Då och då kommer folk och frågar mig om jag har bra tips på spel (eller spelkonsoler) till barn. Det är främst arbetskamrater vars ungar blivit så gamla att de börjar intressera sig för spel, och nu vet föräldrarna inte vad de ska köpa.
Det här nog ett ganska vanligt och allt större ”problem” för ju mer spelmarknaden växer desto fler är det som spelar spel och barn och ungdomar växer ju in i den här underhållningsformen. Dock innebär det inte att alla föräldrar vet vad spelen handlar om, vad spel ens innebär och hur de ska hantera barnens önskan om att få spela. Vad ska de få spela? Vad betyder åldersmärkningen? Hur mycket ska de få spela?
Jag har alltid sagt att föräldrar måste sätta sig in i sina barns intressen, vare sig det handlar om sport eller spel. Om vi vet vad barnen sysslar med så är det lättare att ta beslut och sätta gränser. Därför vill jag lyfta fram Svamprikets nya satsning.
Svampriket-Ludde går nämligen in för det här med barn och spel och han kommer i en ny videoblogg-serie att bidra med tips på spel som funkar för barn, information om åldersmärkningar och annat. Och till sin hjälp för recensioner och intryck har han… barn!
Åh, jag tycker det här är så grymt bra och nu vet jag vart jag ska hänvisa alla fundersamma föräldrar. Tack Ludde!
Eftersom Neela fortfarande är så liten går det fortfarande utmärkt att spela till sambons och min stora glädje. Jag har intagit soffan med Mass Effect 2 (intryck kommer senare) medan sambon och Neela lirar WoW.
Jag skulle vilja säga att livet är underbart just nu!
Japp, här kommer lite babybilder. Kan inte hjälpa det. Igår fyllde Neela fem veckor och det firade vi med ett besök på Barnavårdcentralen och med att ta lite bilder. Tycker synd om sambon som börjat jobba och inte får träffa henne på dagarna. Fast just nu sover hon mest.
Att ha barn är verkligen äkta kärlek, även om hon kan driva mig till vansinne ibland när hon gråter. Samtidigt är hon världens snällaste bebis och låter mig ha långa sessioner där jag kan spela och göra sådant som jag vill göra. <3
Det var nästan läge att ringa Guinness Rekordbok i våras. Inom loppet av någon månad blev det nämligen offentligt att inte mindre än tre av oss tjejer som hänger på spelsidan Level7.nu skulle ha barn, och det med bara någon månads mellanrum nu under hösten 2009. Sedan läste jag ytterligare någon månad senare att den välkända DN-spelskribenten Susanne Möller också skulle bli mamma. Så det är uppenbart att vi spelnördar jobbar på att fylla världen med ännu fler spelnördar.
Fast närmare sanningen är väl kanske att generationen som är uppväxt med spel och som har det som ett stort intresse börjar närma sig den tid i livet då det är dags att skaffa barn och bilda familj. Och det jag egentligen vill komma fram till är att jag tycker att det är ganska underbart att det är så många i trettioårsåldern, eller ja typ min generation, som har behållit sitt spelintresse och som fortfarande idag njuter av detta fantastiska spelmedium. Det känns med andra ord kul att spel utvecklas för både unga och gamla idag och att det inte är något konstigt att vuxna människor känner att de kan leka av sig med gott samvete. Sen ska det bli väldigt intressant att se om vårt kommande barn kommer att intressera sig för mediet som sådant. Kanske är det något helt annat som gäller när han eller hon kommer upp i tonåren. Antagligen är det så. Men tills motsatsen är bevisad hävdar jag ändå att jag bär på ännu en liten spelnörd.
Nu vet jag inte om madame Möller blivit mamma ännu, men av oss Level7-tjejer är det nu bara jag kvar som fortfarande väntar på födseln.Jag antar att jag har det bästa framför mig.
Rutinkontroll på Mödravårdcentralen. Blir det en spelnörd eller en spelnörda måntro?
Jag har liksom en märklig känsla i kroppen idag. Jag sitter här hemma i soffan, filar på min recension av Spore Hero (som borde ha varit klar redan innan helgen) och funderar på framtiden. Om ett par månader kommer mitt liv att förändras – drastiskt. Jag är ju inte dummare än att jag fattar att ett barn kommer att vända upp och ner på tillvaron. Och det känns lite skrämmande. För jag är ju egentligen ganska nöjd med mitt liv som det är. Att kunna sätta mig och softa i soffan på kvällarna, plocka upp kontrollen till någon av spelkontrollerna och dra av ett skönt spel eller sitta som jag gör nu i soffan en hel dag och bara njuta av lugnet. Those days are over. Soon.
Samtidigt lär ju den här förändringen tillhöra något av det mest fantastiska som hänt mig och min sambo. Så det är med delade känslor.
Jag hoppas bara att jag kommer att kunna behålla en viss del av min personlighet ändå och inte bara bli Emmy – snart 30 och mamma. Jag hoppas att jag fortfarande kommer att hinna spela då och då, att jag kommer att hinna slänga in några inlägg på bloggen och fortsätta vara mitt spelande jag – om än i mindre omfattning. Jag är förväntansfull och nervös på samma gång. För mitt livs förändring närmar sig med stormsteg!
