När utvecklare spoilar i sina spel

by on 22 februari 2012 in Spelsnack

Du hittar plötsligt enorma mängder ammunition och vapen.

Musiken ändrar tempo.

Ljussättningen blir annorlunda.

Omgivningarna ändrar drastiskt utformning.

Det finns flera olika sätt för utvecklare att påverka spelarens känsla av vad som kommer att ske i nästa scen. En del använder det som en del i sin unika profil för spelet. Andra försöker göra moment tvärt om för att skapa förvirring. Men ganska ofta går det i flera spel att ana att någon läskigt, nytt eller stort är på gång. Och ibland kan det faktiskt förstöra en del av spänningen.

Det kanske mest klassiska exemplet är nog ändå vapen och ammunition. I flera spel hålls mängden av just det här på en ganska lagom mellannivå hela tiden. Du har precis lagom för att klara av att knäcka dina fiender. Men så ibland vill utvecklarna öka svårighetsgraden i ett parti och för att spelaren ska ha någon chans att klara av motståndet öser man på med lite hjälpmedel. Direkt vet jag då också: okej, nu är det bara att förbereda sig på en jobbig strid.

Ett tydligt exempel som jag har färskt i minnet är Alan Wake. Är det många fiender på gång så hittar jag också många fler glimmande batterier och ammo-paket. Där är det också väldigt tydligt när en strid tar slut eftersom hela scenen saktas ner och ljudet förändras. Skönt för mig som är lite skraj och vill att striderna ska ta slut, men tråkigt för de som faktiskt vill bli överraskade och inte veta när en strid ska börja eller sluta.

Jag misstänker att utvecklare givetvis tänker på det här när de utvecklar spel. Många skräckspel jobbar ju dessutom med den omvända metoden – att bygga upp en stämningsfull musik för att lura spelaren att något ska hända. När sedan momentet uteblir slår man istället sporadiskt till helt oförberett för maximal effekt.

Men jag tänker också att det samtidigt måste vara svårt att hitta rätt balans. För hur gör du så att det exempelvis alltid finns tillräckligt med ammunition om du vill ha enorma tempoväxlingar i striderna. För du vill ju heller inte att det ska bli för lätt med oändlig mängd ammo.

Att placera ut stationära vapen att ta till sin hjälp är ett alternativ som fungerar ibland men som blir tröttsamt om det används för ofta. Stora strålkastare i Alan Wake. Feta stationära kulsprutor i Gears of War.

Att göra det svårare utan att öka antalet fiender är ett annat sätt. Se till att fienderna kommer från oväntade håll, se till att de är lite jävligare när de ger sig på dig. Se till att de springer lite fortare eller kastar lite fler granater. Då blir det kanske lite lagom extra svårt samtidigt som du inte behöver öka din egen arsenal markant.

Det finns mängder andra sätt att lösa det på och varje genre har ju sina unika utmaningar. Men personligen blir jag väldigt imponerad när jag spelat ett spel som jag i efterhand kan tänka tillbaka till och säga: jag visste fasen aldrig vad som skulle hända. Då har man i min mening lyckats med något bra som utvecklare.

1 Comment

Årets spelskribent/spelblogg – dags att rösta!

by on 21 februari 2012 in Spelsnack

Årets spelskribent och årets spelblogg. Som jag sagt tidigare känns det sjukt kul att vara dubbelnominerad i årets omgång av Level 7-tävlingen. Gör att jag blir lite mera tokpepp att fortsätta göra det jag gör. Alltså, spela och skriva om spel.

Såe, jag tänker hålla mig kort och göra hutlös reklam för mig själv. Gillar du det jag gör så får du gärna slänga in en röst.

Omröstningen började idag, är öppen för alla och hittas här! Nämnde jag att du kan vinna fina priser också?

Leave a comment

Mass Effect-demot gör väntan till en pina

by on 19 februari 2012 in Spelsnack

Den här texten innehåller väldigt milda spiolers.

