Tag Archives: Dragon Age 2

Kingdoms of Amalur – året överraskning?

by on 02 februari 2012 in Spelsnack

Jag laddade ner demot till Kingdoms of Amalur: Reckoning, ett kommande rollspel från EA, främst för att man genom att spela demo-versionen låser upp ett vapen till Mass Effect 3. Men till min förvåning blev jag enormt sugen på att spela hela Reckoning efter demot.

Jag hade inte ens hört talas om det förrän demot utannonserades för ett par veckor sedan. Det kom helt från det blå. Kanske för att jag inte har haft så bra koll, kanske för att det inte snackats så mycket om det. Men sånt gillar jag. När jag blir överraskad.

Om jag ska ge mig på att beskriva spelet utifrån demospelningen så är väl det första intrycket ett lite mörkare och seriösare Fable. Kanske i ett förhållande med typ Dragon Age 2. Storyn känns grym och ondskefull medan de första miljöer man får besöka är ganska färgglada och glättiga. Storyn börjar också med att du är död. Japp, stendöd – liggandes på en illaluktande skrinda som förs fram av två dvärgar. En obehaglig och märklig inledning. Men så vaknar du plötsligt upp. Kommer tillbaka från de döda på något magiskt sätt – och i den första delen av demot letar du lite efter ditt ursprung samtidigt som du försöker överleva vägen ut från den borg (eller vad det nu är) som du verkar vara fånge i.

Det finns fyra spelbara raser; Ljosalfar (en typ av alv), Varani (människa), Dokkalfar (en annan typ av alv) och Almain (människa). Dessutom kan du sedan välja vilken typ av karaktär du vill vara – ja ni vet det vanliga med fighter, mage, rogue och en massa hybridkombinationer – och vilket yrke du ska ha. I spelet finns det sedan ett huvuduppdrag att följa samt en massa sidouppdrag av karaktären do this and do that. Ett ganska klassiskt rollspelsupplägg.

Det kanske låter tråkigt, men det är något i spelets atmosfär som fångar mig. Stridssystemet känns logiskt och enkelt där du slåss, parerar, dodgar och använder vapen och magier i en skön kombination. Och mellan striderna och uppdragen finns det möjligheter att plocka blommor och fördjupa sig i olika hantverk.

Jag tror helt ärligt att det här är ett spel som kommer att passa mig som handen i handsken, för att använda en uttjatad klyscha. Men det är precis ett sådant opretentiöst slöspel med välkänt upplägg och härlig stämning som verkligen kan fängsla mig totalt. Jag känner mig sjukt optimistisk, trots de enormt stela ansiktsanimationerna. Av den anledningen hoppas jag att dialogerna inte är lika långa som i demot.

Reckoning släpps för övrigt redan nästa vecka och nedan kan ni se lanseringstrailern. Passa också på att testa demot om du inte gjort det. Inte minst för att få tillgång till ME3-vapnet!

GOTY 2011: Årets tredje bästa spel

by on 21 december 2011 in Spelåret 2011

Ja, jag var besviken när jag hade spelat igenom spelet. Jag saknade kopplingen till föregångaren. Jag tyckte att det var tråkigt att känslan av att befinna sig i en vidsträckt värld var borta. Jag tyckte att det var tråkigt att så många platser kändes likadana och återanvända.

Om Bioware inte hade kallat sitt spel Dragon Age 2, som direkt skapade en förväntan och förhoppning om att det skulle vara en direkt fortsättning på Origins med samma struktur och djup, så hade spelet förmodligen känts mycket mer logiskt och bättre. Nu blev det en blek uppföljare.

Men jag kan ändå se det som är bra med spelet bakom alla misstag jag tycker att Bioware gjort. Jag gillar karaktärerna. Jag tycker storyn fungerar helt okej. Jag trivdes bra med stridssystemet även om jag hade föredragit det mer traditionella upplägget som fanns i Origins. Så, egentligen är det ett bra och kompetent spel som jag hade väldigt kul med när jag spelade det. Det är just den där Dragon Age-kopplingen som förstör det mesta i mina ögon. Men ändå, spelet är värt en tredjeplats på listan.

De andra spelen på listan är: 

1.

