Årets spelskribent/spelblogg – dags att rösta!

by on 21 februari 2012 in Spelsnack

Årets spelskribent och årets spelblogg. Som jag sagt tidigare känns det sjukt kul att vara dubbelnominerad i årets omgång av Level 7-tävlingen. Gör att jag blir lite mera tokpepp att fortsätta göra det jag gör. Alltså, spela och skriva om spel.

Såe, jag tänker hålla mig kort och göra hutlös reklam för mig själv. Gillar du det jag gör så får du gärna slänga in en röst.

Omröstningen började idag, är öppen för alla och hittas här! Nämnde jag att du kan vinna fina priser också?

Leave a comment

Mass Effect-demot gör väntan till en pina

by on 19 februari 2012 in Spelsnack

Den här texten innehåller väldigt milda spiolers.

Jag testade delar av demot och onlineläget på Gamex. Men det var först när demoversionen av Mass Effect 3 damp ner i min Xbox, under förra veckan, som jag kände att jag verkligen kunde få ett grepp över vad som komma skall. Och nu i efterhand känner jag nästan att jag inte borde ha spelat demot. Inte för att jag blivit spoilad utan för att väntan nu är olidligt lång.

Det är en ganska kort demoversion som innehåller första och andra kapitlet av berättelsen. Och inledningen är verkligen intensiv. Den säter direkt en prägel på spelet och Bioware/EA basunerar ut: Nu jävlar hörrni kommer ni att få hänga med på världens resa.

Precis så tror jag också att det kommer att bli. För även om jag bara haft en känsla av det tidigare så bekräftar den lilla genomspelningen att det här spelet har potential att bli precis hur bra som helst. Antagligen det bästa som släpps det här året. Och då utgår jag helt från singelplayerkampanjen som för mig är den absolut viktigaste delen av spelet. Multiplayer är underhållandet det med, på sitt vis. Men det är fortfarande bara ett tillägg till en storslagen berättelse.

Jag har tidigare nämnt att trean känns som den mest polerade versionen hitintills och jag står fast vid det. Det märks att Bioware inte bara har lunkat på i samma spår och tryckt ut del tre i serien. De har finslipat, förbättrat och förädlat. De har lagt till fler möjligheter för spelaren att  anpassa upplevelsen efter sin unika spelstil. De har förbättrat stidssystemet och de har skruvat åt hur berättelsen framställs. Det känns intensivare och mer engagerande än någonsin. Och det känns mer känslosamt.

Ett tag var jag i ärlighetens namn lite orolig över att serien tog ett steg i fel riktning med mer action och mindre dialoger. Men nu är den genuina Mass Effect-känslan tillbaka och jag pustar ut lite. Spelet innehåller mer dialoger än ettan och tvåan och jag tror på Bioware när de lovar att storyn ligger i fokus samtidigt som man skruvat upp intensiteten och striderna.

Nu är jag endast rädd för att upplevelsen ska ta slut för fort. Även om det hintats om fler delar efter den här så kommer de inte att innehålla Shepard. För min starka krigare tar berättelsen slut efter den här delen och det enda sättet för mig att återuppleva det hela är att börja om från början med del ett igen. Det finns en stor risk att så kommer att ske.

Men tills dess, snart är Mass Effect 3 här och jag tror att få kommer att bli besvikna.

Vill ni förresten läsa en helt annan vinkel av demo-upplevelsen bör ni läsa Fredriks text på Spelkriget. Det handlar om de problem Bioware har med ljussättningen som faktiskt även jag märkte av men inte kunde definiera i ord.

3 Comments

Speldagbok: Alan Wake – kapitel 4

by on 18 februari 2012 in Spelsnack

Den här texten innehåller spoilers!

Nu börjar det hända saker. Äntligen börjar lite logik i den totalt ologiska berättelsen ta form.