Jag testade delar av demot och onlineläget på Gamex. Men det var först när demoversionen av Mass Effect 3 damp ner i min Xbox, under förra veckan, som jag kände att jag verkligen kunde få ett grepp över vad som komma skall. Och nu i efterhand känner jag nästan att jag inte borde ha spelat demot. Inte för att jag blivit spoilad utan för att väntan nu är olidligt lång.

Det är en ganska kort demoversion som innehåller första och andra kapitlet av berättelsen. Och inledningen är verkligen intensiv. Den säter direkt en prägel på spelet och Bioware/EA basunerar ut: Nu jävlar hörrni kommer ni att få hänga med på världens resa.

Precis så tror jag också att det kommer att bli. För även om jag bara haft en känsla av det tidigare så bekräftar den lilla genomspelningen att det här spelet har potential att bli precis hur bra som helst. Antagligen det bästa som släpps det här året. Och då utgår jag helt från singelplayerkampanjen som för mig är den absolut viktigaste delen av spelet. Multiplayer är underhållandet det med, på sitt vis. Men det är fortfarande bara ett tillägg till en storslagen berättelse.

Jag har tidigare nämnt att trean känns som den mest polerade versionen hitintills och jag står fast vid det. Det märks att Bioware inte bara har lunkat på i samma spår och tryckt ut del tre i serien. De har finslipat, förbättrat och förädlat. De har lagt till fler möjligheter för spelaren att  anpassa upplevelsen efter sin unika spelstil. De har förbättrat stidssystemet och de har skruvat åt hur berättelsen framställs. Det känns intensivare och mer engagerande än någonsin. Och det känns mer känslosamt.

Ett tag var jag i ärlighetens namn lite orolig över att serien tog ett steg i fel riktning med mer action och mindre dialoger. Men nu är den genuina Mass Effect-känslan tillbaka och jag pustar ut lite. Spelet innehåller mer dialoger än ettan och tvåan och jag tror på Bioware när de lovar att storyn ligger i fokus samtidigt som man skruvat upp intensiteten och striderna.

Nu är jag endast rädd för att upplevelsen ska ta slut för fort. Även om det hintats om fler delar efter den här så kommer de inte att innehålla Shepard. För min starka krigare tar berättelsen slut efter den här delen och det enda sättet för mig att återuppleva det hela är att börja om från början med del ett igen. Det finns en stor risk att så kommer att ske.

Men tills dess, snart är Mass Effect 3 här och jag tror att få kommer att bli besvikna.

Vill ni förresten läsa en helt annan vinkel av demo-upplevelsen bör ni läsa Fredriks text på Spelkriget. Det handlar om de problem Bioware har med ljussättningen som faktiskt även jag märkte av men inte kunde definiera i ord.

3 Comments

Speldagbok: Alan Wake – kapitel 4

by on 18 februari 2012 in Spelsnack

Den här texten innehåller spoilers!

Nu börjar det hända saker. Äntligen börjar lite logik i den totalt ologiska berättelsen ta form.

Alan vaknar upp på ett mentalsjukhus – check!
Alan är tydligen mentalt sjuk och inbillar sig att hela den här skuggvärlden existerar – check!
Alan tror tydligen att hans fru drunknat medan hon egentligen dog i en bilkrasch och nu förnekar hans medvetna att det var hans fel – check!

Även om Alan inte tror på det läkaren tutar i honom så känns det hela logiskt. Jag får lite DiCaprio-vibbar à la Shutter Island. Vem har rätt – huvudpersonen eller psykologen?

Inte för att det spelar någon roll egentligen. Handlingen berättar ju allt från Alans perspektiv och hans version av sanningen är den jag får uppleva. Alltså fortsätter jakten på kärleken med mörkret som fiende.

Jag rymmer från mentalsjukhuset. Psykologen snackar bara skit. Han är säkert köpt. Köpt av mörkret. Jag tar mig igenom en stor trädgård – en labyrint full av fiender. Och så dessa fåglar! Är det något jag hatar så är det fåglar. Äckliga, skränande, svarta fåglar. De hackar mig i huvudet och vill äta upp min hud. Hatar dem!

