Tag Archives: Dragon age: origins

Fredagslistan: Fem grymma soundtracks!

Jag tänkte att vi skulle gå i musikens tecken idag. Främst för att jag på jobbet har dunkat på med den riktigt braiga spotifylistan “Gaming on Spotify” som Naseer Alkhou skapat. Kolla in den om ni inte gjort det.

Men som veckans fredagslista tänkte jag plocka ut några personliga favoriter och dela med mig av.

Ni vet väl förresten att ni hittar alla gamla listor i högerspalten längst ner under “Aktuellt“. Eller så klickar ni här!

1. Red Dead Redemption – Far Away med Jose Gonzales

2. Dragon Age: Origins – Leliana’s Song med Inon Zur

3. Bioshock – Beyond the sea

4. Final Fantasy XIII – Masashi Hamauzu

5. World of Warcraft – The Shaping of the World

DA2 är bra – men något saknas

Jag har inte fått spela så mycket Dragon Age 2 som jag hade velat. Dels för att jag i helgen hade lånväga besök från min pappa och hans fru och dels för att jag förra veckan lamslogs av en ordentlig trötthet som gjorde att jag konstant somnade i soffan. Antagligen var det relaterat till att jag jobbade min första hela vecka sedan jag gick på mammaledighet för över ett år sedan.

Igår fick jag i alla fall sjunka in i spelet under några timmar på kvällen och jag har fortfarande känslan av att det är ett riktigt bra spel, även om det är svårt att i ett så tidigt stadium som jag befinner mig i säga något konkret om ett spel som är så långt och mångfacetterat. Att det känns annorlunda från Origins har jag redan skrivit om. Men det är också något annat som slår mig nu när jag sakta men säkert tar mig framåt i spelet. Det är något som saknas. Det känns som om världen är näst intill obefolkad.

Kanske är det jag som inte kommit tillräckligt långt i spelet. Kanske finns det områden som är mer befolkade än staden Kirkwall. Kanske har jag blivit bortskämd av det myllrande stadslivet i Assassin’s Creed Brotherhood? Jag vet inte vad det är, men jag känner mig ensam när jag springer från stadsdel till stadsdel och jag har svårt att få någon känsla av en levande värld.

Det är visserligen likadant i Origins. De människor man träffar på står stilla på sina respektive utstakade platser och det är ingen större rörlighet i spelet. Men ändå var det inget jag nämnvärt reagerade på medan jag spelade. Kanske för att en så stor del av spelet äger rum i dungeons och i naturen där det blir en ganska naturlig tomhet. I Dragon Age 2 blir det mer påtagligt.

Det här är lite synd tycker jag. Och även om Bioware antagligen medvetet valt att inte ha en massa personer som knatar omkring på städernas gator så skulle de kanske ha kunnat slänga in fler stillastående människor i alla fall? Frågan är om det är ett medvetet drag för att skapa en känsla av en värld i kaos och skräck där folk inte vågar visa sig på gatorna. Men jag tvivlat på att så är fallet.

Vad tycker du? Är jag fel ute? Har jag missat något? Är det jag som bara inte fattar poängen?

Spelet har skickats till mig som recensionsexemplar.

DA2 är inte Origins 2

Idag släpps Dragon Age 2 och efter att ha spelat några timmar kan jag bara konstatera att Dragon Age 2 är inget Dragon Age: Origins 2.

Faktum är att Bioware med Dragon Age 2 ännu tydligare tar steget mot ett mer strömlinjeformat och linjärt action-RPG. Det känns mer som Mass Effect i medeltida miljö än som en fortsättning på det lite vidare och öppnare Origins. Men vad jag har upplevt, efter mina knappa timmar i spelet, är dock att det inte innebär att det är något dåligt spel – bara att det är ganska ordentligt annorlunda jämfört med föregångaren.

Just det här kan vara bra att känna till innan du påbörjar spelet. För annars kan du lätt bli besviken, i alla fall om du hade hoppats på en utveckling åt det motsatta hållet med mer valfrihet och en större spelplan.

Personligen tyckte jag att det var otroligt kul när Origins kom eftersom det på något sätt kändes som om Bioware försökte skaka liv i en RPG-genre som liknar deras tidigare klassiker Neverwinter Nights. Och det var nog fler än jag som kände samma sak. För när nu Dragon Age 2 visat sig vara något helt annat, även gällande PC-versionen, så verkar det som om ganska många är besvikna.

Jag kan hålla med om att jag tycker att det är lite tråkigt att Bioware, istället för att utveckla det de hade i Origins, väljer att gå en till synes nästan helt annan väg à la Mass Effect. För även om Mass Effect-serien tillhör mina absoluta favoritserier så gillade jag Origins för var det var. Men jag tror också att Dragon Age 2 fortfarande är ett riktigt bra spel. Om jag har rätt får vi se när jag kommit längre.

Så innan du börjar spela idag. Räkna med att Dragon Age 2 är ett helt annat spel än vad Origins är, så kanske du slipper att bli besviken.

