Tag Archives: Alice Madness Returns

GOTY 2011: Årets näst bästa spel

Jag blev nästan förvånad själv när jag satt och tittade på min lista över årets fem bästa spel. Är det verkligen så att Alice Madness Returns platsar på den här listan? Och sedan kom insikten. Ja, i min värld är det så.

Jag ska ärligt säga att resan med Alice är en av de mest minnesvärda från spelåret 2011. Trots att det blir lite mycket hoppande på svampar och trots att jag verkligen inte gillade femte kapitlet i spelet så är det ändå en av de spelupplevelser jag helt klart har uppskattat mest i år.

Det är något i kombinationen mellan de vackra och skruvade omgivningarna, den mörka versionen av den annars ganska glättiga berättelsen, den psykotiska Alice, plattformshoppandet och de innovativa fienderna som gör att jag faller pladask. Jag var skeptisk den första halvtimmen. Sen blev jag såld.

Med på listan:

1.

2. Alice: Madness Returns

3. Dragon Age 2

4. L.A. Noire

5. Battlefield 3

GOTY 2011: Årets spelvärld/universum

Det känns lite som om jag går på repeat. Men för mig är provinsen Skyrim i den fascinerande världen Tamriel utan tvekan årets spelvärld. Den är stor, den är vacker, den är dynamisk, den är full av uppdrag, den är oändlig, den är spännande, den är farlig och den är överraskande,.

Bethesda har haft som mål att du i princip skulle kunna leva resten av ditt liv i Skyrim och det finns få anledningar till att du inte skulle vilja.

Runner up

Som en god tvåa kommer Alice underbara och skrämmande fantasivärd. Underlandet, som i Alice Madness Returns, hotas av undergång är slående vackert. Du kan stå still och bara titta på kulisserna, leta efter detaljer och fascineras över den sjuka fantasi som Alice (och skaparna för den delen) besitter.

Till skilnad från Skyrim är det här dock en värld jag helst hade sluppit i verkligheten.

Inför spelhösten 2011 – en tillbakablick

 

Det är inget snack om saken. Spelhösten vi har framför oss innehåller en mängd tunga titlar och jag gissar att det nog är här i krokarna som vi kommer att hitta årets GOTY.

Under den kommande veckan tänkte jag därför fördjupa mig lite mer i de spel jag själv ser fram emot mest, presenterat i en bloggserie i sju delar. Vi börjar idag med en tillbakablick och fortsätter sedan med de sex mest spännande spelen presenterade utifrån peppfaktor med presentation av nummer sex först. Vilket spel jag mest ser fram emot får ni alltså se på söndag.

Jag vill också påpeka att jag utgått från spel med mer eller mindre spikade datum. Inget datum, ingen plats på listan.

Håll till godo.

Dead Space 2 – 27 jan

Denna uppföljare till detta skräckspel som fått mig att sitta klistrad bredvid maken i soffan. För nej, jag vågar inte spela själv. Och det var samma sak med ettan. Jag blir helt enkelt så sjukt stressad av de där äckliga varelserna att jag inte på något sätt kan fokusera på att skjuta av deras armar och ben. Dessutom har jag dåliga nerver.

Men jag gillar serien, även om den betraktats från ett läge vid sidan av. Spelsystemet, grafiken, skräcken. Det funkar så väldans bra. Nu är tvåan ännu inte igenomspelad, jag måste ju tvinga sambon att spela, men av den tredjedel som är avklarad så finns samma stämning kvar och det är helt klart än så länge ett bra spel.

Läs mer av mina intryck här.

Marvel vs capcom: Fate of two worlds – 18 feb

Jag gillar inte fightingspel. Men här ska jag erkänna att både jag och maken satt klistrade. Anledningen? Spelet är helt galet. Visst är det kul att få slåss med gamla kändisar från Capcoms och Marvels värld. Men det är alla galna effekter, slag och kombinationer som gör spelet underhållande. Här fungerar det verkligen att vara novis och bara slå så mycket på knapparna som det bara går. Resultatet blir alltid underhållande på ett eller annat sätt, om än inte alltid lyckat.

