Dark Souls: Det där med lätt och svårt i spel

by on 12 februari 2012 in Spelsnack

Jag har tagit mina första stapplande steg i Dark Souls. Och då menar jag verkligen ett par futtiga små steg framåt. För er som spelat det vet exakt hur kort bit jag kommit: Jag har inte klarat av Asylum Deamon. Och jag är redan frustrerad.

Jag visste redan innan jag startade spelet att det är svårt och oförlåtande. Att det kan ta tid att lära sig älska. Mycket tid. För jag måste ta mig förbi irritationsbarriären. Och kanske är det så att det inte är spelet i sig som är svårt utan att det helt enkelt är utformat på ett sådant sätt att spelstilen gör det annorlunda och knepigt att greppa. Fienderna spawnar igen när jag vilar… wtf?

It’s tragic that not all of us have the time or temperament to play through Dark Souls, but one truth remains clear: if you’re ready for it, it’s ready for you.- 1 up

Det är många som säger att Dark Souls är ett av förra årets bästa spel, om inte DET bästa spelet. Så något måste det ju finnas där. Frågan är bara: ska man behöva lida för att hitta kärleken? Kanske ibland.

Jag ska ärligt säga att jag beundrar de som klarar av att nöta och nöta och nöta tills de klarar av något. Själv har jag enormt svårt för den spelstilen. Och egentligen är det lite märkligt, för jag satt ju en gång i tiden och nötte gamla klassiker som Super Mario som ofta handlade om ren trial-and-error. Men nu för tiden har jag ingen ork. Medan jag nöter sitter jag bara och tänker på alla berättelser i andra spel som jag missar. Och kanske är det just det som är skillnaden. När jag var liten hade jag ganska få spel att tillgå. Då fick man köra det som fanns.

Men med sisådär en timmes erfarenhet av Dark Souls i ryggen kan jag sammanfatta mina intryck som: svårt, du får inte göra fel, min gubbe är trög att manövrera, första draken är stooor och trots att jag lyckas hoppa ner på hans rygg och slå bort halva hans kraft i ett slag så är resten en klubba i skallen och godnatt.

Det här är dock inte en klagotext, långt ifrån. Jag tycker ändå att det är kul att några utvecklare vågar gå utanför normen och skapa ett spel som bryter banor. Ett spel som inte följer strömmen och erbjuder en lätt väg ut. Sen om spelet passar alla är en annan sak och om det passar mig kan jag ännu inte avgöra. För jag har lovat att ge det en ärlig chans, även om det kanske kommer att dröja mellan spelsessionerna. När jag fastnar ordentligt lägger jag nämligen helt enkelt ner i någon vecka för att orka samla kraft. Men jag lovar att försöka. Igen. Snart.

, ,

About EmmyZ

"I used to blog twice every day, but then I took an Arrow in the Knee" Spelar just nu: Guild Wars 2 (PC), LBP (Vita) Crisis Core (PSP).
View all posts by EmmyZ →

8 Responses to “Dark Souls: Det där med lätt och svårt i spel”

  1. SpeLinnea 12 februari 2012 at 23:16 #

    Jag tycker mer Super Mario handlar om att få upp ett flow. Där kan jag rusa in utan eftertanke och att släppa B-knappen är bortom mig. Istället dansar jag över rör och fiender som i någon slags transbalans. Jag själv har inte kunnat uppleva Dark Souls än, just för att svårighetsgraden skrämmer mig. Men när min vän beskriver det såhär: http://kvanitet.blogspot.com/2012/02/till-dods.html kan jag inte annat än att bli nyfiken igen.
    SpeLinnea skrev senast [type] ..Virkade Luigi-vantar med mönster

  2. Jesper 13 februari 2012 at 7:49 #

    Har du testat Super Meat Boy?

    Ett platformsspel i samma anda som Dark Souls.
    Jag är väldigt nyfiken på Dark Souls men det finns tyvärr inte till PC och konsol är inte aktuellt för mig just nu.

    Anledningen till att jag orkar nöta är när jag klarar den där banan/bossen/svåra partiet, så jäkla skön känsla. Men visst är det frustrerande. Jag brukar alltid ha ett annat spel på gång på samma gång som det där svåra spelet för när jag behöver en paus.

    En annan sak om är lustig är när man suttit 1 timme med ett parti och misslyckats gång på gång, tar en paus och nästa gång man spelar så klarar man den biten på 3dje försöket.

