Alla inlägg under taggen: datorspel

Spel – en icebreaker

Jag älskar inte bara att spela. Jag älskar att prata om spel också. Och ibland dyker diskussionerna upp på de mest oväntade ställena.

I helgen var jag på min kusins bröllop i Skåne. Ett stort bröllop med bordsplacering, något som alltid kan leda till konstiga bordskonstellationer och konversationer. Men för att ge människorna runt bordet något att gå på så hade brudparet delat ut en folder där alla personerna presenterats med en kort beskrivning.

Under mitt namn kunde man bland annat läsa: ”…och på fritiden håller hon på med varje killes våta dröm – datorspel”. En generalisering, men ändå.

Så när vi satt där och läste igenom varandras beskrivningar så lös två av grabbarna upp och tittade på mig. ”Jaha, är det du som spelar datorspel alltså? Spelar du tevespel också?” Jodå, sa jag. Jag spelar det mesta. ”Oh, har du spelat StarCraft 2 något?”. Och helt plötsligt var vi involverade  i en diskussion om favoritraser och zergrush.

Zergs, ett vanligt samtalsämne vid bröllopsfester? Helt klart.

Zergs, ett helt naturligt samtalsämne på ett bröllop någonstans i Skåne.

Väldigt oväntat, och väldigt trevligt. Sen var isen bruten.

Det är så skönt att hitta likasinnade på oväntade platser. Fast det säger nog också en hel del om samhället idag. Vi är många som spelar och älskar det.

Spel räddar världen och ger bättre chefer

Det är ju kul att få se lite artiklar där spelen framställs i positiv anda. Det brukar annars vara tvärt om. Nu har Aftonbladets ekonomisajt E24 skrivit en artikel om hur spel som World of Warcraft får dig att bli en bättre chef.

Alltså, det är faktiskt inte helt långsökt – även om jag inte tror att World of Warcraft på egen hand gör dig till en bra chef. Men visst, lär man sig att samarbeta i spel kan man också lära sig att samarbeta i verkliga livet och är man ”chef” i ett spel kan man säkert applicera det i sin chefsroll på sin arbetsplats.

Men det är ändå ett intressant diskussionsområde och man kan ju utveckla det ännu mer. För visst finns det massor med saker man kan lära sig av spel. Och många av de här sakerna kan man föra med sig till det verkliga livet.

För ett tag sedan blev jag tipsad om en video från en föreläsning som hålls av Jane McGonigal, spelutvecklare på Institute of Future, och den här texten sammanfattar rätt bra vad föreläsningen handlar om:

Games like World of Warcraft give players the means to save worlds, and incentive to learn the habits of heroes. What if we could harness this gamer power to solve real-world problems? Jane McGonigal says we can, and explains how.

Jane tror alltså att vi genom spel kan få människor att bli engagerade i världsproblemen och att dessa människor kan använda sina kunskaper som de hämtar från spelen till att förändra världen. En intressant teori som Jane och hennes kollegor försökt att förverkliga. De har nämligen skapat ett spel som heter Evoke där de som spelar får tackla riktiga världsproblem. Väldigt intressant. Tack till mockazallad för tipset!

Så kanske är det inte så dumt att spela lite spel ändå. Eller vad säger ni?

Hela föreläsningen (som är ganska lång men väldigt intressant och sevärd) ser ni nedan.

Här kan ni också få en snabbkurs i hur man blir en bättre chef genom World of Warcraft!

Datorspelaren: Snabb och i dålig form

Det var väldigt vad artiklarna om datorspelande i olika former publiceras i Aftonbladet. Fjärde på raken under lika många dagar. Man undrar ju om de har någon sorts temavecka. Nu handlar det om datorspelarnas fysiska hälsa.

Enligt en, i artikeln icke namngiven, studie gjord av våra kamrater britterna (att man aldrig kan få länkar till undersökningarna) så har den typiska unga datorspelaren blixtsnabba reflexer men en kropp som en sextioårig storrökare.

Är detta sant? Både ja och nej skulle jag tro. Det skulle ju vara kul att få veta hur många som deltagit i undersökningen, vilken åldersgrupp de tillhör, om det är arbetslösa ungdomar eller arbetande föräldrar, och vart gränsen för ”unga” går. För här skiljer sig nog förutsättningarna rätt mycket.

Ja, jag tror på att det finns ett stort problem bland många som spelar datorspel. Det är lätt att man fastnar framför konsolen eller datorn och glömmer bort att ta hand om sin hälsa. Kanske främst bland ungdomar (nu generaliserar jag) som inte har något jobb och som ser datorspelande som sin fritidssysselsättning. Här ligger mycket ansvar på föräldrarna, i alla fall på föräldrar till de hemmaboende ungdomarna, att motivera barnen att röra på sig.

Nej, jag tror inte att det är en generell bild för folk som spelar datorspel. Faktum är att jag tror att fysisk träning är en lika naturlig del i livet som själva spelandet för de flesta. I all fall bland de som verkar vara i min ålder. Vi unga vuxna som jobbar, studerar, söker jobb eller är föräldralediga.  Spelandet är bara ett fritidsintresse.

Sen finns det säkert undantag i alla åldergrupper. Men få av de jag känner som spelar definierar sig nog som reflexsnabba datorspelare i föråldrade och förstörda kroppar.

Men för det är det inte ett problem som ska ignoreras där problemet finns. Såklart.

Ikväll spelar jag

Jag har en massa blogguppslag i skallen som vill ut. Och jag hade tänkt ägna kvällen åt att skriva ner några av dem.

Men efter att ha försökt natta Neela i två timmar (hon sitter nu i bärselen och sover – skitungen) och efter att ha haft fullt upp hela dagen tänker jag istället ge mig ut på prärien i Read Dead Redemption och återkomma med kloka synpunkter imorgon istället. Ingen idé att driva en spelblogg om man inte hinner spela.