Barry står och väntar på mig vid grinden och det känns skönt att få sällskap. Skogen är mycket mörkare när jag tar mig fram själv och trots att han är lite odräglig och endast tänker på pengar så gillar jag hans sällskap. Sakta men säkert tar vi oss mot en stor gård. Där ska vi finna svaret. Svaret på hur vi löser mysteriet med mörkret. Och Barry verkar vara på min sida nu. Han har förstått.

På den ödsliga gården upplever jag spelets hitintills mest underhållande och intensiva strid. Medan vi står på huvudbyggnadens enorma veranda öser fienderna emot oss. Och Barry använder – en ljudanläggning och en spektakulär ljusshow för att hålla mörkret borta. Till rockande musik och sprudlande färgkaskader skjuter jag fiende efter fiende, fyller på magasin efter magasin och duckar. Duckar för mitt liv. Hela scenen är absurd och fascinerande på en och samma gång och trots att jag dör ett par gånger blir jag inte irriterad. Det här är sjukt kul.

Hela det här kapitlet är faktiskt roligare och tajtare än de andra jag spelat. Det är varierande, spännande, intressant och underhållande. För första gången börjar jag verkligen spela långa pass och jag njuter.

Vi tar skydd inuti huset och super oss rejält fulla. Kanske inte så smart med tanke på alla fiender som lurar i mörkret. Men vi har ljus och vi behöver slappna av. När jag somnar dras jag dock med hemska mardrömmar som inte bara får mitt hjärta att frysa av skräck men som också får mig att förstå. Min version av sanningen är den rätta. Och allt är mitt fel. Det är mitt manus som kommit till liv i den här märkliga staden och jag är den enda jag kan skylla på. Om jag hade fattat det tidigare hade jag inte låtit mörkret få grepp över min berättelse. Nu måste jag rätta till allt. Jag måste hitta den där kvinnan – Lady of the Light. Hon kan hjälpa mig.

Fortsättning följer…

Kapitel 1-3 kan ni läsa här!

2 Comments

Alltså, mars månad liksom…

by on 16 februari 2012 in Spelsnack

Jag kan inte komma över hur mycket det är som händer just nu. Mitt schema är fullkomligt bombarderat med så väl jobbgrejer som roliga gaminggrejer.

Men för att fokusera på det jag ser fram emot som är spelifierat.

1. Fler avsnitt av Gilla Fredag – Vi har spelat in två avsnitt so far i Radio SR P4 där jag varit med och snackat spel. Sjukt kul att det tagits emot väl av lyssnarna dessutom. I alla fall enligt programledaren som sitter på inboxen. Nu klurar jag på nästa tema.

2. Massor med bra spel att spela! – Mass Effect 3 landar den 9 mars, Reckoning hoppas jag också är på väg i detta nu och så Final Fantasy XIII-2 som jag slutligen betalade igår och som jag nu bara väntar på att Loading ska skicka. Ja, och så nöter jag ju lite Dark Souls också bredvid min genomspelning av Alan Wake och Crisis Core på PSP. Jo just ja. Mass Effect 3-demot har ju landat förresten. Jag har lirat lite men tänkte köra lite fler alternativ innan det kommer en text.

3. Årets spelskribent/blogg/podacst – Jag har blivit nominerad som en av alla duktiga skribenter och bloggare i kategorierna årets spelblogg och årets spelskribent som är en del av en Level7.nu-omröstning. Den publika omröstningen börjar nästa vecka och då får alla rösta på sina favoriter. Dessutom är Gone Gaming nominerad i kategorin årets spelpodcast. Alltså, grymt eller? För de som blivit nominerade tidigare är det här kanske ingen big deal. Men jag har aldrig fått vara med i tankebanorna alls tidigare eftersom jag jobbat för Level 7 de tidigare omgångarna. Så tro mig, det är stort.

4. Ps Vita on the way – Jag kommer att få hem en PS Vita för spelfebers räkning. Grymt kul att få se vad konsolen kan erbjuda. Speciellt när det nu på allvar kommer bekräftelser från Sony om att flera spel kommer att bli möjliga att spela både på Vita och PS3 med inköp av endast en kopia. Snälla snälla snälla ge oss ett liknande erbjudande för Mass Effect!

Alltså vad säger man. Mars månad liksom. Peppen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
4 Comments