Jag skulle ha dödat Tamagotchi

by on 07 oktober 2012 in Spelsnack

När jag var liten ville jag ha en Tamagotchi. Det var nog tur att jag aldrig fick någon. Jag hade garanterat lyckats ta livet av den. Igen och igen och igen.

Det här med att experimentera med utvecklingen av fiktiva djur och världar verkar helt enkelt inte vara min grej. I alla fall inte när det handlar om överlevnad. Jag ska erkänna att jag klarar mig ganska bra i Sims-spelen. Spore fungerade också ganska bra. Så kanske är det bara i just de här specifika fallen som jag går rakt in i väggen. Men just nu känner jag mig allt annat än gudalik.

De senaste veckorna har jag testat två nya spel som på ett eller annat sätt går ut på överlevnad. Det ena är Ecolibrium till PS Vita och det andra är Tokyo Jungle till PS3. I båda spelen går jag bet totalt.

Vi kan börja med Ecolibrium. Det är ett gratisspel som går ut på att hålla en perfekt balans i ett ekosystem. Genom att plantera rätt typer av träd och föda upp olika sorters djur ska världen blomstra. Djuren behöver rätt föda i rätt mängd och växterna behöver rätt kombination av mineraler och fukt. Gör du allt rätt utökar du dina världs innehåll med nya typer av djur och växter. En hel del innehåll kan antingen köpas till eller låsas upp via utmaningar. Och jag kan bara inte få till det. Flera av uppdragen har jag testat flera gånger om och balansen uteblir alltid med någon procent. Eller så vill inte mina djur föröka sig i den utsträckning som de borde.

Dessutom tappar jag snabbt intresset. Uppdragen, och min egendesignade virtuella värld, ska ha ständig tillsyn. Ibland har jag bara ett dygn på mig att avsluta ett uppdrag medan det kan ta tre timmar innan jag strategiskt kan genomföra mitt nästa drag. Med andra ord måste jag vara ständigt proaktiv och matcha dragen med sovtider. Det passar inte mig. Resultatet blir att min värld nu står orörd och att jag har övergett uppdragen. Ecolibrium får leva vidare i harmoni utan mig.

Det andra spelet är Toky Jungle som kanske egentligen borde passa mig lite bättre. Det innehåller ändå en gnutta äventyr. Men även här verkar jag gå fullständigt bet.

Upplägget här går ut på att anta formen av ett djur i ett framtida människofritt Tokyo. Den mänskliga världen har gått under och djungelns lag råder i staden. Hundar, lamm, lejon, hyenor. Alla lever de tillsammans och slåss för sin överlevnad sinsemellan. Din uppgift som spelare är att inte dö, och att utvecklas. Käka upp de djur som är svagare än du, alternativt knapra växter om du är växtätare. Pinka in dina revir och föröka dig. Basic instinct.

För att göra det hela lite spännande finns det ett storyläge och ett överlevnadsläge. I storyläget får du uppdrag som är kopplade till varje ras och genom att genomföra uppdragen så avancerar du och kan låsa upp fler djur och arter. Totalt finns det 80 stycken. Dessutom ska du genom att avancera i storyläget till slut få reda på vad som hände med mänskligheten.

I överlevnadsläget gäller det, som namnet avslöjar, helt enkelt att bara överleva så länge som möjligt – vilket inte är det lättaste. Det finns alltid någon större där ute som kan käka upp dig.

Det här borde ju kanske vara ett riktigt kul upplägg. Djungelns lag, ett nytt perspektiv, ett fräscht koncept. Men jag tycker att det är sååååå tråkigt. Kanske för att jag är kass på att överleva. Kanske för att den dåliga grafiken stör mig. Men allvarligt, det finns roligare saker att göra med sin tid än att äta hjortar och ätas av ilskna hundar.

Jag tänker dock inte säga att det här är ett spel som ni inte bör testa. För det verkar som om spelare antingen älskar det, eller hatar det.

Men för egen del konstaterar jag att jag ska hålla mig till spel där enbart överlevnad eller utveckling av ekosystem inte är en del av upplägget.

