Tag Archives: Bioware

Djupt ner med Leviathan

Hur ska man egentligen kunna gå tillbaka i tiden i Mass Effect 3? Hur ska man kunna spela om uppdrag som ägde rum innan THE END utan att det känns konstigt?

Svaret är att det fungerar förvånandsvärt bra.

Förra veckan släpptes ME3: Leviathan som ger oss en hel del mer information om The Reapers och min Shepard slängde sig utan tvekan ut i ett mastigt äventyr för att ta reda på vad fasen Leviathan är för något. Ja, för ingen verkar veta. Jag hittar lite ledtrådar här och lite ledtrådar där – men hela berättelsen kring Leviathan är också kantad av indoktrinerade människor, som för övrigt ger mig rysningar, vilket gör att det är svårt att lita på informationen. Vad är det egentligen som pågår här?

Jag tänker inte dra storyn för den bör upplevas. Men jag kan ändå säga att jag tycker att Bioware lyckas med det de förutsatt sig att göra: bjuda på mer bakgrundsinformation och samtidigt mer speltid. Hela tillägget tar några timmar att spela igenom men det känns rejält och bjuder på flera olika varierade uppdrag. Och sakta men säkert nystas ett mysterium, fyllt av intergalaktiska intriger, upp. När eftertexten rullade var jag helt enkelt nöjd. Dessutom erbjöd tilläget möjlighet att öka på sin “readyness” inför slutstriden ifall man nu skulle vilja ge sig på att spela om slutet igen och eventuellt få lite andra valmöjligheter och scener.

Men, nu när tillägget är genomspelat och parkerat lite fint i den digitala hyllan så kommer nästa fråga. Hur skulle ytterligare ett DLC kunna utformas? Går det? Jag försöker fundera över olika delar av berättelsen som skulle kunna utvecklas. För jag tvivlar på att det här är det sista vi har sett av Mass Effect 3. Kanske kan det bli aktuellt att gå in på specifika karaktärers berättelser. Mer information om Liara, Tali, Garrus och alla de andra. Tja, varför inte?

Fortsätter Bioware att ge ut tillägg i den här klassen lär jag i alla fall fortsätta köpa.

 

 

Mass Effect 3: Extended Cut – ett avslut igen

Det är kanske överflödigt att påpeka att den här texten innehåller spoilers, men nu har jag i alla fall sagt det. Läs på egen risk.

När jag hade spelat färdigt Mass Effect 3 så kände jag mig inte alls sådär besviken som jag trodde att jag skulle göra. Jag hade in i det sista undvikit att läsa texter med spoilers men ändå klart och tydligt fattat att många var extremt missnöjda med spelet. Våldtäkt på en av världens bästa spelserier rent av. Illa illa tänkte jag och drog mig för att spela klart.

Men så när jag som sagt stod där och hade sprängt alla Reapers i luften och offrat mitt liv för mänskligheten så kändes det ändå ganska bra.

Nu ska jag från början säga att jag är en sucker för dramatiska slut där det INTE går bra. Eller ja, där hjälten dör. Jag kan ryckas med i överraskningsmoment som gör att jag blir helt “ahhhhh”, “whaaaaat?”, “coooooolt”. Därför känns det som om jag inte ens reflekterade över alla hål i slutet som jag nu i efterhand inser finns där. Att besättningen helt plötsligt var på Normandy, att alla relays exploderade, att det inte spelade någon roll hur många som kämpade på din sida och så vidare. Jag gillade kovändningen – att the Citadel var vapnet och jag hade inget emot Star Child. Jag tyckte också att slutet gav mig tillräckligt mycket avslut. Jag behövde inte veta mer om vad som hände med mina medkompanjoner, jag var nöjd. Det enda som jag egentligen tyckte var konstigt var att Star Child alls gav dig två val som var tydligt utmarkerade. Varför skulle han göra det när jag egentligen inte borde vara där? Jag var ju inte riktigt inbjuden om man säger så.

Med det sagt så tycker jag ändå att Extended Cut gör slutet bättre. Ett fjärde valbart slut är tillfört, en del av hålen är förklarade (som varför min älskade Liara klev ut ur Normandie efter kraschen) och det finns mer information om vad som händer efter att Shepard gjort sitt val. Det känns mer som ett ännu bättre avslut och samtidigt så är slutet inte ändrat i grunden. Ärligt talat var jag nervös över att Bioware skulle ändra inriktningen helt efter fansens önskemål.

Nu kommer jag kanske att få lite Rage WTF, men jag måste ändå säga att jag anser att en utvecklare måste kunna stå för sina val – vare sig de visar sig vara bra eller dåliga. Uppenbarligen hade Bioware för tajt tidsschema när de skulle göra spelet, eller så ville de få ett sådant rafflande avslut att de missade att tänka på de gluggar som skapades – vilket egentligen är märkligt eftersom detaljer, lore och dialoger är deras grej. Men det var deras slut.

Många skulle nog hävda att slutet ser ut som det gör för att det ska finnas utrymme för framtida tillägg. Och precis så tror jag att det är. Vi har inte sett det sista av Mass Effect-serien eftersom det finns pengar att tjäna. Sen är bara frågan om Bioware på vägen retat upp så många fans att det inte kommer att säljas speciellt mycket tillägg. Men det återstår att se.

