Tag Archives: GTA IV

Tillbaka från en nördsemester i Grekland

by on 09 oktober 2011 in Spelsnack

Ni kanske tycker att det blivit väldigt mycket utlandssemester den senaste tiden? Japp, så är det. Turkiet för en månad sedan och nu en vecka i Grekland.

Det är sviterna efter bröllopet där vi helt enkelt önskade oss pengar att resa för. Och det har vi verkligen gjort.

Så under en vecka har jag och familjen tillsammans med pappa och hans fru tagit det lugnt och njutit av den vackra naturen på Kreta. PSP:n fick såklart följa med och FFIX har gått varmt. Nu är jag nog snart i mål. Det enda jag ångrar på resan är att jag inte letade upp det fik vi såg genom bussens fönster på väg till hotellet. Har man en bild från GTA IV på väggen kan det inte vara annat än bra. Inköpet av en Pikachu-väska till dottern uppvägde dock det hela en aning. Hon verkar dessutom inte speciellt förtjust i den så jag kan tänka mig att ansluta den till min egen samling.

Nu har jag dock semestrat färdigt för året och bloggen kommer att rulla på som vanligt framöver. I alla fall är det ambitionen. För det råkar vara så att jag har lite andra nyheter på gång. Men det tar jag en annan gång. Tills dess får ni njuta av lite semesterbilder och vill ni se fler hittar ni dem på personliga bloggen emmyzettergren.se.

L.A. Noire med storyn i fokus

by on 30 maj 2011 in Spelsnack

Det fanns en tid då jag var superfokuserad på att klara av sidouppdrag. Jag skulle göra varenda ett för att kunna känna att jag upplevt spelet. Det är också en av anledningarna till att jag aldrig spelat klart GTA IV.

Jag tänkte dock prata mer om det här i en framtida post. Istället ska jag fokusera på spelet som är anledningen till att jag började reflektera över sidouppdrag och berättande.

Enligt statistiken har jag kommit ungefär halvvägs i L.A. Noire och då vet jag inte hur mycket sidouppdragen spelar in i sammanställningen. Jag har med andra ord en hel del kvar att upptäcka och uppleva i spelet. Jag vet inte hur det slutar och jag vet inte om det kommer att hålla hela vägen.

Det jag däremot vet är att jag medvetet skyndar fram mellan uppdragen. Inte för att bli färdig med spelet utan för att jag vill veta vad som händer i berättelsen. Och på samma gång inser jag att jag stör mig på Rockstars försök att få mig intresserad av sidouppdragen som presenteras under spelets gång. Jag vill inte stanna till och jaga okända tjuvar på gatorna, springa i gränder eller jaga smitare. Jag vill fortsätta hitta ledtrådar och komma vidare.

Jag fascineras verkligen över, och älskar, grundupplägget i spelet där en stor del av tiden ägnas åt att leta efter ledtrådar på brottsplatser och hemma hos misstänka samt att hålla förhör med både vittnen och busar. De otroligt detaljerade ansiktsanimationerna, som jag för övrigt är ruskigt dålig på att tolka, gör att det är riktigt underhållande att försöka lista ut om personen framför mig talar sanning eller inte.

Det här tilltalar mig helt enkelt på otroligt många plan och jag undrar varför Rockstar vill krångla till och förstöra det hela med en massa onödiga och repetitiva sidouppdrag. När radiorösten i bilen meddelar mig att något olagligt är i görningen blir jag bara stressad och jag kommer på mig själv med att låta min partner köra så mycket som möjligt för att slippa tänka på att bli avbruten. För genom att låta någon annan sitta bakom ratten så tar sig vår polisbil snabbt från punkt A till punkt B utan en massa manuell körning. Och det är synd att spelet får mig att välja den utvägen, för det är en stor och fin stad som tornar upp sig runtomkring mig.

Jag tror att L.A. Noire hade klarat sig minst lika bra bara på sin, hitintills, spännande berättelse där du tvingas tänka, söka, vara kreativ och uppmärksam. Det där andra som är så typiskt Rockstar med frihet och sidouppdrag behövs inte här. Jag är nöjd med att bara vara en avancerande polis fångad i en twistad mordutredning.

Speltriss vecka 21: Alkohol

by on 23 maj 2011 in Bloggserier, Spelsnack, Speltriss

Speltriss är en bloggserie där jag varje måndag utlyser ett tema och publicerar tre bilder som passar in. Vem som helst kan när som helst hänga på veckans tema genom att själv publicera tre bilder i samma tema på sin egen blogg och länka till den här posten eller skriva en kommentar nedan. Alla får en länk tillbaka. Tidigare speltrissar hittar ni här!

Den här veckan har jag tagit in ett tematips från några fellow bloggare borta på Svampriket. Så om ni tycker att temat är krångligt får ni skylla på Ludde och Tommy (tack för hjälpen grabbar). Men samtidigt, visst är det kul med lite utmaningar!

Veckans tema är alltså alkohol och jag kom direkt att tänka på tre spel som jag relaterar ganska starkt till barer och alkoholhaltiga drycker.

Deltagare vecka 21:

mass-effect-bar

I så väl Mass Effect som Mass Effect 2 är besök på olika barer oundvikligt. Ta dig en jävel och se på lite underhållning.

metro-2033-20091223020919116_640w

Vad skulle det dystra spelet Metro 2033, som utspelar sig i Ryssland, vara utan alkohol. Något måste ju invånarna i de underjordiska gångarna hålla sig varma med.

GTAIV

Vad gör Niko Bellic när han inte skjuter människor? Jo, hänger på barer. Den som inte har gått in i en bar i GTA IV har inte spelat spelet.

Grafik som håller

by on 24 oktober 2010 in Spelsnack

Vi tog upp GTA IV idag, jag och sambon. Jag har ingen aning om hur långt vi har kommit (förutom att vi har klarat 57 procent, men det brukar ju inte säga så mycket om hur långt man kommit i storyn) eller hur långt vi har kvar. Det enda jag vet är att jag minns nada av handlingen. Men det kommer väl tillbaka snart.

Det jag reagerade över var dock hur gammal grafiken kändes. Inte just Liberty City utan karaktärerna. Nu har ju Rockstars karaktärer aldrig varit några finslipade varelser, men ändå. Jämför man med exempelvis Red Dead Redemption, från samma utvecklare, är skillnaden stor. Och då klankade jag ändå ner på karaktärerna i RDR när det kom.

Man glömmer verkligen snabbt. För när GTA IV kom vill jag ändå minnas att jag tyckte att det var ganska snyggt. Även karaktärerna. Men spelar man sedan spel som FFX III så är det klart att man blir lite kräsen när man tittar tillbaka.

För mig som anser att grafik är en ganska viktig del av spel kan det här innebära lite problem, i alla fall om man vill spela igen gamla spelserier som man har missat. Det är helt enkelt svårt att bortse från den fula grafiken. Från de otaliga pixlarna. Jag vet inte om ni alla håller med, men jag tror att det är fler än jag som känner likadant.

Därför är det ju helt underbart att det finns spel där grafiken bara håller och håller och håller, hur gamla de än blir. Men det kräver en hel del av speldesignen, minst sagt. Att någon liksom har tänkt till. För hur skapar man snygga spel som fortfarande känns fräscha om tio år?

Ett knep är ju att teckna spelet, alltså skapa ett spel som är cel-shadat (böjer man så på svenska?). Och även om det självklart går mode i olika cel-shadade stilar och även om inte alla gillar cel-shading som grafisk form så känns grafiken i alla fall sällan gammal och återspelningsvärdet blir större.

Se bara på Curse of Monkey Island, den tredje delen i serien, från 1997. Det är ett spel som fortfarande känns fräscht, trots att det är har mer än 10 år på nacken.