Alan vaknar upp på ett mentalsjukhus – check!
Alan är tydligen mentalt sjuk och inbillar sig att hela den här skuggvärlden existerar – check!
Alan tror tydligen att hans fru drunknat medan hon egentligen dog i en bilkrasch och nu förnekar hans medvetna att det var hans fel – check!

Även om Alan inte tror på det läkaren tutar i honom så känns det hela logiskt. Jag får lite DiCaprio-vibbar à la Shutter Island. Vem har rätt – huvudpersonen eller psykologen?

Inte för att det spelar någon roll egentligen. Handlingen berättar ju allt från Alans perspektiv och hans version av sanningen är den jag får uppleva. Alltså fortsätter jakten på kärleken med mörkret som fiende.

Jag rymmer från mentalsjukhuset. Psykologen snackar bara skit. Han är säkert köpt. Köpt av mörkret. Jag tar mig igenom en stor trädgård – en labyrint full av fiender. Och så dessa fåglar! Är det något jag hatar så är det fåglar. Äckliga, skränande, svarta fåglar. De hackar mig i huvudet och vill äta upp min hud. Hatar dem!

Barry står och väntar på mig vid grinden och det känns skönt att få sällskap. Skogen är mycket mörkare när jag tar mig fram själv och trots att han är lite odräglig och endast tänker på pengar så gillar jag hans sällskap. Sakta men säkert tar vi oss mot en stor gård. Där ska vi finna svaret. Svaret på hur vi löser mysteriet med mörkret. Och Barry verkar vara på min sida nu. Han har förstått.

På den ödsliga gården upplever jag spelets hitintills mest underhållande och intensiva strid. Medan vi står på huvudbyggnadens enorma veranda öser fienderna emot oss. Och Barry använder – en ljudanläggning och en spektakulär ljusshow för att hålla mörkret borta. Till rockande musik och sprudlande färgkaskader skjuter jag fiende efter fiende, fyller på magasin efter magasin och duckar. Duckar för mitt liv. Hela scenen är absurd och fascinerande på en och samma gång och trots att jag dör ett par gånger blir jag inte irriterad. Det här är sjukt kul.

Hela det här kapitlet är faktiskt roligare och tajtare än de andra jag spelat. Det är varierande, spännande, intressant och underhållande. För första gången börjar jag verkligen spela långa pass och jag njuter.

Vi tar skydd inuti huset och super oss rejält fulla. Kanske inte så smart med tanke på alla fiender som lurar i mörkret. Men vi har ljus och vi behöver slappna av. När jag somnar dras jag dock med hemska mardrömmar som inte bara får mitt hjärta att frysa av skräck men som också får mig att förstå. Min version av sanningen är den rätta. Och allt är mitt fel. Det är mitt manus som kommit till liv i den här märkliga staden och jag är den enda jag kan skylla på. Om jag hade fattat det tidigare hade jag inte låtit mörkret få grepp över min berättelse. Nu måste jag rätta till allt. Jag måste hitta den där kvinnan – Lady of the Light. Hon kan hjälpa mig.

Fortsättning följer…

Kapitel 1-3 kan ni läsa här!

2 Comments

Alltså, mars månad liksom…

by on 16 februari 2012 in Spelsnack

Jag kan inte komma över hur mycket det är som händer just nu. Mitt schema är fullkomligt bombarderat med så väl jobbgrejer som roliga gaminggrejer.

Men för att fokusera på det jag ser fram emot som är spelifierat.

1. Fler avsnitt av Gilla Fredag – Vi har spelat in två avsnitt so far i Radio SR P4 där jag varit med och snackat spel. Sjukt kul att det tagits emot väl av lyssnarna dessutom. I alla fall enligt programledaren som sitter på inboxen. Nu klurar jag på nästa tema.

2. Massor med bra spel att spela! – Mass Effect 3 landar den 9 mars, Reckoning hoppas jag också är på väg i detta nu och så Final Fantasy XIII-2 som jag slutligen betalade igår och som jag nu bara väntar på att Loading ska skicka. Ja, och så nöter jag ju lite Dark Souls också bredvid min genomspelning av Alan Wake och Crisis Core på PSP. Jo just ja. Mass Effect 3-demot har ju landat förresten. Jag har lirat lite men tänkte köra lite fler alternativ innan det kommer en text.