Att ett spel kan skapa så mycket ilska och frustration tycker jag för övrigt är ganska fantastiskt. Det visar hur många hängivna fans som spelet faktiskt har och jag förstår till viss mån ilskan som bubblat, även om jag inte känner den själv.

En annan sak som jag tycker hade varit intressant var om det hela faktiskt byggde på indoktrineringsteorin, den som går ut på att hela slutet egentligen var en inbillning. Att Shepard var indoktrinerad och där hen valde att spränga allt i luften för att kämpa mot en kontroll av Reapers eller att ge efter och bli kontrollerad. Ett litet “Bobby vaknade upp i duschen och allt var en dröm”. MEN! Då borde det ha varit tydligt från början. När en sådan teori läggs fram i efterhand så blir det inget annat än en efterkonstruktion, hur avancerad och intressant den än är.

Nu väntar jag på att min man ska spela färdigt spelet så att vi kan diskutera slutet. Jag vill se om jag verkligen är en av riktigt få som inte blev upprörd när eftertexterna rullade första gången.

ME3-peppen gör mig nervös

Releasen närmar sig med stormsteg. 9 mars är det dags och jag sitter här med en nästan outhärdlig pepp. En pepp som gör mig lite nervös. För tänk om spelet inte kommer att leva upp till mina förväntningar. Tänk om det blir för mycket action och för lite story. Tänk om slutet blir ett antiklimax. Tänk om…

Jag har stora förhoppningar om att Mass Effect 3 kommer att vara den ultimata avslutningen på en ruskigt bra spelserie och av det jag testat talar det mesta för att det kommer att bli ruskigt bra. Men jag har bara sett multiplayer och lite enstaka gameplay. Jag har inte fått någon som helst uppfattning om hur Bioware har lyckats med storyn – och det är ju faktiskt den som gör i princip hela spelet. Bra stridssystem i all ära, men om inte storyn finns där är Mass Effect ingenting.

Så jag sitter här och är nervös. Nervös över att mina förväntningar inte ska infrias och samtidigt nervös för att det ska vara så ruskigt bra att jag  helt enkelt blir ledsen när serien tar slut.

Jag undrar i mitt stilla sinne om det egentligen är bra att peppa så här fanatiskt över ett spel. Det kan ju inte vara hälsosamt. Jag menar, så fort jag ser en ME3-rubrik bland nyheterna så kutar jag dit. Hjärtat dunkar. Fan, låt nu tiden gå fort!

Och förresten Bioware… vart är den utlovade trailern med fem shep?

Bilden ovan är för övrigt helt färsk och visar bland annat en ny fiende. Fet!

Årets mest efterlängtade spel 2012

Om jag bara fick spela ett enda spel nästa år. Ja, då skulle det bli Mass Effect 3. Jag är såld på serien. Har varit det sedan jag spelade klart ettan. Hela världen, karaktärerna, berättelsen och… alltet. Helheten är så fängslande att jag bara blir förälskad gång på gång. Jag vill leva där. Eller ja, i alla fall efter att the Reapers blivit besegrade. För det blir de väl? VÄL?

Det är något speciellet med Mass Effect -serien och även jag generellt tycker att Bioware är riktigt bra på det de gör så är Mass Effect-serien ett av deras mästerverk. Ettan är absolut inte ett av deras mest slipade spel vad gäller stridssystemet och i tvåan glömde de i viss mån bort berättelsen. Men av vad jag sett från trean kan det blir det ultimata slutet på serien. Ett antiklimax jag nästan är rädd att uppleva. Jag vill inte bli besviken.

Du är kanske inte så förvånad över mitt val. Inte jag heller. Det har aldrig varit något val. Mass Effect 3 är en självklarhet högst uppe på min pepplista.

Årets mest efterlängtade spel 2012:

1. Mass Effect 3

2. Diablo 3

3. Final Fantasy XIII-2

GOTY 2011: Årets tredje bästa spel

Ja, jag var besviken när jag hade spelat igenom spelet. Jag saknade kopplingen till föregångaren. Jag tyckte att det var tråkigt att känslan av att befinna sig i en vidsträckt värld var borta. Jag tyckte att det var tråkigt att så många platser kändes likadana och återanvända.

Om Bioware inte hade kallat sitt spel Dragon Age 2, som direkt skapade en förväntan och förhoppning om att det skulle vara en direkt fortsättning på Origins med samma struktur och djup, så hade spelet förmodligen känts mycket mer logiskt och bättre. Nu blev det en blek uppföljare.

Men jag kan ändå se det som är bra med spelet bakom alla misstag jag tycker att Bioware gjort. Jag gillar karaktärerna. Jag tycker storyn fungerar helt okej. Jag trivdes bra med stridssystemet även om jag hade föredragit det mer traditionella upplägget som fanns i Origins. Så, egentligen är det ett bra och kompetent spel som jag hade väldigt kul med när jag spelade det. Det är just den där Dragon Age-kopplingen som förstör det mesta i mina ögon. Men ändå, spelet är värt en tredjeplats på listan.

De andra spelen på listan är: 

1.

2.

3. Dragon Age 2

4. L.A. Noire

5. Battlefield 3