Tag Archives: Spel

Dear Esther ska upplevas – inte spelas

by on 19 juli 2012 in Spelsnack

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Men när jag såg Dear Esther till vrakpris på Steamrean var jag tvungen att ta reda på vad spelet handlade om. Jag har visserligen sett information om det ramla förbi i flödet på Twitter och på olika bloggar flera gånger men endast fått en diffus uppfattning om vad det är för något.

En berättelse snarare än ett spel. En visuel resa genom fantasin. En grafisk orgasm. Hur kan man inte bli nyfiken på det?

När jag startade Dear Esther hade jag heller ingen aning om att spelet från början baserades på en gratis mod som skapades till Source engine, en spelmotor från Valve, år 2008. Sedan dess har modden genomgått en grafisk uppfräschning som heter duga och släppts som ett indiespel.

Helt ovetande om allt det här startade jag Dear Esther och hade trots det ganska höga förväntningar. Upplevelsen har ändå lovordats från väldigt många människor vars åsikter jag respekterar. Och kanske är det just därför jag inte riktigt fångas av stämningen redan från början. Jag är för upptagen av att leta efter vad som är speciellt och funderar konstant på hur berättelsen ska utveckla sig istället för gå upp helt i upplevelsen. Det är synd. Jag tror inte att jag riktigt får ut det som Dear Esther verkligen kan förmedla.

Egentligen, bara genom att skriva det här inlägget spoilas upplevelsen för andra spelare som inte heller har någon aning om vad det hela handlar om. För jag tror att Dear Esther ter sig absolut bäst när man aldrig någonsin hört talas om det, läst en rad, hört ett omdöme. För Dear Esther är inte ett spel utan en upplevelse som man måste omfamna fullständigt för att kunna ta till sig den.

Stämningen, grafiken, musiken, den diffusa berättelsen och oförmågan att interagera med något eller ens ha en chans att påverka är så främmande för de flesta spelare att det blir konstigt. För att förstå Esther måste man vara i rätt stämning och inse att det inte är något spel på riktigt. Att det är mening att upplevas. Som en film. Eller ett musikstycke. Eller en konsert. Man måste förstå att det är helt okej att ta sig tid att bara stå stilla och titta på havet, fundera över de sönderslagna skeppen och det där ljusskenet uppe på klippan. Att bara ta sig framåt för att ta reda på vad som ska ske är fel taktik – för det är inte målet som är spelets styrka utan resan.

Jag tänker ta mig igenom Dear Esther igen när jag har låtit den första upplevelsen sjunka in lite. Jag vill lyssna på berättelsen en gång till och i mycket mer stilla mak ta mig runt på den märkliga, obehagliga och stämningsfulla ön. Jag vill omfamna upplevelsen toalt och låta min fantasi ta med mig på vägar som jag inte kunde hitta den första gången. Jag vill uppleva Dear Esther – inte försöka spela det.

Om kärleken till spel

by on 14 februari 2012 in Spelsnack

Stormande känslor. En vindfläkt, en snabb beröring. En ljudslinga som lindar sig kring medvetandet, lätt som en fjäder. En doft, en röst, en vy. Bankande hjärta och en ilning längs ryggraden. En droppe letar sig ner längs kinden. Pausar, löses upp mot golvet. Ilska och frustration! Värme sprider sig i hela kroppen. En känsla av att vilja slå på något. Kärlek, lättnad och ett lugn som lägger sig över rummet.

Spel kan innebära mycket. En paus i tillvaron, en möjlighet att få uppleva en berättelse, en möjlighet att drömma sig bort, en chans att mata sin tävlingsinstinkt, en kanal för att få utlopp för aggressioner, smärta och kärlek.

Det är just därför jag älskar spel. Jag har gråtit, jag har svurit, jag har skrikit av glädje. Jag har hoppat i soffan, kastat kontroller och stängt av datorer. Jag har också drömt vackra speldrömmar och pratat spel i oändlighet med min man. Spelen har en stor påverkan på mitt och väldigt många andra människors liv. Det är för mig ett sätt att koppla av och att “leka av mig lite”.

Jag lyssnade för några dagar sedan på en intervju med en forskare inom beteendevetenskapens underbara värld och han pratade om människans behov av att leka. Leken är en del av barnens utveckling och en nödvändighet för att bygga upp en nyfikenhet på livet. Det är viktigast i uppväxtfasen, men det är även fortsatt viktigt även i den vuxna tillvaron. För när vi slutar se lekfullt på saker och ting slutar också nyfikenheten att flöda och då dör vi mentalt. Forskarens ord, inte mina.