1 Comment

Är du pepp på Wii U?

by on 26 september 2012 in Spelsnack

Jag fick precis veta att Bergsala kommer att finnas på plats på Gamex och visa upp Wii U. Det gör det ännu lite mer surt att jag inte kan vara på plats. För det hade helt enkelt varit riktigt trevligt att få klämma på den nya konsolen.

Däremot vet jag faktiskt inte om jag är speciellt sugen på att köpa den. I alla fall inte till release.

Det beror främst på att Nintendos konsoler är de jag ägnar absolut minst tid åt just nu. Min Wii har inte varit igång på många långa månader och samma sak med min DS. Dessutom vet jag inte riktigt vad Wii U skulle kunna tillföra i min täta konsolsamling. Crossplay är ju lite spännande, men det ska ju min Vita också klara av (förutom att jag inte skaffat något intressant spel som har stöd för det ännu). Så egentligen är det inget nytt under solen där. Och dessutom har jag en känsla av att Wii U:s gamepad kommer att kännas stor och otymplig. Att det dessutom är dyrt att köpa en extra platta gör inte saken bättre. Närmare bestämt kostar den lika mycket som en halv Wii U.

Fast jag vet ju inte hur stor potential konsolen har. För jag har inte testat. Kanske känns den toppen och kanske är det grymt att faktiskt kunna få spela sköna Nintendolir med bättre upplösning för en gång skull.

Ja, jag hade verkligen velat klämma på den på Gamex.

4 Comments

Vinnarna i Gamextävlingen

by on 24 september 2012 in Spelsnack

Då var det dags att avslöja vinnarna i Gamextävlingen där två endagsbiljetter var till fem vinnare stod på spel. Frågan var alltså hur många fysiska spel jag hade i spelhyllorna bakom mig som visades i en liten filmsnutt. Så de spel som räknades in var bara de som stod i hyllan. Inte de jag har på datorn, inte de som låg i vardagsrummet vid min tv och inte de spel som ligger undanstoppade i lådor någon annanstans. För sådant finns det också gott om. Nej, fysiska spel i hyllorna på filmen.

Ingen prickade exakt rätt, men det rätta svaret var 218 fysiska spel och närmast var Simon och Jonathan som båda gissade på 200.

Men nu var det som sagt fem personer som skulle vinna och alla vinnare har ni här:

Anderas Melberg – 252
Thomas Hedström – 251
218
Simon Annerbrink – 200
Jonathan Gabor – 200
Emilia Anell – 178

Jag fick också in ett svar på 182, men det kom tyvärr in för sent.

Stoooort grattis till er som vann! Ni kommer att få mejl under morgondagen med instruktioner eftersom biljetterna kommer att skickas ut till er direkt från ansvariga för Gamex. Hoppas ni får det roligt, och ha gärna lite kul för mig med eftersom jag inte kan komma!

 

2 Comments

Jag tror att jag är kär – i Sackboy

by on 19 september 2012 in Spelintryck, Spelsnack

Det är ju svårt att blunda för hur söt och charmig Sackboy är. Jag menar, hey – jag har ju till och med tapetserat dotterns rum med Sackboy. Men när jag nu har fått testa Litle Big Planet till Vita så ska jag erkänna blev jag smått förälskad.

Det som gör att jag tycker så mycket om just det här spelet är nog det faktum att det känns helt rätt i sitt format – både utseendemässigt och funktionsmässigt. Plattformsspel på bärbar konsol är ju för det första en väl beprövad genre som funkar i de flesta lägen och så även här.

Styrspakarna och knapparna känns gjutna för allt hoppande och svingade som i traditionell Little Big Planet-anda ska genomföras på varje bana. Men när Sony dessutom blandar in moment där konsolen ska tiltas eller där båda skärmarna på olika sätt måste vidröras, vid både ett och fler tillfällen, så tillförs en riktigt bra dimension till spelet. Det gör det inte bara mer underhållande utan ökar också emellanåt tempot på banorna där snabba reaktioner är A och O för att det ska fungera.

