Demotest: FFXIII-2… me want

Jag hoppas att ni inte har missat att demoversionen av Final Fantasy XIII-2 nu finns ute på både PSN och Xbox Live (endast för guldmedlemmar). Jag tankade hem det igår och slutförde det nu för bara en liten stund sedan. Så medan jag har intrycken färska i huvudet tänkte jag passa på att plita ner dem.

För det första kände jag mig verkligen som hemma när jag startade. Jag har länge funderat på att spela om FFXIII men har inte tagit tag i det på grund av tidsbrist. Det känns ju ändå ganska onödigt att spela om ett spel som tar 100 timmar när det finns andra spel jag inte ens påbörjat. Men när nu tvåan kommer är det precis som att jag är tillbaka igen men med ett nytt äventyr att sätta tänderna i.

Nu har det dock skett en hel del förändringar i spelet som ändå får det att kännas nytt, fräscht och faktiskt initialt bättre än föregångaren. Det känns direkt att spelet är friare och inte lika linjärt som tidigare. Bara en sådan sak som att du hoppar själv (borde ju vara hygienfaktor) känns uppfriskande. Men dessutom är ytorna större och du kan springa mycket mer som du vill. I alla fall i den här ganska korta demoversionen.

Striderna är också förändrade till viss del även om grunden är densamma. Det fungerar tyvärr fortfarande onödigt bra att bara trycka på autoattack och här borde Square Enix faktiskt tvinga spelarna att själva välja vad som ska utföras. Det skulle hela spelet tjäna på. Däremot känns bytet mellan de olika paradigmskiftena mycket  snabbare liksom möjligheten att byta huvudkaraktär under striden. Förvånande nog uppskattar jag också de Quicktime Events som stoppats in även om de i demot är väldigt enkla. En snabbtitt på vad som komma skall visar dock att det blir knepigare framöver.

En annan nyhet är möjligheten att plocka med monster/fiender i sin grupp och använda dem i striderna. Monstren är inte bara en del av din paradigmstrategi utan har också en egen mätare som fylls upp under striden och som kan användas för att utlösa specialattacker. Ännu en mätare att hålla koll på med andra ord förutom den kvarvarande Gaguemätaren som gör att du gör mer skada när den är full.

Den sista nyheten som jag kunde hitta i demoversionen var minispel som i det här fallet bestod av ett enklare pussel där den nya karaktären Noel fick springa på en bana och plocka kristaller i rätt ordning. Men minispel är aldrig fel för att bryta av lite och jag hoppas de används väl i spelet och inte stoppats in bara för att.

Sammantaget kan jag bara säga att det är ett givet köp för mig som älskade FFXIII. Trots att första bossen i demoversionen kantades av smaklös och malplacerad rockmusik så kändes resten av det som gick att spela lika stämningsfullt som jag hade hoppats och nu är det bara att räkna ner dagarna till releasen den 3 februari. Jag menar, det finns en anledning till att min plånbok ser ut som den gör!