2.

3. Dragon Age 2

4. L.A. Noire

5. Battlefield 3

Inför spelhösten 2011 – en tillbakablick

by on 22 augusti 2011 in Bloggserier, Spelåret 2011

 

Det är inget snack om saken. Spelhösten vi har framför oss innehåller en mängd tunga titlar och jag gissar att det nog är här i krokarna som vi kommer att hitta årets GOTY.

Under den kommande veckan tänkte jag därför fördjupa mig lite mer i de spel jag själv ser fram emot mest, presenterat i en bloggserie i sju delar. Vi börjar idag med en tillbakablick och fortsätter sedan med de sex mest spännande spelen presenterade utifrån peppfaktor med presentation av nummer sex först. Vilket spel jag mest ser fram emot får ni alltså se på söndag.

Jag vill också påpeka att jag utgått från spel med mer eller mindre spikade datum. Inget datum, ingen plats på listan.

Håll till godo.

Dead Space 2 – 27 jan

Denna uppföljare till detta skräckspel som fått mig att sitta klistrad bredvid maken i soffan. För nej, jag vågar inte spela själv. Och det var samma sak med ettan. Jag blir helt enkelt så sjukt stressad av de där äckliga varelserna att jag inte på något sätt kan fokusera på att skjuta av deras armar och ben. Dessutom har jag dåliga nerver.

Men jag gillar serien, även om den betraktats från ett läge vid sidan av. Spelsystemet, grafiken, skräcken. Det funkar så väldans bra. Nu är tvåan ännu inte igenomspelad, jag måste ju tvinga sambon att spela, men av den tredjedel som är avklarad så finns samma stämning kvar och det är helt klart än så länge ett bra spel.

Läs mer av mina intryck här.

Marvel vs capcom: Fate of two worlds – 18 feb

Jag gillar inte fightingspel. Men här ska jag erkänna att både jag och maken satt klistrade. Anledningen? Spelet är helt galet. Visst är det kul att få slåss med gamla kändisar från Capcoms och Marvels värld. Men det är alla galna effekter, slag och kombinationer som gör spelet underhållande. Här fungerar det verkligen att vara novis och bara slå så mycket på knapparna som det bara går. Resultatet blir alltid underhållande på ett eller annat sätt, om än inte alltid lyckat.

Läs mer av mina intryck här.

Bulletstorm – 24 feb

Ännu ett galet spel, fast på ett helt annat sätt. Bulletstorm är ett FPS där sexistiska skämt och sjuka uttalanden är mer regel än undantag. Det är spelet där du får poäng för att döda så brutalt och sjukt som möjligt. Det är spelet där dina poäng syns över fiendernas huvud för att trigga dig att göra ännu sjukare saker. Det är ett spel som utmanar och som gör det på ett så självmedvetet sätt att det för de flesta endast uppfattats som underhållande. Jag gillar spelet för att det är medvetet överdrivet och för den färgglada omgivningen.

Läs mer av mina intryck här.

The Blob 2: The underground – 25 feb

Jag har haft det här spelet hemma ett bra tag nu. Och jag är ännu inte färdig. Men det är inte för att det är dåligt utan endast för att det är mitt slöspel. När jag inte orkar engagera mig i någon berättelse, orkar utmana mig själv, orkar vara seriös. Då plockar jag fram De Blob 2 och njuter av den pretentionslösa stämningen där det viktigaste som finns är att rädda världen från de elaka svartvitingarna och ge tillbaka den till de färgglada. Inget superspel, men ack så mysigt.

Dragon Age 2 – 10 mars

Efter att ha spelat Dragon Age: Origins tillsammans med i princip alla tillägg som fanns så var jag såld. Äntligen lite klassiskt RPG med isotopiskt perspektiv i ny tappning. Därför var jag också superpeppad på Dragon Age 2.

Nu tycker jag i grunden att Dragon Age 2 är ett bra spel. Men det kändes inte alls som en uppföljare till Dragon Age: Origins. Inte som Dead Space 2 eller Mass Effect 2 till sina föregångare. Kopplingen till den tidigare berättelsen kändes helt enkelt vag. Upplägget annorlunda. Det blev mindre upptäckande, mer hack’n'slash och mindre “det vilar ett stort hot över världen”. Jag hade helt enkelt önskat att Dragon Age 2 var ett helt annat spel, ett fristående äventyr. Då hade jag antagligen uppskattat det mer för vad det faktiskt var. För som spel i sig var det bra.

Läs mer av mina intryck här.

Homefront – 18 mars

Jag tror aldrig jag har upplevt en så obehaglig känsla som när jag började spela Homefront. Och hade den där känslan följt med hela vägen genom upplevelsen hade det kunnat vara ett helt fantastiskt och ganska kontroversiellt spel där världskonflikten utspelade sig på USA:s bakgård. Nu blev det bara ett helt okej FPS med en blandning av ibland otroligt intensiva och spännande strider blandat med ibland riktigt dåligt scriptade events. Jag blir lite extra ledsen när spel har sådan potential och sedan inte håller. Då är det bättre att de bara är dåliga. Dock har jag hört att det är roligare online, men jag kan inte bekräfta det genom egna erfarenheter.

Läs mer av mina intryck här.

The Sims Medieval – 24 mars

Simsserien fortsätter att leva och jag gillar spontant att EA gör spinoffer. Men just medeltiden lyckades inte fånga mitt intresse. För mig handlar Sims främst om att leva vardagsliv på olika sätt. I medeltidsversionen av spelet är vardagslivet i princip raderat tillsammans med möjligheten att bygga egna byggnader. All fokus ligger på uppdrag och eftersom jag ändå inte får följa med in i skogen och jaga björnar eller ut på havet så känns det ganska ointressant. Tyvärr.

Läs mer av mina intryck här.

L.A. Noire – 20 maj

Efter att redan ha avnjutit Rockstars GTA IV och Red Dead Redemption så rådde det ingen tvekan om att intresset för L.A. Noire var stort. Att det dessutom utlovades ansiktsanimationer utöver det vanliga gjorde inte peppen mindre. Och vad gäller den punkten blev jag inte besviken. Spelets fokus på mordutredningar, på förhör och på subtila tolkningar av ansiktsuttryck är i sin komplicerade enkelhet väldigt underhållande. Och även om jag tycker att helheten i berättelsen fick lida lite så är det här helt klart ett spännande och nyskapande spel.

Crysis 2 – 24 mars

Jag var så hypad. Hade hört så mycket bra. Ville ville ville spela! Men när jag väl satte igång så dog peppen helt. Den fria taktiken där jag kan gömma mig för att undgå konfrontationer eller gå rakt på fienderna föll mig inte alls i smaken. Och ja, storyn. Vad hände med den? Inget drog mig in i spelet och efter bara några banor tröttnade jag. Jag har ännu dåligt samvete för att jag inte spelat det ordentligt, och någon dag ska jag. Men det får blir när det blir.

Shadows of the damned – 24 juni

Enda anledningen till att jag tar med det här spelet på listan är att så många hyllar det. Själv uttryckte jag för bara några veckor sedan mina tydliga åsikter om spelets spelsystem, grafik, upplägg och innehåll som på inget sätt föll mig i smaken. Skulle jag spela vidare det här spelet skulle det för mig bli en ren plåga. Därför undviker jag att göra det.

Läs mer om mina intryck här.

Alice: Madness Returns – 16 juni

Trots att jag inte spelade ettan när det kom så kände jag mig väldigt intresserad av Alice: MR. Det är något med tanken på en mörk Alice som lockar. Och jag är inte besviken att jag tog mig an spelet. Frågar du mig hör det här till ett av de bättre spelen i år. Plattformshoppandet passade mig perfekt liksom grafiken, berättelsen, den röda (om än märkliga) tråden genom spelet liksom variationen av banornas utseende. Visst, det blir lite repetetivt gameplay ibland. Men hey, jag kan inte annat än älska Alice och hennes värld.

Missa inte plats sex på min lista över de mest spännande spelen, imorgon.

Kvinnliga gamers är bara accepterade på ytan

by on 08 juli 2011 in Spelsnack

Jag är inte bara gamer, jag är snygg också.