Så istället tycker jag att ni kan läsa två andra blogginlägg som är riktigt intressanta och läsvärda.

Det ena kommer från Ina på NewGamePlus. Hon reflekterar över sidouppdrag i spel och tar upp en hel del intressanta synpunkter som jag själv aldrig ens reflekterat över. Men som jag garanterat kommer att göra i framtiden.

Det andra handlar om den luddiga beskrivningen ”sociala spel” och kvinnors roll i spelvärlden med anledning av en rapport från Dataspelsbranschen som handlar om folks spelvanor. Enligt den rapporten spelar förresten 81 procent av Sveriges befolkning spel. Det ni! Den mycket intressanta analysen kan ni i vilket fall läsa borta hos Discordia.

På återsseende!

Var det datorspelets fel att hon dog?

Två föräldrar spenderar hela dagarna på ett internetcafé och låter sin tre månader gamla dotter dö av svält. Anledningen: ett onlinespel. Prius Online. Är det verkligen så att spelen är så beroendeframkallande att vi skulle kunna försumma våra egna barn?

Jag får ont i själen när jag läser sådana här berättelser. Föräldrar som inte har vett nog att ta hand om sina barn. Som låter de svälta till döds. Det är fruktansvärt. En tragedi. Och något som händer på tok för ofta. ‘

Det är dock inte så vanligt att det beror på att föräldrarna varit så beroende av ett onlinespel att de helt tappat uppfattningen om tid och rum. Det är mycket vanligare att det pratas om psykisk sjukdom, knark eller annat. Och att två helt vanliga föräldrar skulle kunna bli så beroende av ett spel att de glömmer sina barn har jag svårt att tro på. Det måste finnas något mer som är fel.

Det är ungefär som med mord och misshandel. Det ”händer” bara inte. Visst. Stundens ingivelse och så vidare. Visst har mord och misshandel skett på grund av att känslor svallat över eller att något gått ruskigt fel. Men jag är fast övertygad om att det i de flesta fall handlar om något fel i hjärnan på den som dödar eller misshandlar. En vanlig människa lämnar inte sitt barn hemma för att dö, slår inte sin sambo eller sina barn sönder och samman, dödar en annan människa. En sund människa har spärrar och sunt förnuft. Jag har svårt att tro att ett datorspel, eller någon annan yttre faktor (förutom droger som ju faktiskt tillför ett ämne i kroppen som påverkar hjärnan) skulle kunna påverka en helt vanlig människa att tappa omdömet i den utsträckning som skett i det här fallet, och många andra.

Det är ju inte första gången föräldrar försummat sina barn så att de avlider. Tyvärr är det nog vanligare än vad vi tror. Men det är ju inget intressant att skriva om ”vanlig misshandel eller försummelse”. Men att föräldrarna var beroende av datorspel, det är något nytt och spännande. Och nu lär alla motståndare till datorspel och oroliga föräldrar till datorspelande barn få vatten på sin kvarn. Igen. SE DÄR! SE VAD FARLIGT DET ÄR!

Det här dock ingen enkel fråga. Enligt artikeln i Aftonbladet (och då tar jag alltid siffror med en nypa salt) är två miljoner människor i Sydkorea, där den tragiska händelsen inträffade, beroende av datorspel. Två miljoner! Det är en väldans massa människor. Innebär det att jag har fel? Är datorspelen verkligen så farliga?

Nu framgår det inte vad som per definition är beroende i den här artikeln. Men bara det faktum att regeringen bestämt sig för att göra satsningar för att stoppa problemet talar ju för att det verkligen är just ett problem. Och visst finns det människor som har ett beroende av datorspel och digital media. Det ska inte förnekas och glömmas bort. Min fråga är bara hur långt beroendet skulle kunna gå – om det verkligen skulle kunna leda till att ens barn försummas till den grad att de avlider – ifall det inte låg något mer än bara beroendet bakom det hela.

Enligt Stockholms behandlingscenter är dessa symptom/beteenden tecken på ett beroende:

  • rubbad dygnsrytm pga ditt spelande
  • försämrad hälsa, kondition samt annan mental stimulans
  • konflikt med närstående tex föräldrar, make, maka, syskon, vänner, skola, arbete, skolkamrater eller arbetskamrater
  • abstinens för den som spelat, som ger sig uttryck på följande sätt: irritation, utagerande, depression och lever med meningslöshets känslor
  • valt bort sunda relationer och sammanhang

Är det bara så att den beroendegrad som spelen verkar framkalla i Asien ännu inte kommit till västvärlden? Jag känner mig förvirrad. För jag kan inte föreställa mig den här händelsen i exempelvis Sverige. Å ena sidan har jag min icke vetenskapligt grundade uppfattning om att spel inte är farligt för ”normala” människor. Att spel är bra underhållning i lagom dos. Kanske är det dosen det är fel på? Kanske har föräldrarna ”där borta” låtit sina barn spela för mycket, inte satt några gränser. Oftast kommer ett beroende genom att man ”lär sig fel” från början eller ”hamnar i fel sällskap”. Och då måste det ju ligga på föräldrarnas ansvar. Allt med måtta.

Är det datorspelens fel att den här lilla tjejen dog av svält? Jag vill kunna säga att det inte är så. För i grunden tror jag att jag har rätt. Men visst börjar vi ana ett problem. Och frågan är bara hur vi tacklar det i framtiden. För att ta bort spel och annan digital underhållning är inte lösningen.

För mig innebär det i alla fall att uppfostra min dotter med sunda spelvanor där underhållning i digital form varvas med underhållning i fysisk form. Allt med måtta, som sagt.

Fler artiklar om datorspelsberoende: