Tag Archives: Mass effect

Nu är familjen redo för 4-co-op

Det är klart att en liten gamerbebis måste göra storslagen entré. Dottern prickade för tre år sedan in julafton. Lillebror valde en spelifierad dag.

Den 7 november klockan 20.41 kom vår lilla Nero ut med rekordfart, bara en timme efter att vi anlänt till BB. Snyggt jobbat grabben!

Den 7 november är också ett perfekt datum att födas på av två anledningar. Dels är det N7-dagen, alltså officiella Mass Effect-dagen. Dels är det Emergence Day för Gears of War, alltså dagen då Gears släpptes år 2006 och ett firande av själva händelsen Emergence Day i spelet då Locust attackerade. (Tack Xboxflickan för den upplysningen!) Vad sägs om det?

I vilket fall har vi nu i familjen förutsättningen för att köra 4-co-op. Och även om jag är rätt matt fortfarande så är livet helt fantastiskt.

På återseende!

20121109-115447.jpg

Mass Effect-demot gör väntan till en pina

Den här texten innehåller väldigt milda spiolers.

Jag testade delar av demot och onlineläget på Gamex. Men det var först när demoversionen av Mass Effect 3 damp ner i min Xbox, under förra veckan, som jag kände att jag verkligen kunde få ett grepp över vad som komma skall. Och nu i efterhand känner jag nästan att jag inte borde ha spelat demot. Inte för att jag blivit spoilad utan för att väntan nu är olidligt lång.

Det är en ganska kort demoversion som innehåller första och andra kapitlet av berättelsen. Och inledningen är verkligen intensiv. Den säter direkt en prägel på spelet och Bioware/EA basunerar ut: Nu jävlar hörrni kommer ni att få hänga med på världens resa.

Precis så tror jag också att det kommer att bli. För även om jag bara haft en känsla av det tidigare så bekräftar den lilla genomspelningen att det här spelet har potential att bli precis hur bra som helst. Antagligen det bästa som släpps det här året. Och då utgår jag helt från singelplayerkampanjen som för mig är den absolut viktigaste delen av spelet. Multiplayer är underhållandet det med, på sitt vis. Men det är fortfarande bara ett tillägg till en storslagen berättelse.

Jag har tidigare nämnt att trean känns som den mest polerade versionen hitintills och jag står fast vid det. Det märks att Bioware inte bara har lunkat på i samma spår och tryckt ut del tre i serien. De har finslipat, förbättrat och förädlat. De har lagt till fler möjligheter för spelaren att  anpassa upplevelsen efter sin unika spelstil. De har förbättrat stidssystemet och de har skruvat åt hur berättelsen framställs. Det känns intensivare och mer engagerande än någonsin. Och det känns mer känslosamt.

Ett tag var jag i ärlighetens namn lite orolig över att serien tog ett steg i fel riktning med mer action och mindre dialoger. Men nu är den genuina Mass Effect-känslan tillbaka och jag pustar ut lite. Spelet innehåller mer dialoger än ettan och tvåan och jag tror på Bioware när de lovar att storyn ligger i fokus samtidigt som man skruvat upp intensiteten och striderna.

Nu är jag endast rädd för att upplevelsen ska ta slut för fort. Även om det hintats om fler delar efter den här så kommer de inte att innehålla Shepard. För min starka krigare tar berättelsen slut efter den här delen och det enda sättet för mig att återuppleva det hela är att börja om från början med del ett igen. Det finns en stor risk att så kommer att ske.

Men tills dess, snart är Mass Effect 3 här och jag tror att få kommer att bli besvikna.

Vill ni förresten läsa en helt annan vinkel av demo-upplevelsen bör ni läsa Fredriks text på Spelkriget. Det handlar om de problem Bioware har med ljussättningen som faktiskt även jag märkte av men inte kunde definiera i ord.

Liara får mindre bröst – men det känns fortfarande fel

Det verkar som om Bioware har lyssnat på sina fans angående den bishoujo figurine som skapats av Liara från Mass Effect-serien. För när den första modellen togs fram blev det ramaskri. Istället för den coola och smarta Liara fick vi nu se våp-liara med gigantiska bröst. Något som jag själv reagerade starkt på.

Okej, jag är helt med på att dock-serien har sitt speciella utseende, att det är manga- och animeinspirerat och att det handlar om söta flickor. Men det finns betydligt vackrare och mindre porriga tolkningar bland kreationerna i serien och att då porra till en karaktär som i spelet framställs allt annat än porrigt är i mina ögon helt fel.

Men nu har i alla fall dockan ändrats och Liara kommer att få betydligt mindre bröst jämfört med ursprungsmodellen. Typ från D-kupa till B-kupa eller något liknande. Dock fortfarande med en iögonfallande urringning. Bra att Bioware lyssnade på fansen men tråkigt att de inte vågar tänka om helt och låta Liara vara Liara utan att sexualisera henne.

