Tag Archives: recension

Tintin är lekfullt på iPad

by on 07 december 2011 in Spelintryck

Medan halva bloggsverige idag listar sina bästa bärbara och mobila spel så hoppar jag över kategorin. Jag känner att jag helt enkelt inte spelat tillräckligt med spel i genren för att kunna uttala mig. Dock har jag spelat ett par och ett av dessa tänkte jag nu berätta lite mer om.

För ett tag sedan gick den nya Tintin-filmen på bio och i samma veva släpptes det officiella spelet. Jag har varken sett filmen eller spelat spelet till de traditionella konsolerna men maken bekräftar att filmen är bra och hurrarop på Twitter säger mig att det samma faktiskt gäller för spelet. Och efter att ha tagit mig igenom iPad-versionen så måste jag erkänna att Tintin gästar oss med en enorm dos charm.

Vad jag förstår finns det en hel del skillnader mellan konsolversionerna av spelet och iPad-versionen som jag spelade vilket inte är så konstigt eftersom Ubisoft står för konsolversionen och Gameloft för spelet till iOS. Båda spelen följer storyn i filmen men på olika sätt och iPad-versionen var väldigt kort vilket får mig att tro att upplevelsen på konsol är mycket mer matig och längre.

Men jag får för mig om att grundupplägget är det samma. För det handlar om att med hjälp av Tintin, Kapten Haddock och Snowy (eller Milou som han ju faktiskt heter på Svenska) lösa pussel, göra sig av med fiender och ta sig fram på olika äventyr i jakten på en stulen modellbåt i miniatyr.

På iPad styr du karaktärerna genom att navigera på vänstra sidan av skärmen och avgöra hastighet på den andra. Knapparna har placerats ganska perfekt i tumläge och det är egentligen aldrig svårt att få rätt grepp och samtidigt spela. Under spelets gång används också den tryckkänsliga skärmen och gyron för att samla mynt och pusselbitar samt att lösa problem och genomföra Quick Time Events. Över lag är tempot i spelet väldigt växlande. Ibland handlar det endast om plattformshoppande där du försiktigt klättrar längs sidor på skepp, murar och hus och ibland är det intensiva strider som ska genomföras både med hjälp av rörelser på skärmen och navigeringen. När det är dags för Quick Time Events gäller det att snabbt göra rätt rörelse på skärmen eller trycka på en punkt innan tiden går ut. Skärmen används också för en del av problemlösningarna där lådor ska flyttas och rep skäras av i rätt ordning. Lite Cut The Rope för er som känner till det populära iPhone-spelet.

Just den här tempoväxlingen och den väldigt lättsamma och lekfulla stämningen tilltalade mig enormt och jag fann mig själv i princip sträckspela igenom spelet. Jag drog igenom det på två seriösa sittningar och några få kortare spelsessioner. Jag gillar också variationen i spelmekaniken tillsammans med funktionaliteten där Gameloft faktiskt verkligen utnyttjat skärmen. Exempelvis går det att även plocka mynt, genom att helt enkelt trycka på dem, i de filmatiserade mellansekvenserna vilket gör att det känns engagerande hela spelet igenom.

Det jag egentligen har att invända emot spelet är längden, för det var väldigt kort. Visserligen är kort helt okej, men här kändes det väldigt avhugget. Plötsligt tog det bara slut. Det hade också varit kul att kunna välja olika svårighetsgrader eftersom spelet är väldigt förlåtande och inte speciellt svårt att klara av vilket Gameloft också meddelat från början. Spelet är anpassat för att hela familjen ska kunna spela det och jag förstår varför. Men personligen hade jag som sagt velat ha lite mer utmaning och det hade varit enkelt fixat med exempelvis fler Quick Time Events, lite eldstrider med fiender (nu fektas, slåss och undviker man de mest) och kanske ännu mer plattformshoppande.

Sen ska man inte glömma att spelet faktiskt bara kostar 49 kronor till iOS och att det fungerar både på iPad och iPhone så ser man till vad man får för priset så tycker jag verkligen att Tintin är ett riktigt kompetent “mobilspel”.