Läs också:

Varierande men slätstruket

Man skulle nog kunna säga att jag börjar bli klar med Dragon Age nu. Ganska bra tajming med tanke på att tvåan släpps snart. Och med klar menar jag att jag spelat igenom expansionen Awakening och fyra DLC:s.

Awakening har jag ju redan pratat om tidigare, så jag tänkte snabbt nämna mina intryck av de DLC:s jag kört, nämligen: Witch Hunt, Leliana’s Song, Golems of Amgarrak och The Darkspawn Chronicles.

Bilderna är lånade från dragonage.bioware.com och DLC:n har levererats av EA.


Golems of Amgarakk

Om du saknade de vindlande gångarna under dvärgarnas huvudstad Orzammar så har du chansen att återbesöka dem i Golems of Amgarakk. Redan under Origins huvudberättelse hintades det om stora Golems som lurade nere i djupen. När du nu beger dig ner igen är det för att leta reda på en försvunnen dvärgaexpidition.

Det här tillägget är fullt av mindre strider med Darkspawns och annat oknytt som befinner sig under staden. Och givetvis även Golems. Fast några står faktiskt på din sida.

Det är en hel del pussel inblandat och en stor del av tiden springer du fram och tillbaka i gångarna för att öppna upp än den ena än den andra dörren. Det är också en hel del historieberättande vilket faller mig i smaken.

Bra: Ett tillägg som bjuder på lite mer information om de märkliga Golems som finns under Orzammar. Varierande innehåll med dialoger, pussel och strider.

Dåligt: Väldigt enformiga miljöer eftersom man håller sig i samma tråkiga gångar och bergutrymmen. Jag gillade dem inte ens när jag var där första gången.

Leliana’s Song

Bioware är väldigt bra på att gestalta sina karaktärer och man bygger oftast relationer med dem. Både bra och dåliga. En av de karaktärer som i Origins känns väldigt framträdande är Leliana och att få en chans att veta mer om henne är välkommet.

Här är det helt den vackra roguen och tjuven Leliana som står i fokus. Till skillnad från flera av de andra tilläggen kan du här inte spela som din egna karaktär från Origins utan här tar du själv rollen av Leliana. Du får veta mer om hennes liv, hennes öde, hennes tankar och hennes dilemman. Och det är en intrigfylld berättelse vi får ta del av. För det är inte alltid lätt att vara mitt emellan ond och god. Ibland leder den elaka sidan dig på spår du inte vill gå.

Bra: En sammansvetsad berättelse med en röd tråd igenom hela tillägget. Att få spela som Leliana är roligt och jag fattar ännu mer tycke för henne och hennes mål.

Dåligt: Trots den röda tråden blev jag besviken över att det slutade så abrupt. Det kändes lite som… jaha, blev det inte mer?

Witch Hunt

Jag tror de flesta kände att det var något skumt med Morrigan. Man visste liksom inte riktigt vad man hade henne. Och det visade ju sig att allt inte stod rätt till.

I Witch Hunt får du med din egen eller en annan valfri höglevel-karaktär ge dig av på jakt efter den kraftfulla häxan som mystiskt försvann efter den episka slutstriden.

Letandet för dig fram och tillbaka över Ferelden och till din hjälp får du bland annat ytterligare en magiker. En magiker som verkligen har svårt att hålla tyst.

Bra: Jag gillar att få reda på vad som egentligen hände. För Morrigan kändes som en gåta som bara låg där och grodde. Jag gillar också att jag får återse Circle Tower där jag i oändliga bokhyllor får leta efter ledtrådar.

Dåligt: Alldeles för abrupt slut. Visst, jag får reda på Morrigans egna version av varför hon försvann. Men förklaringen känns lite forcerad. Och jag hade helt enkelt väntat mig en mer rafflande avslutning och en vildare jakt.

The Darkspawn Chronicles

Av de DLC:s jag tagit mig igenom är det här det mest udda. För istället för att vara på den goda sidan får du nu verkligen chansen att känna på den onda.

Du intar rollen av en Hurloc Vanguard och lyder direkt under Archdeamon. Platsen för slagfältet är huvudstaden Denerim och du får dina uppdrag genom visioner.  Målen är oftast att döda, döda, döda. Till din hjälp har du andra Darkspawns som du kan ta kontroll över och tillsammans slaktar ni människor på löpande band. Och ingen står säker. Inte ens de goda karaktärer du stött på under resans gång som människa, alv eller dvärg.

Bra: Det är lite häftigt att få se striderna från den andra sidans perspektiv och det är lite nervkittlande att sätta svärdet i forna vänner samtidigt som det är ruskigt obehagligt att springa och döda civila. Det är också kul att få testa lite helt nya förmågor eftersom Darkspawns inte är utformade exakt som de goda raserna.

Dåligt: Det här är ett väldigt enformigt tillägg. Du får några mål att döda, förstöra, rädda, ta över. När du gjort det kommer nya. Förväntar du dig dialoger och en djupare känsla för Darkspawns (som vi ju i och med Awakening faktiskt vet existerar) så kommer du att bli besviken. Här är det yxa och svärd som står helt i fokus.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att det är bra variation i de mindre tilläggen som släppts till Dragon Age. De ger dig en djupare inblick i olika karaktärers öden eller mer kunskap kring mysterier och områden som är en del av huvudberättelsen. Att spela tillägget innebär också ofta en bonus av något slag som sedan kan användas i både Origins och Awakening.