Frågan är om det är så utvecklarna tänker när de idag släpper cel-shadade spel eller om de gör det bara för att sticka ut från alla verklighetstrogna 3D-monster. I vilket fall tror jag att det är smart och att spel som Borderlands, Limbo och vissa Prince of Persia-spel kommer att hålla längre grafiskt än många andra grafikmonster idag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ett spel att älska och hata

by on 25 september 2010 in Spelsnack

Eftertexterna rullar på teven i vardagsrummet och jag känner att jag måste sammanfatta mina tankar och åsikter om Mafia 2. För jag både älskar och hatar det.

När jag började spela tyckte jag att inledningen var stark. Den första delen av spelet satte liksom stämningen för vad som komma skulle, och jag älskade det. Sen rullade det liksom på i maklig takt. Och mitt generella intryck är att det är ett rätt hyggligt spel men med brister.

Men vi kör väl en punktlista…


Bra

  • Vito: Jag gillar Vito. Han är intressant och snygg om än lite blåögd. De andra karaktärerna känns mindre intressanta och sen är det synd att en del karaktärer (läs typ syrran) bara försvinner ur storyn.
  • Storyn: Många har klagat på att Mafia 2 har en svag berättelse. Men det håller jag inte med om. Jag tycker att man har fångat Mafia-känslan. Jag känner för Vito och jag gillar konflikterna.
  • Staden: Även här har spelet fått en del kritik. Staden är för tom har det hetat. Och även här tycker jag tvärt om. Staden är inte mindre levande än exempelvis Liberty City och jag tycker dessutom att den är väldigt bra upplagd och vackert designad. Varje gång jag gör ett uppdrag känns det som om jag får se en ny sida av staden och dess miljöer vilket gör att jag aldrig blir uttråkad när jag kör omkring.
  • Stridssystemet: När det fungerar så fungerar det bra. Det är oftast smidigt att titta runt hörn och skjuta och vapnen känns bra i handen.
  • Uppdragen: Jo, jag tycker allt att uppdragen ändå är rätt bra varierade. Och oftast är de faktiskt roliga att genomföra.
  • Bilarna: Jag säger bara <3 Vackra, sköna, sexiga!

Dåligt:

  • Svårighetsgraden: Hur enkelt som helst på svåraste nivån ända tills de två sista kapitlen. Då blir det förjävligt svårt på ren svenska. En jämnare nivå eller kurva hade varit bättre.
  • Stridssystemet: Nu säger jag kanske emot mig själv. Men när det är bra så är det bra. När det är dåligt däremot, då blir man förbannad. Det är främst autosiktet som strular. I vissa situationer och sekvenser av spelet fungerar det skitbra. Sen kommer en ny sekvens där det inte går att träffa rätt alls. Dessutom är det ibland urenkelt att sätta headshots på flera hundra meters avstånd för att i nästa sekund vara omöjligt på 20 meters avstånd. Ologiskt. Man höjer helt enkelt svårighetsgraden i vissa uppdrag genom att försämra spelmekaniken och det är förkastligt!
  • Rekvisitan: Den värld jag lever i verkar full av möjligheter. Men det är bara kulisser. Jag har en massa objekt som när jag står vid dem kan “användas”. Men de går inte att använda på riktigt. Jag har en telefon som jag kan “använda” men sen får jag inte ringa för att jag inte har några nummer. Jag kan slå på vattenkranen, men jag kan inte tvätta händerna. Osv osv. Det stör mig!
  • Poliserna: Okej, om man jagas av polisen – då ska man inte slippa undan bara man kommer fram till nästa uppdrag. Vad är grejen med det liksom?
  • Porrtidningarna: Ush och fy och jävligt onödigt.
  • “Sidouppdragen“: Först trodde jag att det fanns sådana. Att alla wanted-posters ledde till lite extra nöje. Men nej. Niklas från Megastorm upplyste mig om att det bara var samlingsgrejer det med. Vart är sidouppdragen?

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är ett spel jag under långa stunder njöt av, ett spel som på vissa sätt är ruskigt bra och på andra urdåligt. Ett spel med väldigt mycket potential men där mycket slarvats bort på vägen. Ett spel som hade kunnat vara så sjukt mycket bättre men som nu bara blev helt okej. Ett spel jag inte kommer att spela om.