Vill du kolla in lite gameplay kan du se på filmen nedan och jag valde ett klipp som visar just hur kontrollen fungerar. Vill du ha mer fokus på hur spelet ser ut så hittar du det här.

Spelet skickades som en recensionskod till mig från Gameloft.

Recension: Hårdkokta kycklingar på PSN

by on 07 november 2011 in Spelsnack

Har du någon gång funderat över hur det skulle se ut när en anabolakyckling i militärkläder skjuter på en pingvin? Då kan du sluta undra. Typ.

När jag startare Rocketbirds: Hardboiled chicken hade jag ingen aning om vad spelet handlade om. Men synen av den muskliga hönan (ja, det är tydligen en höna trots att det är en man) som ger sig in i tunnlar, i gångar och i korridorer med vapnet i högsta hugg är faktiskt riktigt undehållande. Kanske främst för att karaktärerna är så stereotypt framställda. Eller så är det bara jag som får känslan av att kycklingen är amerikan och miltiärpingvinerna ryssar…

Den första reflektion jag gjorde när jag startade spelet var att det var snyggt, kändes smidigt att spela och att det kändes välgjort. Grafiken passar spelet perfekt och det växlar snyggt mellan 2D och ett läge där du flyger med jetpack. Jag gillar också den hårdkokta stämningen som ligger över spelet, möjligheten att gömma sig för fiender för den ultimata anfallsstrategin och miljöerna. Dessutom är känslan av att smyga runt som en agent, även om det är i form av en kyckling, extra underhållande när jag får utnyttja funktionen Brain Bugs som låter mig ta kontrollen över mina fiender.

Spelet är i grunden en plattformsskjutare och det känns som om kycklingar och pingviner aldrig gjort något annat än att kriga mot varandra. Att det är helt naturligt.

Uppdraget består i att ta sig igenom staden Albatros alla vinklar och vrår genom att skjuta och pussla sig förbi vakter och hinder och på vägen samtidigt göra sig av med alla beväpnade pingviner som bara ser fula och elaka ut. Dessutom lurar någonstans den elaka snubben Putzki som du verkligen inte gillar, och som uppenbarligen inte gillar dig. Ja, okej. Det är ingen hemlighet att du kommit till stan för att hälsa på.

Det är något med det här spelet som jag verkligen gillar. Mycket på grund av att det är lite sjukt och tvistat skapat med en portion humor. Det enda som jag egentligen invänder mig mot är att det blir aningen enformigt och att det emellanåt är aningen lätt. Det jag egentligen hade mest problem med var sekvenserna där jag skulle flyga med jetpack och bli av med målsökande missiler. Jag behöver uppenbarligen ta flyglektioner.

Men, som lite lätt tidsfördriv som dessutom kan spenderas tillsammans med en vän i ett flerspelarläge är det här ett helt okej spel värt att testa. Demo finns på PSN och det här spelet fick jag som en recensionskod.

Risk för överbetyg?

by on 20 oktober 2010 in Spelsnack

Tidigt uppe som jag var med dottern idag råkade jag hamna framför SVT:s morgonsoffa med spelrecensioner. Bland annat visades bilder från Enslaved, som för övrigt ser riktig mysigt och fräsch ut. Tillsammans med en massa lovord från både spelsajter och Twitter så har peppen etablerat sig i mitt hjärta. På Metacritic har spelet fått ca 8/10 i medelbetyg.

Det får mig dock att fundera. Hur vanligt är det egentligen att spel får för bra eller för dåligt betyg för att de kommer från ingenstans och är bättre respektive sämre än förväntat?

Ska förväntningar verkligen spela in när man recenserar ett spel? En önskan om att ett spel är på ett visst sätt, men att det visar sig vara något annat. Ska inte spel recenseras utifrån vad de innehåller? Är det inte kvaliteten på produkten tillsammans med utförande, kreativitet och nyskapande etc som ska styra betyget?

Svaret är, anser jag, att förväntningarna inte ska spela in. Men där kommer också problematiken. Uppbyggda förväntningar är svåra att bortse ifrån och att undvika.