Men, generellt sett är tilläggen också ganska slätstrukna. Jag blir inte lika exalterad när jag spelar dem som när jag spelade Awakening. Jag känner att det egentligen inte hade spelat så stor roll ifall jag fått reda på vad som hände eller inte. Kanske blir känslan så för att tilläggen är så oändligt mycket kortare än expansionen Awakening och därför mil kortare än Origins. Jag känner att jag helt enkelt inte får ut så mycket av tilläggen som jag fick av vanliga sidouppdrag i huvudspelet.

Recension: Korruption och onda krafter

Det är inte konstigt att Dragon Age: Origins (PC-versionen) har fått 91 procent i genomsnittligt betyg på MetacriticsBioware har åter igen lyckats skapa ett fantastiskt äventyr. Och jag tänkte berätta varför det är så bra.

När jag äntligen blev klar med Dragon Age häromdagen så kände jag egentligen först att det var riktigt skönt. För äventyret verkade ju aldrig ta slut och jag vill gärna spela färdigt mina spel. Men redan dagen efter startade jag ändå upp expansionen Awakening, som jag kommer att berätta mer om när jag klarat av den.

Dragon Age: Origins bjuder med andra ord på ett långt och väl genomarbetat äventyr där du fattar tycke för karaktärerna, där du tvingas ta många och svåra beslut som inte alltid känns bra efteråt, där du presenteras för en berättelse full av svek, intriger, korruption och ondska. Det är ett spel som är föränderligt, som anpassar sig efter dina val och som låter dig uppleva berättelsen på olika sätt beroende på vilken ras och klass du väljer att spela.

Jag har flera gånger suttit och jämfört min upplevelse med sambon där jag spelade en Alvmagiker och han en Dvärgkrigare.

- Jaha… mötte du honom där? Jag träffade på snubben redan i början. Mm, han var min kompis.

Att berättelsen förändras beroende på hur man spelar är som alltid ett incitament för att spela om spelet. Och tillsammans med alla sidouppdrag (jag har absolut inte gjort alla själv)  man kan ägna sig åt så går det att spendera en halv livstid i Dragon Age: Origins. Nästan i alla fall.

Det jag verkligen gillar med spelet är valfriheten att göra mycket eller lite.

Jag kan spela varenda sidouppdrag och gotta mig i små detaljer i berättelsen tills jag drömmer om det på nätterna, eller så kan jag springa igenom huvuduppdragen och bara fokusera på att komma till slutet. Jag kan bygga upp relationer med mina följeslagare, eller bara helt ignorera dem. Jag kan detaljstyra mina följeslagares attacker genom att både manuellt och automatiskt bestämma vad de ska göra i olika situationer, eller så kan jag bara strunta i dem och låta dem sköta sig själva.

Dragon Age: Origins är ett spel som anpassar sig efter hur du vill spela.

Jag tror också att jag föredrar PC-versionen över konsolversionerna. Men det baserar jag endast på ett par minuter med Dragon Age 2 i en soffa på Gamex.

Faktum är dock att jag vill ha den överblick över mina fiender och följeslagare som PC-versionen ger. Annars tror jag striderna skulle kunna bli relativt frustrerande. Möjligheten att se allting snett uppifrån gör det liksom enkelt att snabbt utverka rätt strategi och inta rätt position.

Dragon Age: Origins är ett underbart spel. Men det finns en del saker som inte är All That.

Jag saknar exempelvis möjligheten att spela tillsammans med vänner. Jag förstår att det kanske var knepigt för Bioware att få ihop det i och med de olika rasernas och klassernas utgångspunkter i spelet. Men ändå.  Det är synd. Det känns liksom naturligt att ha den valmöjligheten i den här typen av RPG-spel.

Sen kan jag tycka att vissa delar av spelet är väl långdragna. All heder till Bioware som vill erbjuda ett långt och spännande äventyr. Men ibland känns det som om man lagt till en massa fiender och dungeons bara för att dra ut på det hela. Hade det varit lite kompaktare hade antagligen fler spelat igenom det snabbare.

Men det är små saker i det stora hela. För Dragon Age: Origins är helt klart ett av de bästa spel jag spelat.

Nu ger jag mig på expansionerna.

Dragon Age: Origins

Berättelsen. Den är välskriven, spännande, full av intriger, korruption och hemskheter. Men även lycka och kärlek.

Valfriheten. Spelet går att spela på olika sätt beroende på vilken typ av spelare du är.

Världen. Spelet är också väldigt vackert och jag önskar verkligen att jag hade en dator som skulle kunna göra den rättvisa!

Variationen. Beroende på val av ras och klass liksom val i dialogträden så förändras berättelsen.

Avsaknad av samarbetsläge. Det hade varit kul att kunna spela med en kompis.

Lite långdraget. Vissa delar av spelet känns onödigt utsträckta och Dragon Age: Origins hade tjänat på att dra ner lite på vissa ställen.