Men det ligger kanske något i det. Om tillvaron endast är tråkig och full med krav, då skulle livet kännas ganska meningslöst. Att gå ut och festa, hänga med vänner, ägna sig åt en fritidssysselsättning, leka med barn och alla de där andra sakerna som gör att tillvaron blir lite roligare – ja de bidrar till att vi finner en mening med livet. Så hoppas jag i alla fall att det är.

För mig är spel en stor del av det här. Att leka med min dotter, att skriva om saker som jag tycker är intressanta och att spela. Det är bland mina största passioner i livet och det gör att mitt liv, trots ibland oändliga dagar med processer, möten och tunga plikter, blir lite roligare.

Det här är helt enkelt en liten hyllningstext till ett av mina största intressen så här på alla hjärtans dag. Och med det passar jag också på att önska er alla som läser, alla ni som spelar och alla ni som gillar när livet är roligt: Glad alla hjärtans dag <3

 

Glad alla hjärtans dag

by on 14 februari 2011 in Spelsnack

Lite kärlek från mig till er! (Jag vet inte vem som gjort originalbilden – men den är så himla fin!)

För att gratis är gott

by on 06 september 2010 in Spelsnack

Att det är soft att slippa betala för saker då och då håller nog de flesta med om. Och därför tänkte jag tipsa om en ny blogg som dykt upp där du har chansen att få olika gratisprylar.

Bloggen heter Gamerkväll och det handlar främst om DLC:s och betakoder, men även hela spel och annat gottis. Regeln är först till kvarn, så det blir till att hålla koll på feeden gott folk.

Ikväll klockan 18.00 ska en DLC delas ut. Lycka till i jakten!

Bloggen hittar ni här!

Och jo, förresten. Nu har jag, Angelica Xboxflickan och Monika Gamingmama spelat in ett avsnitt av vår nya podcast och jag sitter och redigerar så gott jag kan i de Neelapauser jag har.

Mitt aprilskämt har med andra ord nästan blivit verklighet. Så håll utkik efter premiären.

Spelspam, ja tack?

by on 09 augusti 2010 in Spelsnack

Jag vet inte om ni har tänkt på det, men de senaste åren har ett helt nytt fenomen inom spelbranschen uppkommit. Och det tack vare alla sociala medier som formligen tagit över internet.

Dagligen ser jag numera uppdateringar på Facebook och Twitter där mina kompisar meddelar att de köpt ett nytt spel, laddat hem ett nytt demo, slagit något nytt rekord. Att dela med sig av sina spelerfarenheter är idag lättare än någonsin.

Den här viljan att berätta för andra vad man lyckats med i spel är ju dock ingen ny företeelse. När spelen begav sig stod man i arkadhallarna och försökte komma in på topplistan. När internet kom började man skapa topplistor online. Då var det också lite prestige. Kom man med på en topplista hade man antagligen en riktig anledning att skryta.

Idag skriker vi ur oss allt vi gör på nätet. Allt från att vi käkat frukost till att vi investerat i nya coola prylar. Och självklart delar vi också med oss av våra framgångar (och motgångar) i spelen. Personligen tycker jag att det är skoj. Men ibland kan det också bli för mycket. Ibland känner man sig totalspammad av speluppdateringar.

Några exempel:

  • Jag gillar att se när folk har tagit achievements. Då får man lite snabba uppfattningar om vilka spel personen i fråga gillar.
  • Jag är däremot ruskigt trött på alla Facebook-spel som finns där användarna ska skrika ut sina erövringar. Det började med Farmville och nu är hela Facebook belamrat med småspel. Jag döljer de alla utan att blinka.
  • Jag gillar att se när folk har slagit rekord i iPhonespel som typ Doodlejump.

Spam är alltså bra ibland, och mindre bra ibland. Och jag har därför nyligen börjat fundera på mina egna spam-aktioner. Är min mamma verkligen intresserad av att se att jag har laddat ner ett demo på PSN? Med största sannolikhet inte. Och ändå har jag den inställningen på Facebook.

Kanske borde jag och många andra fundera lite på vad vi egentligen skriker ut. För om vi själva stör oss på spam, ja då är det nog risk för att andra stör sig lika mycket på oss.

Därmed inte sagt att vi alla ska sluta dela med oss av våra spelerfarenheter, men kanske fundera lite innan vi gör det.

Eller?