Det här är ett intressant och svårt ämne. För vem kan egentligen peka på en recension och säga att den här recensenten har gett spelet ett bra betyg bara för att hon eller han förväntat sig att spelet skulle vara skitkasst. Alla bedömningar är ju ändå subjektivt tyckande. För vi är ju bara människor, och människor påverkas av andras åsikter, smart marknadsföring och andra yttre faktorer – som hype. Hade spel som Enslaved och Singularity fått så bra omdömen om de marknadsförts hårdare och etablerat pepp och hype? Kommer framtida spel, som många verkligen ser fram emot, att få så bra betyg som de förtjänar? De kan ju vara överhypade.


Jag vill ge ett exempel. Många hypar järnet inför spel som Diablo 3, Cataclysm, The Last Guardian, Star Wars: The Old Republic, Mass Effect 3 m.fl. (Oups, nu räknade jag nog upp mina peppspel ^_^). Men tänk om nu något av spelen inte lever upp till förväntningarna. Tänk om branschen blir besviken och ger spelet ett medelbetyg, trots att det förtjänar mer.

Jag får helt enkelt en känsla av att samma spel kan få helt olika betyg av samma tyckare beroende på hur stor hypen var innan spelet släpptes. Och egentligen är det kanske betygssystemet som jag vill komma åt här. Det är helt enkelt svårt att sätta rättvisa betyg.

För vad skiljer en sjua från en åtta? Kanske lite extra hype…

Vad tror du?

Om en psykopat

by on 29 augusti 2010 in Spelsnack

Söndag!

Jag har haft en skitsoft dag än så länge. Först lite sovmorgon (tack sambon som tog Neela), sen lite gräsklippning tills det började regna, grillning med mammagruppen och slutligen Mafia 2 med en sovande dotter i famnen. Och dagen är inte slut ännu.

Egentligen hade jag tänkt bjuda på en videoblogg där jag snackar om lite allt möjligt. Söndagssvammel om man så vill. Men sambon blev precis inbjuden att spela en match i Level7-turneringen som pågår i… tadaaaaaa StarCraft 2! En turnering som pågår i två månader och där man ska spela max tio matcher i veckan och samla poäng. Vinnaren får 7000 kr. Visste ni förresten att två av de högst rankade spelarna i Europa är med? SjoW* och MorroW. Coolt säger jag bara.

I vilket fall, när sambon spelar SC2-match, jag då får jag inte ladda upp saker till Youtube, för då fryser spelet. Bah. Så jag får ladda upp den senare helt enkelt.

Men medan ni väntar på videon, för det vet jag ju att ni så väldans gärna gör *^_^* så kan ni smyga er in till Svampriket där jag bidragit med en gästrecension av Kane & Lynch 2. En story om en psykopat om man så vill.

Bu eller bä? Skynda att kolla! Så återkommer jag med en videoblogg senare, om jag hinner få upp den ikväll.

Så bra är Suikoden Tierkreis

by on 30 mars 2009 in Spelsnack

Efter mycket funderande fram och tillbka kom jag till slut fram till att jag verkligen gillar Suikoden Tierkreis. Nu har jag inte spelat något annat Suikoden och kanske ligger det mig i fatet när jag ska bedöma spelet. Eller så är det tvärt om. Förutsättningslöst spelande. 

suikoden420_1336706543

Jag tilltalas av enkelheten, de vackra miljöerna och tecknade karaktärerna, den stämningsfulla och inlevelserika musiken. Jag gillar historien, även om den är aningen ytlig och fullständigt bombarderad med dialoger. Jag gillar stridssystemet. Japp, detta trots att jag inte är ett fan av turbaserade strider. Men på NDS fungerar det riktigt fint. 

Jag har nu dessutom blivit sugen på att prova de tidigare spelen i serien. Speciellt efter att ha kikat lite på Youtube. 

Sammanfattningen av spelet blev: 

“Suikoden Tierkreis är det första spelet i serien till Nintendo DS och Konami har valt att göra en spinoff istället för att följa den traditionella vägen. Förväntar man sig ett Suikoden i fickformat kan man därför bli besviken. Men faktum är att Tierkreis är ett riktigt underhållande och väl sammanhållet spel som bjuder på många timmars underhållning. Trots några få brister som lite väl långa dialoger och ibland för enkla strider är det ett spel som definitivt tilltalar mig.”

Läs gärna hela recensionen här