Jag vet inte hur många gånger jag och andra bloggare och skribenter tagit upp det här med kvinnor i spelbranschen. Att vi spelande tjejer allt oftare känner oss accepterade men att det ändå fortfarande finns ett tydligt motstånd till datorspelande tjejer. En föreställning om att de tjejer som verkligen gillar datorspel är få och att många tjejer bara försöker låtsas att de är intresserade för att få uppmärksamhet. Och är det någon kvinna som tydligt visar ett datorspelsintresse, ja då kan de i alla fall inte lika mycket som killar.

Det handlar om fördomar, om förlegade föreställningar och om en allmänt dålig attityd.

Många av de som hävdar att “problemen” inte finns, att branschen är jämställd, drar fram argument som:

- Ja, men alla blir kallade fitta online – även killar. Det är bara att acceptera hur spelcommunityn är.
- Jag får också kukbilder till min inkorg på Xboxen, trots att jag är kille.

Men om det här är det klimat som är normen i spelcommunityn, ja då förstår jag inte varför så många vill vara en del av den.

Jag säger det igen. Mycket har blivit bättre. Jag känner mig mycket mer accepterad i branschen än för fem-sex år sedan. Folk rycker i allmänhet mindre och mindre på ögonbrynen när jag berättar om mitt intresse. Men, vi har en lång väg kvar att gå.

Ett tydligt exempel på att spelande kvinnor fortfarande behandlas som inkompetenta och bemöts på ett otroligt sexistiskt och avskyvärt sätt kan man se i youtubekommentarerna till videon ovan där datorspelsrecensenten Kate i She Geek Show berättar om sina åsikter kring Dragon Age 2. Hon dissar helt enkelt Origins och förklarar varför hon tycker att Dragon Age 2 är mycket bättre. Och den här videon har genererat en total hatattack för att sno ett ord från Aftonbladet. Jag håller själv inte med hennes åsikter, men ingen förtjänar de påhopp hon fått motta.

How exactly are you a geek? “I stopped playing cuz I couldn’t win! Soooo pwetty!”

ARE YOU SERIOUSLY SAYING DRAGON AGE 2′S GRAPHICS ARE AN IMPROVEMENT FROM ORIGIN’S? FUCK MAN YOU STUPID BITCH

You said that DAO had bad graphics and you said DA2 had better graphics,bitch you fucking high?

So if the game is hard, it probably sucks.
Bitch, go play Demon’s Souls.

YOU ARE A DUMB CUNT. WAY TO HELP RUIN FUCKING VIDEO GAMES WHORE.

It upsets me that she’s going to easily wedge into gaming journalism or make 50k a month on Youtube alone instead of someone who actually knows what he’s talking about and didn’t start playing games just to be “lolimsogeeky”.

Jag kan fortsätta i all evighet och plocka kommentarer från tråden. Det här är bara några få exempel.

Frågan är om samma video hade genererat lika många kommentarer av samma karaktär om en kille gjort recensionen. Tveksamt.

Speltriss vecka 20: Kärlek

by on 16 maj 2011 in Bloggserier, Speltriss

Speltriss är en bloggserie där jag varje måndag utlyser ett tema och publicerar tre bilder som passar in. Vem som helst kan när som helst hänga på veckans tema genom att själv publicera tre bilder i samma tema på sin egen blogg och länka till den här posten eller skriva en kommentar nedan. Alla får en länk tillbaka. Tidigare speltrissar hittar ni här!

Det är nu endast ungefär tre veckor kvar tills jag och sambon ska gifta oss, och veckans speltriss går därför i kärlekens tecken. Som vanligt är det fritt för tolkning. Kärleksfulla platser, kärleksscener, kärlekspar…

Min speltriss visar tre olika kärleksrelationer som jag själv blivit väldigt berörd av.

Deltagare vecka 20:

heavy-rain-playstation-3-ps3-246

Kärleken mellan far och son är stark i Heavy Rain och prägöar dessutom stora delar av berättelsen.

Serah_snow

Final Fantaxy XIII bygger nästan i sin helhet på en kärlekshistoria där Serah och Snow är ett ytterst vackert kärlekspar.

wesley_death

En av de mer gripande scenerna i Dragon Age 2 som visar att kärlek inte alltid är lätt. Långt ifrån!