Kanske känns det onödigt att bli upprörd över en docka. Men jag måste åter igen påpeka att det är så onödigt att göra allt porrigt bara för att man kan. Och när till och med fansen säger “rör inte vår Liara” så borde man kanske tänka på att följa framtoningen karaktären har i spelet istället och sedan passa på att göra avklädda dockor på redan avklädda spelkaraktärer istället om man nu måste. Fullkomligt mer logiskt.

Speltriss vecka 36 – Vackert

Speltriss är en bloggserie där jag varje måndag utlyser ett tema och publicerar tre bilder som passar in. Vem som helst kan när som helst hänga på veckans tema genom att själv publicera tre bilder i samma tema på sin egen blogg och länka till den här posten eller skriva en kommentar nedan. Alla får en länk tillbaka. Tidigare speltrissar hittar ni här!

Jag är inne i en otroligt lycklig period just nu. Allt känns liksom tokbra.

Då skulle man kanske kunna tro att det också skulle bli temat för veckan. Men nej, jag tänkte köra på något annat men som periodvis också dock gör mig lycklig – nämligen sådant som är vackert. Okej, det låter säkert ytligt. Men när jag är lycklig då blir det mesta i världen fint på något vis. Och det inspirerar mig till att bli ännu gladare. Så, veckans tema är Vackert.

Själv har jag valt tre porträttbilder på vackra kvinnor. Det är något med perfekta drag i just kvinnors ansiken som fascinerar mig. Det är snudd på magiskt. Först ut är Lightning från Final Fantasy XIII. Vacker och stark! Efter det kommer en bild på en av alverna som blivit ansiktet utåt för World of Warcraft. Jag vet inte vad hon heter, men det spelar ingen större roll. Hennes ögon i den här bilden är magiska! Sist ut har vi så min stora kärlek – den vackra, intelligenta och karismatiska Liara från Mass Effect. Snyggare “alien” har jag nog aldrig sett.

Vad tycker du är vackert?

Deltagare denna vecka:

 

C83767E4-A01D-4AAE-8E8D-B6CE99BADD7D2ABC8999B-A8DF-4EB4-A5A3-5E4643942C42154CD4234-CA09-47AC-9C0E-F0F3A86891160

 

Speldagen fick mig att inse: jag har tröttnat på action

Som småbarnsförälder är egentid en ynnest. I alla fall hemma hos oss. Nu är Neela en snäll tjej som somnar själv på kvällarna och som oftast sover innan 20.00. Så lite egentid finns det utrymme för på kvällen. Men de där långa spelsessionerna som jag kunde ägna mig åt innan Neela kom, ja de är nog borta för en lång lång tid framöver. Med några korta undantag.

För, ibland ger jag och maken varandra lite extra egentid genom att en av oss åker iväg med Neela på eftermiddagen. Tidigare i veckan var jag iväg. Idag var det min tur att få vara hemma.

Det kan låta som en megalyx. Men faktum är att det nästan blev jobbigt. Jag fick total beslutsångest över vilket spel jag skulle spela. För jag ville verkligen känna att jag utnyttjat tiden till max när speldagen sedan var över.

Och som jag funderade över mina alternativ.

- Spela klart spel som är halvfärdiga för att uppnå den där sköna känslan av att vara färdig.
- Spela Harry Potter som jag fått hem som recensionsexemplar för att det är skönt att ha det avklarat.
- Spela ett helt nytt spel som jag velat spela en längre tid.
- Påbörja en omspelning av ett spel jag älskar.

Av någon anledning snöade jag in på att spela ett spel till PS3 eller 360, inte bärbart. På något sätt kändes det mer seriöst och mer värdigt mina speltimmar. Så först bestämde jag mig för att spela om Mass Effect som Renegade för att ha två alternativ inför trean. Det var så skönt när beslutet var taget – tills jag kom på att spelet ligger hemma hos makens brorsa. Fail.

Mitt andra val föll på ett helt nytt spel och när jag funderat en stund plockade jag fram Gears of War.

Det är ju ett spel alla säger att man bör ha spelat. Visserligen helst i co-op, men ändå. Why not liksom. Så laddad med Gears, iPad för Twitterkoll och en latte satte jag igång.

En timme senare insåg jag att co-op nog är att föredra. Jag kände med ens hur trött jag var på hjärndött pang-pang och hela mitt väsen skrek efter en story. Något att bli engagerad i.

Så till slut hamnade jag ändå i soffan med min PSP och med Final Fantasy IX. Och efter någon timme kändes det inte alls som slöseri med tid att spela bärbart, bara skönt. Skönt för att jag valde ett spel jag verkligen ville spela, vilket jag allt mer inser sker ganska sällan. Jag spelar ofta spel för att jag borde ha spelat dem.

Hela den här tankeprocessen fick mig också att inse något intressant. Jag har verkligen helt tappat sugen på actionspel. Kanske har det blivit lite för mycket av sådana lir den senaste tiden? Trots att jag kört igenom spel som Dragon Age 2 och L.A. Noire under våren så känns det som om det senaste halvåret dominerats av brutalt våld och pang-pang. Och kanske är det därför min hjärna verkligen suger åt sig berättelsen i FFIX just nu.

Jag har helt enkelt story-craving.