3. Årets spelskribent/blogg/podacst – Jag har blivit nominerad som en av alla duktiga skribenter och bloggare i kategorierna årets spelblogg och årets spelskribent som är en del av en Level7.nu-omröstning. Den publika omröstningen börjar nästa vecka och då får alla rösta på sina favoriter. Dessutom är Gone Gaming nominerad i kategorin årets spelpodcast. Alltså, grymt eller? För de som blivit nominerade tidigare är det här kanske ingen big deal. Men jag har aldrig fått vara med i tankebanorna alls tidigare eftersom jag jobbat för Level 7 de tidigare omgångarna. Så tro mig, det är stort.

4. Ps Vita on the way – Jag kommer att få hem en PS Vita för spelfebers räkning. Grymt kul att få se vad konsolen kan erbjuda. Speciellt när det nu på allvar kommer bekräftelser från Sony om att flera spel kommer att bli möjliga att spela både på Vita och PS3 med inköp av endast en kopia. Snälla snälla snälla ge oss ett liknande erbjudande för Mass Effect!

Alltså vad säger man. Mars månad liksom. Peppen!

4 Comments

Om kärleken till spel

by on 14 februari 2012 in Spelsnack

Stormande känslor. En vindfläkt, en snabb beröring. En ljudslinga som lindar sig kring medvetandet, lätt som en fjäder. En doft, en röst, en vy. Bankande hjärta och en ilning längs ryggraden. En droppe letar sig ner längs kinden. Pausar, löses upp mot golvet. Ilska och frustration! Värme sprider sig i hela kroppen. En känsla av att vilja slå på något. Kärlek, lättnad och ett lugn som lägger sig över rummet.

Spel kan innebära mycket. En paus i tillvaron, en möjlighet att få uppleva en berättelse, en möjlighet att drömma sig bort, en chans att mata sin tävlingsinstinkt, en kanal för att få utlopp för aggressioner, smärta och kärlek.

Det är just därför jag älskar spel. Jag har gråtit, jag har svurit, jag har skrikit av glädje. Jag har hoppat i soffan, kastat kontroller och stängt av datorer. Jag har också drömt vackra speldrömmar och pratat spel i oändlighet med min man. Spelen har en stor påverkan på mitt och väldigt många andra människors liv. Det är för mig ett sätt att koppla av och att ”leka av mig lite”.

Jag lyssnade för några dagar sedan på en intervju med en forskare inom beteendevetenskapens underbara värld och han pratade om människans behov av att leka. Leken är en del av barnens utveckling och en nödvändighet för att bygga upp en nyfikenhet på livet. Det är viktigast i uppväxtfasen, men det är även fortsatt viktigt även i den vuxna tillvaron. För när vi slutar se lekfullt på saker och ting slutar också nyfikenheten att flöda och då dör vi mentalt. Forskarens ord, inte mina.

Men det ligger kanske något i det. Om tillvaron endast är tråkig och full med krav, då skulle livet kännas ganska meningslöst. Att gå ut och festa, hänga med vänner, ägna sig åt en fritidssysselsättning, leka med barn och alla de där andra sakerna som gör att tillvaron blir lite roligare – ja de bidrar till att vi finner en mening med livet. Så hoppas jag i alla fall att det är.

För mig är spel en stor del av det här. Att leka med min dotter, att skriva om saker som jag tycker är intressanta och att spela. Det är bland mina största passioner i livet och det gör att mitt liv, trots ibland oändliga dagar med processer, möten och tunga plikter, blir lite roligare.

Det här är helt enkelt en liten hyllningstext till ett av mina största intressen så här på alla hjärtans dag. Och med det passar jag också på att önska er alla som läser, alla ni som spelar och alla ni som gillar när livet är roligt: Glad alla hjärtans dag <3

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
2 Comments