EmmyZ

För ett tag sedan läste och skrev jag om en undersökning kring hur en traditionell gamer ser ut idag. Det som förvånade mig var att hardcore-spelaren, som var den dominerande gruppen (37 procent) rent storleksmässigt, representeras av kvinnor och män som är mellan 36 och 45 år gamla.. Hälften i den gruppen hade enligt undersökningen barn.

Nu har jag en bit kvar till 36, okej inte så långt, men jag känner att jag ändå passade in på beskrivningen. Jag har barn, spelar minst en gång i veckan, spelar mest ensam, föredrar action och äventyrsspel – precis som majoriteten i hardcore-gruppen. Väldigt få av ”oss” spelar tydligen online.

Jag funderade lite över vad det beror på och kom ganska snabbt fram till att det antagligen är för att livets timmar inte riktigt räcker till när man hamnat mitt där uppe i ekorrhjulsperioden. Det är så mycket annat som tar tid. Jobb, barn, boendet. Så vi spelar när vi har tid, fokuserat men kanske under kortare perioder. På grund av det här finns det också därför en genre som i alla fall i mitt liv får stryka på foten, trots att det är en av mina absoluta favoritgenrer. För när ska jag ha tid och ork att engagera mig i ett MMO?

Jag brukade älska att engagera mig i spel som World of Warcraft, Star Wars Galaxies och flera andra onlinespel. Jag lade ner enormt mycket tid och energi på att bli bra, vara förberedd, dra mitt strå till stacken. Jag kunde spendera hela dagar med att bara glida runt och förbättra min karaktärs förutsättningar. Men när jag nu inte har den tiden känns spelandet i sig ganska meningslöst och jag blir enbart stressad över att jag inte hinner vara så engagerad som jag vill.

Star Wars: The Old Republic är mitt senaste MMO-test. Och jag älskade spelet från första början. Det är fint, stämningsfullt och helt klart så mycket Star Wars som jag hade hoppats på. Men efter en konversation med @GeekySwede (på Twitter) som idag föreslog att Old Republic borde ha varit ett Open World-spel istället för ett MMO, så önskar jag verkligen att det hade varit sanning. Förnär jag tar mig an ett MMO känns det numera överväldigande. Jag vill engagera mig mer än vad jag egentligen har tid med och när jag sedan tar paus ett par månader för att testa andra spel så känns det helt enkelt onödigt att det ligger en månadsavgift och tickar. Det kanske låter snålt, men fenomenet stressar mig.

För mig är grejen med MMO-spel att komma till End Game, att vara del av något storslaget och att göra det tillsammans med andra människor. Och hela den tanken faller lite när man bara hinner spela sporadiskt. Det är synd, för jag känner att jag missar en hel del riktigt bra spel. Just nu svider det lite i hjärtat när jag tänker på just Old Republic som jag så gärna vill spela men känner att jag inte har tid med. Dels för att det aldrig kommer att ta slut och dels för att jag har flera andra spel som lockar samtidigt. Kanske är det oändligheten som jag inte riktigt klarar av och känner att jag hinner med.

Så tänk om Old Republic hade varit ett avslutande Open World istället för ett MMO. Då hade jag kanske känt att det var mer logiskt att ta upp, lägga ned och ta upp igen. För jag vet att jag någon gång kommer att ha tid att avsluta det. Nu blir det övermäktigt.