EmmyZ

Ja, då har MSI-debatten blossat upp igen. Ni vet den där debatten om att datorföretaget MSI i höstas försökte anordna en tävling på Facebook där unga kvinnor (18-25) fick delta genom att skicka in en bild på sig själva i hotpants. Den som vann skulle få vara Booth Babe i MSI:s bås på Dreamhack.

Det skrevs mycket kloka synpunkter då debatten begav sig och många av oss som tyckte att det här var en ytterst osmaklig tävling av MSI, som bara spär på den objektifiering som redan översvämmar samhället, fick utstå en hel del rage och påhopp. Moralfeminister är vi tydligen allihopa. Fula feminister dessutom vilket ironiskt nog bara ännu tydligare visar hur viktigt utseendet är idag och hur både kvinnor och män bedöms utifrån hur vi ser ut mer än vad vi är och gör.

De enda som klagar på sånt här är tjejer som är för fula för att kunna bli boothbabes själva.
Tror inte direkt att brudarna som ställer upp känner sig kränkta, så varför ska du bry dig? Det är tjejernas val, och jag tror inte att någon kille tackar nej till att se en vacker dam stå och visa upp sig.
Sluta gråt för att du är ful, det är okej att vara ful också. Men då vill ingen se dig utan kläder

- Kommentar på Xboxflickan.se

Måste vara trist att vara moralfeminist. Ni kanske vann striden mot MSi men vi grabbig grabbar finns kvar. Vare sig ni vill eller inte. Lite roligt är att ni inte ens kan hålla sams i de egna leden. Men sådan är feminismen och feministen. Och du och xboxflickan kan hålla handen och sjunga ”ooo tjejer” i era röstrumpor.

- Kommentar på mitt inlägg om MSI när det begav sig

Anledningen till att debatten nu blossat upp igen beror på att Thomas Wiborgh på Loading valt att ta upp ämnet igen. Främst dissekerar han en krönika skriven av Tove Bengtsson som publicerades i Svenska Dagbladet i oktober förra året och i grova drag handlar den om att allt inte är svart och vitt, att det finns en gråskala i ämnet och att objektifiering inte behöver vara något negativt. Att det inte behöver vara fel att objektifiera en kvinna som agerar Booth Babe eftersom hon sedan kan kliva ur sin roll och efter det egentligen bara är en attraktiv kvinna precis som vilken som helst.

Är det då inte fel att den unga kvinnan, ens för ett ögonblick, objektifieras på det här sättet? Jag tycker inte det.

Booth baben är – i just denna begränsade roll, i detta ögonblick – en del av ett stort maskineri bestående av fotomodeller, programledare, värdar och värdinnor, artister och skådespelare, som alla anspelar på sin skönhet eller utstrålning för att sälja någonting. De omges av musikvideor, parfymannonser, stortavlor, livsstils-tv, bloggar och modemagasin. Överallt vältrimmade figurer, halvöppna munnar, tuperade hårmanar, höga klackar, spända muskler.

- Thomas Wiborgh

Men, jag känner att Thomas, och alla andra som ser på saken på samma sätt, missat en väsentlig del i debatten. Det handlar inte om att det är synd om kvinnan som står där i underkläder på ett mässgolv och objektifierias. Det handlar inte om att det är fel att killar vid just det specifika tillfället står vid en monter och dregglar mer över någon som visar en massa hud än över spelen de ska representera. Nej, det handlar inte alls om det utan det handlar om vad objektifiering gör med samhället och synen på människor och ideal.

Wiborgh säger själv att han ser objektifieringen som något underhållande, lekfullt och tillfälligt. Och just där på mässgolvet när en Booth Babe står där och blir objektifierad så är det kanske tillfälligt och lekfullt. Inget som någon egentligen tar på allvar. Men i det stora hela bidrar fenomenet med att porträttera snyggt och sexigt för att det säljer till att skapa en onormal samhällssyn på vad som är sunt ideal och vad som är normalt.

För vi påverkas.

För mig handlar det här inte om att halvnakna kvinnor på en spelmässa får mig att känna mig ovälkommen. Jag skiter i om och jag inte är välkommen. Jag är här ändå. Nej, för mig handlar det om att den objektifiering som oftast görs i dagens samhälle, i reklam, i filmer, i spel, i musikbranschen etc. bidrar till att miljontals människor där ute går omkring med dåligt självförtroende och en känsla av att aldrig räcka till, att aldrig leva upp till idealen.