  3. Drevlin 13 februari 2012 at 11:33 #

    Ge inte upp! Jag är en av som är mitt i spelet och finner det riktigt spännande. Kul att du ens vågar dig på spelet, bara det är cred. Men som du säger, det handlar mycket om att komma in i stridssystemet. Tips ifrån min sida vore att testa runt med vapen du hittar sen för förr eller senare hittar du DITT vapen. Det dära vapnet som gör att du märker att det går så mycket bättre. Själv spelar jag med spjut och sköld då jag föredrar en lite mera defensiv taktik (kan blocka samtidigt som jag stöter med spjutet). Mycket beror också på vilka stats du sen levlar då vapen ökar ju olika snabbt i skada beroende på sina attributer (S, A, B, C, D, E i menyn på vapen informationen).
    Men det är synd att höra att du har problem med första bossen, så vill ge lite motiverande tips till den. Vet att det brukar hjälpa på mig. Skitbra iaf att du tagit reda på att hoppa ner på honom och öppna med galen skada. Nu har jag inte sett dina försök men något som gör en väldig skillnad är just att krama honom och sidosteppa. Helst ska du vara vid hans rumpa hela tiden. Greppa svärdet i två händer för att göra mera skada och sikta in dig på att rulla undan då block inte hjälper mycket emot en så enorm best. Så det är bara lära sig att rulla en massa mest emot honom. :) Klarar du bara honom öppnar spelet upp sig och det blir genast mera spännande. Du får möjlighet att utforska lite, döda lättare fiender som agerar bra träning. Du kan hitta en affär som säljer saker och lite nya vapen som kanske passar dig bättre. Så jag önskar dig lycka till. Spöa skiten ur honom så kan du skratta sen åt honom. Men det är lite av charmen i spelet också, när man vet att man närmar sig en boss sen. Nervositeten. Att inte våga gå in. Jag springer tillbaka för att få vägen dit perfekt så jag har max hälsa. Jag hoppas du kommer kunna uppskatta spelet som jag och så många andra gör. ^_^

  4. Tommy Håkansson 13 februari 2012 at 19:37 #

    Kommer aldrig underhållas av att spela svåra spel där jag måste göra om samma sak om och om igen. För mig känns det som att se på en film med fåligt ljud, och behöva se om samma scen tills jag hör varenda ord som yttras genom allt brus och sprak. 90% av alla svåra spel är dessutom billigt svåra på ett billigt sätt, och vad jag sett av det här spelet att döma stämmer det här också.

    utmaning är petigt. Jag vill ha alldeles tillräckligt för att inte bli uttråkad, men inte så mycket att jag dör. Jag spelar inte för att klara saker, utan för att uppleva saker.
    Tommy Håkansson skrev senast [type] ..PS Vita och Mortal Kombat

  5. EmmyZ 14 februari 2012 at 9:34 #

    SpeLinnea: Absolut, det är inte nötande på samma sätt. Men ändå nötande :-) Även då man får upp ett flow så går det åt pipan när något oväntat dyker upp. Och så får man lära sig ett nytt moment :-)

    Och jag känner som du. Det är så många som hyllar spelet att jag inte kan låta bli att testa.

    Jesper: Haha, nej. Men jag såg en “let’s play”-video på youtube och det ser onekligen sjukt kul ut även om det verkligen är trial and error. Men, jag tror att när det är i sådär mindre portioner och charmigt så är det lättare att ta nötandet :p

    Och angående Dark Souls var det precis så! Jag körde igår igen och klarade demonen på första försöket :-D

    Drevlin: Hm, jag hade först svårt för att rolla. Jag tycker gubben känns trög. Men så till slut gick det och igår gick demonen ner på första försöket! Så nu har jag kommit vidare, men blev arg på de eldkastande mobbsen utanför :p

    Tommy: Det låter lite som om du och jag tänker likadant. Jag spelar heller inte för att klara utan för att uppleva. Storyn är för mig bland det viktigaste (om det inte är skön hack’n'slash) tillsammans med grafiken och stämningen. FFXIII spelade jag igenom utan problem endast tack vare stämningen.

  6. Alexander 14 februari 2012 at 22:16 #

    Gud, vad underbart att följa din resa med det bästa spelet som gjorts. Och lite dåligt samvete har jag, eftersom det är jag som prackat på dig spelet… Men roligt att du faktiskt ger det en ärlig chans. Samtidigt förstår jag till 100% känslan du beskriver när det tar tid och det helt enkelt inte är värt det längre. Jag tror att om du kämpar dig förbi första riktiga bossen och inte längre känner att det är värt det, då har du gett det en ärlig chans. :)
    Alexander skrev senast [type] ..Har samlarutgåvorna gått för långt?

  7. Drevlin 16 februari 2012 at 12:21 #

    Jo, man känner sig ganska seg i Dark Souls i jämförelse med andra spel. Men lite tycker det känns korrekt på något vis. Man känner sig tung med sin rustning. Men ett tips är också att tänka på din vikt du kan bära. Är du under 25% utav den totala maxvikten rör du dig som snabbast. Om du överstiger över 50% ska vi inte ens tala om. Då är man verkligen ett klippblock som försöker rulla runt. Så det går att spela snabb men då i utbyte emot tyngre rustning. Så jag väljer att hålla mig under 50% bara. :) Lycka till med eldkastarna, minns att de var dryga i början också. Håll oss gärna uppdaterade hur din resa går. :D

  8. EmmyZ 17 februari 2012 at 20:32 #

    @Alexander: Hahah, det är lugnt. Då finns det ju någon att skylla på om jag verkligen hatar det ;-) Jag ska ge det en chans även om det kanske går sakta framåt. Spelet har hård konkurrens :p

    @Drevlin: Bra tips där. Jag ska se över min rustning. Men det där kan bli svårt. Jag gillar att loota och byta ut! :-)

Kommentera

Länka till ditt senaste inlägg