Alla inlägg under taggen: bioshock

Nu lämnar vi Rapture och flyger iväg

Rapture är helt klart en av de coolaste städer jag träffat på i ett spel. Jag älskar atmosfären, musiken, grafiken. MEN. Jag tror ändå att det är helt rätt att spelets tredje del, som fått namnet Infinite, lämnar Rapture bakom sig och fortsätter i en ny stad.

För så är det mina vänner. Nu ska vi lämna vattnet och bege oss upp i luften.

Jag håller själv på och spelar tvåan, så jag vet ju inte hur den slutar. Men jag hoppas att det kommer att finnas en logisk förklaring till att vi går från vattenburet till luftburet.

I vilket fall är trailern galet snygg och jag känner redan suget växa. Kolla in den!

Kan vi kräva större valmöjlighet i spelen?

Super Mario Brothers. Sonic. Lemmings. Monkey Island. Kings Quest.

Jag tänker tillbaka på de gamla spelen, hur de var ganska strömlinjeformade. Hur vi med glädje i själen hoppade från plattform till plattform utan att ifrågasätta om man inte kunde få ändra avståndet på plattformarna för att göra det lite svårare.

Bilden har förändrats en del sedan dess.

Efter en diskussion som uppstod hos Spel-Malmer, om huruvida Bioware vill förenkla eller förbättra spelmekaniken i Dragon Age 2 med sina nya träddialoger och tydliga ikoner för dialogens inriktning, började jag fundera på det här med valmöjligheter. Borde vi kanske kunna kräva att spelen erbjuder valmöjligheter som att kunna ta bort övertydliga instruktioner?

När jag var liten fanns inte ens en tanke på att jag skulle kunna kräva en massa inställningar i spelen. Idag är det nästan praxis. Spel där du inte kan ändra svårighetsgrad, ställa om kontrollerna, ändra ljud och grafiska inställningar – ja de spelen är ganska sällsynta. Varför? Jo, för att publiken idag har högre krav. Vi vill kunna anpassa spelupplevelsen så att den verkligen passar just vårt sätt att spela.

Har vi kanske blivit bortskämda? Nej, jag tror inte att bortskämdhet har så mycket med saken att göra. I takt med att spelen utvecklats har också kraven ökat både innehållsmässigt och utseendemässigt. Det är en naturlig utveckling. Och kraven på möjligheten att få anpassa sin spelupplevelse har växt i samma takt.

Men åter till det där med förenkling eller förbättring av spelmekaniken. Som Spel-Malmer säger behöver en förenkling av spelmekaniken inte betyda att spelet blir enklare i sig. Men kanske mer tydligt, speciellt för de som inte vanligtvis spelar så mycket spel. För det är just den publiken jag tror att allt fler utvecklare vill nå. Den växande arenan med casualspelare är en blivande guldgruva för många spelutvecklare, och kan man då göra spelen lite enklare att komma in i, lite tydligare för den som aldrig spelat förut – ja, då har man chansen att öka sin spelarbas markant.

Då skriker Hardcore-arenan. ”Jag vill inte ha pilar som visar vart jag ska gå”. ”Jag vill inte veta vilka svar som är snälla eller elaka, jag vill avgöra själv”. Och jag håller med. För oss som är vana att spela spel kan för mycket hjälp och instruktioner förta hela spelupplevelsen. Men samtidigt tycker jag att det är bra att casualspelarna bjuds in. Det har helt enkelt uppstått en krock mellan olika typer av spelare.

Så då återkommer vi till det här med valmöjligheter. Om vi kunde få valmöjligheten att i allt fler spel välja vilken hjälpnivå vi vill ha, inte bara hur svåra bossarna är. Ja, då har vi helt plötsligt spel som fungerar för en mycket större publik.

Systemet finns redan i vissa spel och här är bland annat MMO:s föregångare. I så väl World of Warcraft som Aion och Warhammer Online kan man välja själv hur mycket hjälp man vill ha. Visa vart uppdragen finns eller inte. Få pop up-rutor med extra information eller inte. Ett annat exempel är actionspelet Bioshock där man kan stänga av pilen som visar vägen för att få större möjlighet att leta sig fram i Rapture på egen hand.