Allting dras till sin spets i dagens samhälle. Du är aldrig snygg nog, smart nog, framgångsrik nog. Och objektifieringen bidrar i stort till det förstnämnda. Just därför är den så onödig och just därför bör den motarbetas.

Att flickor i hög utsträckning brottas med problematiska förhållningssätt till sin kropp är ett väl etablerat fynd inom forskningen. Ett normativt kroppsmissnöje har myntats som begrepp för att spegla en samtid där det är mer regel än undantag att unga kvinnor rapporterar att de är missnöjda med hur de ser ut. I en pågående longitudinell studie, som drivs av professor Ann Frisén vid Göteborgs universitet, uppger till exempel var femte flicka redan vid 10 års ålder att hon tycker att hon är för tjock. Vid 18 år hade denna andel ökat till nästan hälften av flickorna. Närmare 70 procent uppger dessutom att de ofta eller alltid laborerar med maten eller tränar för att förändra sin kropp.

- Debattartikel i GP skriven av Carolina Lunde, Fil Dr, Forskare och lektor vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet

Kanske är det svårare för män att förstå problematiken eftersom de inte blir påverkade av objektifieringen och de rådande kroppsidealen i samma utsträckning som kvinnor, även om objektifieringen av män också ökar med påverkad självbild som resultat. För hos kvinnor är det här med att vi ska vara fina, duktiga och lydiga en del av uppväxten. Vi behandlar flickor och pojkar olika där flickor oftare blir uppmärksammade för sitt utseende och för att de hjälper till medan pojkarna uppmärksammas när de busar och är framåt (- Föreställningar kvinnligt och manligt, umo.se).

Många som argumenterar emot problematiken med objektifiering har argumentet: sex säljer. Japp, precis så är det. Sex säljer och är därför en enorm framgångsfaktor i reklam- och underhållningsbranschen. Det finns en anledning till att musikartister, modeller, programledare och ja, boothbabes är snygga. För sex säljer. Men till vilket pris?

Jag vill inte se min dotter växa upp i ett samhälle där hennes utseende betyder mer än hennes förmåga att skapa, tänka, åstadkomma. Jag vill inte att hon ska behöva dras med skeva kroppsideal och börja prata bantning när hon är tio år. Jag vill inte att hon ska börja tänka på skönhetsoperationer när hon är 15. Men risken är stor, för samhället sätter idag en enorm press på unga kvinnor (och i allt större utsträckning unga män) att leva upp till de ideal vi skapar genom just den här objektifieringen som endast är till för att vara ”lättsam, lekfull och tillfällig”.

Så om vi bara kan lyfta blicken lite och se bortom det där med att det ytliga kan vara roligt ibland och försöka gå djupare och se på konsekvenserna av objektifieringen, ja då skulle vi kanske komma någon vart med de grundläggande problemen och få en ökad förståelse för varför vi ”moralfeminister” fortsätter att bli upprörda.

Läs också inlägg av Elin Ekberg, Mats Nylynd och Discordia i ämnet.

Sedan den här texten påbörjades har Thomas Wiborgh också skrivit en uppföljare där han bemöter en hel del av kritiken han fått sedan igår. Där säger han att han mer än något annat efterfrågar mångfald och att han anser att kraven i samhället och orättvisorna mellan män och kvinnor, vackra och mindre vackra är sjukt. Men samtidigt ser han fortfarande inte objektifiering som ett problem eftersom han själv kan filtrera bort den här han vill. Problemet är snarare att objektifieringen inte är jämställd och att det hela skulle bli bättre om även män objektifierades i samma utsträckning. Men det är inte DÄR problemet ligger. All objektifiering bidrar till felaktiga ideal och försämrat självförtroende. En övervikt av objektifiering av kvinnor ökar DESSUTOM skillnaderna mellan hur män och kvinnor uppfattas i samhället och hur deras roller i samhällsstrukturen fördelas.

Wiborgh säger att bara vi även lyfter fram det som inte är normen så är den andra delen okej att ha kvar. Den är ju bara lekfull och tillfällig. Kanske för Wiborgh och alla andra som har samma uppfattning. Men inte för de människor som får sina liv förstörda för att de inte kan nå upp till de ideal som råder.