Tag Archives: Prince of Persia: The forgotten Sands

Varför måste jag spela om?

För några dagar sedan spelade jag igenom Shrek Forever After. Det är ett småmysigt, småroligt, småklurigt spel där man ska byta mellan Shrek, Fiona, Donkey och Puss in Boots för att pussla sig fram genom spelet. Ett lättsamt tidsfördriv.

Det är inget större fel på Shrek, förutom att det inte var lika underhållande som jag hade hoppats (filmerna är ju liksom fulla av humor). Och tack vare att man hela tiden får ledtrådar är det ett spel som jag tror att de flesta ungar skulle klara av och uppskatta, även om pusslen ibland känns knepiga. Och ett plus till möjligheten att spela i co-op med upp till fyra personer.

Men. Det är en sak jag inte förstår. Under spelets gång uppgraderas de olika karaktärernas förmågor så att de blir starkare. Shrek kan exempelvis flytta större stenblock än tidigare och Donkey kan sparka upp starkare grindar. Dock har inte alla fyra karaktärerna fått sina förmågor uppgraderade förrän man nått slutet av spelet. Och då har man tvingats hoppa över en massa hinder, skatter och kistor på vägen eftersom karaktärerna inte kunnat rå på dem ännu.

När spelet sedan tar slut får jag informationen att jag måste ta alla kistor och skatter för att få status “100 procent avklarat”, vilket innebär att jag göra om alla banorna igen och leta reda på skatterna jag inte kunde ta på första varvet. Och det är dessutom något som framställs som positivt. Ett citat från ToTheGame säger:

After gaining level two skills players can then replay the game to discover new areas and solve additional puzzles.

I Shrek Forever After ska man hela tiden byta mellan spelets fyra karaktärer för att pussla sig igenom spelet.

Varför gör man så här? Ska inte en omspelning ge lite mer än rester? Tror de att det är befogat bara för att det är ett barnspel och att barn inte bryr sig om att de blir hånade under första spelomgången?

Det här får mig att fundera generellt på utvecklarnas försök att få oss att spela om deras spel. Prince of Persia: The Forgotten Sands är ett exempel. Där låser man upp en svårare nivå när man klarat spelet. Och eftersom spelet i sig är ganska lätt så hade egentligen den där svårare nivån behövts redan från början, för den som vill ha en större utmaning. Men är det verkligen okej att göra så? Själv blir jag bara irriterad om jag tvingas spela om ett spel bara för att få ut det där lilla extra. Lägg istället till flera olika aspekter av spelet och gör det omspelningsbart av den anledningen. En ny spelbar karaktär eller ett annat slut exempelvis.

Vad tycker ni? Vad får er att vilja spela om ett spel (förutom att ni blir helt förälskade och bara måste spela det igen för att det är så himla bra).

Hoppla pålle!

Äntligen rullade eftertexterna i Prince of Persia: The Forgotten Sands och jag kan rikta min fulla uppmärksamhet åt Red Dead Redemption.

Jag har bara precis börjat spela och säger följande:

- Dålig grafik, sköna miljöer, ful huvudkaraktär (men ändå så karaktäristisk), får Gun-vibbar och kan inte låta bli att tänka på Roland i Stephen Kings Det mörka Tornet. Kanske för att jag just nu håller på att lyssna på serien.

Ska leka lite med singelplayer och lära mig kontrollerna innan jag ger mig ut online imorgon. Adda Manoira på PSN om ni inte redan gjort det så ses vi på prärien.

Och just ja, Prince of Persia. Intryck kommer i skriven eller filmad form. Snart. I promise!

Nu är det nära

Det finns endast en bra sak med att Read Dead Redemption inte låg på lådan idag heller. Och det är att jag kanske kanske kanske hinner spela klart både FFXiii och Prince of Persia: The forgotten Sands i helgen.

För det är nära nu. Jag tror att jag just nu tampas med slutbossen i Prince of Persia och jag är mitt i kapitel 12 i Final Fantasy Xiii.

Det är så härligt att klara av spel. Det känns liksom fint i själen och nu när jag inte recenserar spelen har jag haft tid att verkligen njuta av dem, istället för att hets-spela. En av fördelarna med att vara mammaledig.

Så, back to gaming mina vänner.

Trasiga baner och hårda väggar

Ungefär halvvägs in i Prince of Persia: The forgotten Sands börjar det faktiskt bli knepigt. Och då är det främst pusslen som gör det komplicerat. Hoppandet mellan väggar och pelare fungerar precis som i början av spelet och fienderna är inte supersvåra.

Jag ska väl inte säga att jag är superhooked, men det är faktiskt lite kul att lösa problem och även om jag blir ibland blir frustrerad över att jag vet vart jag ska, vilket oftast beror på dåliga kameravinklar, så tycker jag att det är lite småroligt. Så jag kämpar vidare och hoppas att jag kan leverera lite åsikter i videoformat när jag är färdig. Allt beror på om jag lyckas komma på ett sätt att att spela in från min 360.

Tills dess säger Penny Arcade det hela ganska bra.

Tänk på de döva – och mig

Jag började spela Prince of Persia: The forgotten Sands igår. Än så länge består det mest av att springa på väggar, springa på väggar, hoppa mellan väggar, springa på väggar… Och jag är ruskigt dålig på det. Jag dör och dör och dör och dör. Men det är väl en vanesak. Jag måste bara få koll på kontrollen.

Men det var inte det jag skulle prata om. Istället tänkte jag prata lite om undertexter.

I vanliga fall använder jag aldrig undertexter. När vi ser på film hemma föredrar vi att bara ha engelskt tal. Det samma gäller spel. Och om det är spel som lagt ner tid på röstskådespeleri och ljud så behövs verkligen inga undertexter. Berättelsen blir oftast mer levande utan.

Men, det finns tillfällen då det verkligen behövs. Och inte bara då utvecklarna misslyckats med ljudet. Det behövs också om man spelar ett spel med en sovande bebis i famnen. Med för högt ljud vaknar Neela och det innebär slutet för min spelsession. Sen ska vi inte heller glömma bort alla människor som är döva eller som har nedsatt hörsel. Hur ska de kunna ta del av berättelsen utan undertexter?

Hörru prinsen, jag hör inte vad du säger!

De flesta spel idag erbjuder just det här stödet och det borde faktiskt vara standard. Därför blir jag aningens irriterad när jag inte kan hitta några undertexter i Prince of Persia. Har jag missat det? Eller har utvecklarna helt ignorerat mina och de hörselskadades behov? Det sistnämnda vore väldigt tråkigt tycker jag.

Så hörrni utvecklare där ute. Ta mitt råd och se till att undertexter alltid finns valbara i era spel. Annars går ni miste om en massa spelsugna mammor, pappor och gamers med hörapparater.