. Jag vill få en chans att uppleva lugnet imorgon också.

Flower är också en musikalisk och emotionell resa. Det är inte alls bara grafik och kontroll som jag trodde. Varje blomart framkallar sin unika ton och tillsammans bildar resan över ängen en vacker och harmonisk klang som breder ut sig över de återuppväckta vidderna. Tillsammans med den bakomliggande berättelsen, som lämnar väldigt mycket utrymme åt egna tolkningar, ger Flower en unik upplevelse.

Har du inte testat Flower så rekommenderar jag det varmt. Förhoppningsvis kommer du också att njuta som så många andra gör och har gjort.

Mer info om spelet samt recensionen från Level7.nu hittar du här