Kanske går det inte att applicera på alla spel. Men jag ser ändå en mängd spel som skulle kunna vara behjälpliga av det här. Ett av dem är Dragon Age 2 och kanske även Mass Effect 3. Kanske skulle man kunna få stänga av de vägledande ikonerna i spelet för att få större valmöjlighet att tolka de olika svarsalternativen. Kanske skulle man kunna få välja om man vill att svarsalternativen ska bli blå eller röda i Mass Effect beroende på vilken inriktning svarsalternativen har.

Klart är att små förändringar i spelmekaniken kan bli stora förändringar i spelupplevelsen. Och erbjuds de här små förändringarna kan vi få spel som är anpassade för en mycket större publik. Det är något vi bör främja och sträva efter.

http://spel.malmer.nu/2010/08/jag-vill-vara-fordummad/#comments

Same same, but different

Tillbaka i Rapture. Som en stor, tung, burdus och förvirrad farsa. It’s good to be back.

Jag fick rådet att vänta lite med tvåan nu när vi spelat igenom första delen i serien Bioshock. Men sambon var uttråkad, så vi började lite ändå nu i helgen. Dock blir det ju inte så intensivt när man spelar tillsammans med någon annan eftersom man bara gör hälften av jobbet, så jag känner inte att jag tröttnat på varken Rapture, stämningen eller spänningen.


Jag är dock väldigt nyfiken på hur berättelsen kommer att utveckla sig. För hur ska de kunna hålla sig i samma miljö, visa Rapture ur ett annat perspektiv och fortfarande hålla berättelsen spännande? Jag hoppas helt enkelt att jag inte blir besviken. Men till skillnad från när jag började spela Bioshock 1 är jag nu mycket mer peppad och känner mig hemma i miljöerna.

Daddy, welcome home.

Bioshock (1) – mina intryck

Nu så. Flera år efter alla andra har jag också tagit mig igenom Bioshock. Men man behöver ju inte vara först med allt.

Mina första upplevelser av Bioshock var fem minuter av demot. Sen stängde jag av. Mina nerver klarade inte av att det smög någon utanför tanken man färdades i när man först kommer till Rapture. Men nu, något år senare kunde jag utan större problem återvända till den märkliga undervattenstaden och njuta av den oväntat välskrivna berättelsen som ligger till grund för spelet.

Först var allt trevande. Jag tyckte att det kändes ologiskt att springa fram och tillbaka och leta efter saker. Jag kände att jag hela tiden tappade bort mig. Jag tyckte att stämningen var lite för makaber för min smak och jag fullkomligt avskydde alla övervakningskameror. Men så vände det. Jag och sambon började spela tillsammans och helt plötsligt kändes det inte lika skrämmande och jag började njuta. Snart så utvecklades spelet till att bli ett av de bästa jag spelat.

Main-Bioshock-image-bioshock-523361_1280_960

Berättelsen, tvisterna, miljöerna, stämningen, musiken, vapnen, krafterna och uppgraderingarna. Småsystrarna och Big Daddys. Allt vävs ihop i ett så häftigt virrvarr att man inte kan annat än älska det och när man äntligen börjar fatta vad det egentligen är som pågår så kommer facsinationen. I början undrade jag om alla utom jag var knäppa som älskar detta spel. Nu förstår jag.

Jag har tvåan hemma som bara väntar på att bli genomspelad. Men på inrådan av några av er läsare så ska jag ta en liten paus så att jag återfår suget att återvända till Rapture.

Jag döper dig …

Idag var det dags för Neela att döpas och det har i ärlighetens namn varit en ruskigt stressig dag. Men nu är det över. Phew. Och Neela var världens mest duktiga bebis och bara tittade, log och glänste i kyrkan framför en stolt mamma och pappa. Nu har vi dock varit sociala och engagerade nog för ett helt år. Så imorgon ska jag och sambon inte göra ett skit och spela igenom resten av Bioshock 1. Pepp på det och klackarna i … soffan.

IMG_4820

IMG_4833

IMG_4846