En annan del som gör just spelets berättarläge riktigt bra är den stora variationen på banorna. Och då snackar vi variation både kosmetiskt, musikaliskt och utmaningsmässigt. För varje ny värld som låses upp finns ett tydligt tema och utöver det tillförs alltid ett nytt sorts spelmoment som ska användas. Det kan handla om konstiga fordon eller smarta hjälpmedel så som den klassiska enterhaken. Och nyheterna gör att spelet hela tiden känns fortsatt intressant.

Ska jag ge någon kritik till berättarläget så kan jag konstatera att själva berättelsen är långt ifrån intressant. En dockmakare håller på att ta över världen och måste stoppas. Sackboy tar, med hjälp av lite vänner, sig an uppdraget. Och jag kunde inte bry mig mindre. Jag tror dessutom att min upplevelse drogs ner här på grund av att jag körde den svenska versionen med vad som kändes som väldigt oengagerade röstskådespelare.

Men som tur var är det inte berättelsen som gör Little Big Planet. Det är själva spelandet. Och där glänser Vita-versionen.

I vanlig ordning är också den första genomspelningen av varje bana ganska enkel – om man inte siktar på att ta varenda bubbla, klistermärke och pryl på hela banan. För då blir det genast klurigare. Och vissa delar av banorna går inte att genomföra om man inte redan har spelat igenom dem en gång. Så omspelningsvärdet är det inget fel på. Det går alltid att sträva efter perfektion. Det hela kombineras också med små sidouppdrag där fokus ligger på att helt enkelt få så bra poäng som möjligt – som i läget där jag ska banka ner upp-poppande Sackboys med en hammare i hål eller det där jag ska stapla tetrisblock. Dessutom har communityn redan, innan release, visat att de skaparverktyg som finns tillgängliga är riktigt bra och här lär vi få se enormt många bra banor framöver när spelet blir tillgängligt för alla.

Det jag inte har testat under min genomspelning de senaste dagarna är co-op vilket faktiskt inte intresserar mig det minsta. Co-op i Little Big Planet är för mig förknippat med roliga spelkvällar, tillsammans med vänner, i soffan framför vår Playstation 3. Inte två personer sittandes på var sin sida av en bärbar konsol. Jag har heller inte hunnit testa de olika arkadlägen som låsts upp allt eftersom jag spelat berättarläget. Men det arkadläge jag fick testa i förhandskoden var riktigt välgjort och jag ser fram emot att få kasta mig över den delen av spelet så fort jag fått ner slutbossen. Ja, jag tittar på Dig!

Så för att sammanfatta det hela. LBP Vita är ett perfekt spel för plattformen som antagligen borde ha släppts tillsammans med konsolen redan vid release. Då hade vi sluppit fundera över Vitans potential. Nu visar Sony att den finns där – bara rätt spel är installerat.

(De här spelintrycken publicerades också på feber.se)

Leave a comment

Tävling: Vinn Gamexbiljetter

by on 17 september 2012 in Spelsnack, Videoblogg

OBS: Tävlingen är avslutad!

Gamex ja! Ni har väl inte missat att spelmässan är tillbaka för tredje året och att den äger rum 1-4 november. Själv kommer jag inte att kunna vara där – anledningen hittar ni i videon nedan om ni inte redan listat ut varför – men jag tänkte ändå göra mitt bästa för att bidra med lite information om vad som kommer att dyka upp på mässan samt det bästa av allt: tävla ut biljetter.

Jag har fått 10 endagsbiljetter som jag tänkte tävla ut till 5 personer. Så två biljetter per skalle står alltså på spel.

Vad ska ni göra för att delta? Well, kolla in filmen nedan.

Tävlingssvaret skickar ni sen till info [at] emmyz [punkt] net och jag vill ha era bidrag senast fredag 21/9 klockan 20.00.

Jag är för övrigt en av de som officiellt bloggar för Gamex tillsammans med en hel drös andra bloggare som ni säkerligen känner igen. Så kolla in de andra bloggarna också!

7 Comments