Läs mer av mina intryck här.

Bulletstorm – 24 feb

Ännu ett galet spel, fast på ett helt annat sätt. Bulletstorm är ett FPS där sexistiska skämt och sjuka uttalanden är mer regel än undantag. Det är spelet där du får poäng för att döda så brutalt och sjukt som möjligt. Det är spelet där dina poäng syns över fiendernas huvud för att trigga dig att göra ännu sjukare saker. Det är ett spel som utmanar och som gör det på ett så självmedvetet sätt att det för de flesta endast uppfattats som underhållande. Jag gillar spelet för att det är medvetet överdrivet och för den färgglada omgivningen.

Läs mer av mina intryck här.

The Blob 2: The underground – 25 feb

Jag har haft det här spelet hemma ett bra tag nu. Och jag är ännu inte färdig. Men det är inte för att det är dåligt utan endast för att det är mitt slöspel. När jag inte orkar engagera mig i någon berättelse, orkar utmana mig själv, orkar vara seriös. Då plockar jag fram De Blob 2 och njuter av den pretentionslösa stämningen där det viktigaste som finns är att rädda världen från de elaka svartvitingarna och ge tillbaka den till de färgglada. Inget superspel, men ack så mysigt.

Dragon Age 2 – 10 mars

Efter att ha spelat Dragon Age: Origins tillsammans med i princip alla tillägg som fanns så var jag såld. Äntligen lite klassiskt RPG med isotopiskt perspektiv i ny tappning. Därför var jag också superpeppad på Dragon Age 2.

Nu tycker jag i grunden att Dragon Age 2 är ett bra spel. Men det kändes inte alls som en uppföljare till Dragon Age: Origins. Inte som Dead Space 2 eller Mass Effect 2 till sina föregångare. Kopplingen till den tidigare berättelsen kändes helt enkelt vag. Upplägget annorlunda. Det blev mindre upptäckande, mer hack’n'slash och mindre “det vilar ett stort hot över världen”. Jag hade helt enkelt önskat att Dragon Age 2 var ett helt annat spel, ett fristående äventyr. Då hade jag antagligen uppskattat det mer för vad det faktiskt var. För som spel i sig var det bra.

Läs mer av mina intryck här.

Homefront – 18 mars

Jag tror aldrig jag har upplevt en så obehaglig känsla som när jag började spela Homefront. Och hade den där känslan följt med hela vägen genom upplevelsen hade det kunnat vara ett helt fantastiskt och ganska kontroversiellt spel där världskonflikten utspelade sig på USA:s bakgård. Nu blev det bara ett helt okej FPS med en blandning av ibland otroligt intensiva och spännande strider blandat med ibland riktigt dåligt scriptade events. Jag blir lite extra ledsen när spel har sådan potential och sedan inte håller. Då är det bättre att de bara är dåliga. Dock har jag hört att det är roligare online, men jag kan inte bekräfta det genom egna erfarenheter.

Läs mer av mina intryck här.

The Sims Medieval – 24 mars

Simsserien fortsätter att leva och jag gillar spontant att EA gör spinoffer. Men just medeltiden lyckades inte fånga mitt intresse. För mig handlar Sims främst om att leva vardagsliv på olika sätt. I medeltidsversionen av spelet är vardagslivet i princip raderat tillsammans med möjligheten att bygga egna byggnader. All fokus ligger på uppdrag och eftersom jag ändå inte får följa med in i skogen och jaga björnar eller ut på havet så känns det ganska ointressant. Tyvärr.

Läs mer av mina intryck här.

L.A. Noire – 20 maj

Efter att redan ha avnjutit Rockstars GTA IV och Red Dead Redemption så rådde det ingen tvekan om att intresset för L.A. Noire var stort. Att det dessutom utlovades ansiktsanimationer utöver det vanliga gjorde inte peppen mindre. Och vad gäller den punkten blev jag inte besviken. Spelets fokus på mordutredningar, på förhör och på subtila tolkningar av ansiktsuttryck är i sin komplicerade enkelhet väldigt underhållande. Och även om jag tycker att helheten i berättelsen fick lida lite så är det här helt klart ett spännande och nyskapande spel.

Crysis 2 – 24 mars

Jag var så hypad. Hade hört så mycket bra. Ville ville ville spela! Men när jag väl satte igång så dog peppen helt. Den fria taktiken där jag kan gömma mig för att undgå konfrontationer eller gå rakt på fienderna föll mig inte alls i smaken. Och ja, storyn. Vad hände med den? Inget drog mig in i spelet och efter bara några banor tröttnade jag. Jag har ännu dåligt samvete för att jag inte spelat det ordentligt, och någon dag ska jag. Men det får blir när det blir.

Shadows of the damned – 24 juni

Enda anledningen till att jag tar med det här spelet på listan är att så många hyllar det. Själv uttryckte jag för bara några veckor sedan mina tydliga åsikter om spelets spelsystem, grafik, upplägg och innehåll som på inget sätt föll mig i smaken. Skulle jag spela vidare det här spelet skulle det för mig bli en ren plåga. Därför undviker jag att göra det.

Läs mer om mina intryck här.

Alice: Madness Returns – 16 juni

Trots att jag inte spelade ettan när det kom så kände jag mig väldigt intresserad av Alice: MR. Det är något med tanken på en mörk Alice som lockar. Och jag är inte besviken att jag tog mig an spelet. Frågar du mig hör det här till ett av de bättre spelen i år. Plattformshoppandet passade mig perfekt liksom grafiken, berättelsen, den röda (om än märkliga) tråden genom spelet liksom variationen av banornas utseende. Visst, det blir lite repetetivt gameplay ibland. Men hey, jag kan inte annat än älska Alice och hennes värld.

Missa inte plats sex på min lista över de mest spännande spelen, imorgon.

Speltriss vecka 31: Liten

Speltriss är en bloggserie där jag varje måndag utlyser ett tema och publicerar tre bilder som passar in. Vem som helst kan när som helst hänga på veckans tema genom att själv publicera tre bilder i samma tema på sin egen blogg och länka till den här posten eller skriva en kommentar nedan. Alla får en länk tillbaka. Tidigare speltrissar hittar ni här!

Jag tänkte fortsätta med adjektiven och slår till med temat Liten. Själv kommer jag att tänka på små karaktärer och har därför valt en Little Sister från Bioshock som i kontrast till Big Daddy är väldigt liten, Alice från Madness Returns som kan krympa och till sist en av de minsta karaktären i World of Warcraft; Gnome.

Deltagare denna vecka:

 

 

 

 

 

 

Speltriss vecka 28: Blek

Speltriss är en bloggserie där jag varje måndag utlyser ett tema och publicerar tre bilder som passar in. Vem som helst kan när som helst hänga på veckans tema genom att själv publicera tre bilder i samma tema på sin egen blogg och länka till den här posten eller skriva en kommentar nedan. Alla får en länk tillbaka. Tidigare speltrissar hittar ni här!

Efter en veckas ofrivillig bloggpaus så är speltrissen tillbaka. Nu börjar den gå lite på tomgång känner jag, så vi får se om den fortsätter i höst eller inte. Men ett par veckor till kör vi på i alla fall.

Veckans tema är Blek och som vanligt är det fri tolkning som gäller. Själv kom jag att tänka på bleka karaktärer i den mening att hyn är väldigt blek. Så nedan ser du Alice i Hysteria Mode, en underskön Darkelf från Lineage 2 och en Spirit of Redemption från World of Warcraft!

Deltagare denna vecka: