Speldagbok: Alan Wake – kapitel ett

Den här texten innehåller spoilers.

Dimman sänker sig ner över den ödsliga vägen. Det är kallt och rått och fullständigt tyst. Det känns som om tiden har stannat, som om alla människor har försvunnit. Ödsligheten är så påträngande att det blir kvavt.

Jag rör mig framåt mot den nedgångna bron som ser obehagligt smal ut. Murkna brädor, mörka skuggor, grova rep. Men jag vet att jag måste passera den. Jag vet att jag måste vidare. Andningen är tung och benen stumma. Springer, springer, springer. Flämtar. Det går saktare och saktare. Orken tryter och hjärtat bultar. Bilden som flimrar framför mina ögon är så otäck, så surrealistisk. Mannen, den döda mannen på vägen. Mitt fel… Mitt fel…

Rösten bakom mig kommer så oväntat att jag för några ögonblick tappade balansen.

- How does it feel to be killed by your own creation?

Det ihåliga skrattet skickar en rysning ner längs min ryggrad och blodet fryser i mina ådror. En enda tanke i huvudet: Jag vill inte dö!

 

Inledningen i Alan Wake är så intensiv, så obehaglig, så levande. Jag kastas in ett mysterium där huvudpersonen är en författare som på något märkligt sätt upplever en surrealistisk berättelse där en massa skuggfigurer drivna av mörkrets makter försöker döda honom. Han förstår att han drömmer men inte varför drömmen är så verklig. Eller är det en dröm?

Uppvaknandet är bryskt men skönt. Alan Wake befinner sig på en båt tillsammans med sin fru Alice och det är ljust. Solens strålar speglar sig i det glittrande vattnet. Bergen tonar upp sig framför dem och luften är ren och klar. Skuggorna från den onda drömmen är snart borta och den lugnande atmosfären känns skön. Kanske är det inte så farligt det här ändå.

Jag vaggas in i ett lugn där jag helst vill stanna. Minnena från de mörka vålnaderna skrämmer mig och jag vill inte möta dem igen. Men det dröjer inte länge innan jag inser att Alan Wakes mardröm precis har börjat. För stugan som de har hyrt visar sig inte vara så lugn som Alice trodde. Även där ruvar hemskheter och när mörkret faller är Alan åter omgiven av farliga skuggmänniskor med yxor som försöker ta hans liv. Det enda som kan rädda honom är ljuset och det krampaktiga taget kring ficklampan gör att hans knogar vitnar.

Berättelsen känns förvirrande. Jag vet inte vad som händer, Alan vet inte vad som händer. Men ändå är allting fullständigt fantastiskt spännande. I ena stunden verkar allt vara en mardröm, men det hemska och onda blir åter igen verklighet när Alan och Alice kraschar med bilen i vad som först verkar vara en ny mardröm men som är på tok för verklig för att vara fiktion. Skräcken sänker sig åter igen ner över det dimmiga landskapet. Alice är borta och Alan måste finna hennes kidnappare. Det enda som betyder något är hon. Men skuggorna från det undermedvetna försöker envetet att hindra Alan och medan jag manövrerar honom genom skogen och förbi alla hinder och fiender så ligger obehaget tätt över min bröstkorg.

Lättnaden när jag slutligen når fram till en bensinstation och kan larma polisen är fysisk. Men för Alan är det inte lika enkelt. Han vet att han måste hitta Alice och att han måste göra det själv. För hur ska någon kunna tro på hans berättelse. Hur ska någon förstå att gränsen mellan fiktion och verklighet är så utsuddad att han själv inte vet vad som är på riktigt och inte. Hur ska de förstå att det faktiskt fanns en stuga där mitt ute i sjön. En stuga som Alice hade hyrt för att han skulle få viljan och lusten att skriva tillbaka. Och hur ska Alan själv kunna smälta det faktum att stugan inte finns kvar när polisen kör honom dit. Borta. Som om den aldrig funnits.

Och så är det den där mystiska damen…

About EmmyZ

"I used to blog twice every day, but then I took an Arrow in the Knee" Spelar just nu: Guild Wars 2 (PC), LBP (Vita) Crisis Core (PSP).

9 Responses to “Speldagbok: Alan Wake – kapitel ett”

  1. Sebastian Åkerberg 07 januari 2012 at 22:36 #

    Kul att du börjat spela Alan Wake. Själv bänkade jag mig framför TV:n en natt och sträckspelade igenom det. Jag blev klar precis i tid till solens första strålar på morgonen, vilket kändes ganska klockrent. Och du din lyckost: du har det bästa av spelet kvar. Jag gillade hela spelet, men sista halvan var verkligen fenomenal. :)
    Sebastian Åkerberg skrev senast [type] ..Årets bästa spel

  2. Joakim af Spelbröderna 08 januari 2012 at 20:35 #

    Alan Wake är härligt mörkt! Bra val! :)
    Joakim af Spelbröderna skrev senast [type] ..Första Intrycket: Vampires vs Zombies

  3. Henke (spelgubben) 09 januari 2012 at 16:53 #

    Alan Wake är ett grymt bra spel. Blir nästan lite sugen på att spela det igen. :)

  4. Holmberg 09 januari 2012 at 19:34 #

    Kul att du kommit igång med Alan Wake äntligen. Bästa spelupplevelsen jag haft på Xboxen. Även det enda spel jag köpt alla tillgängliga DLC till… man kunde liksom inte lämna det bladet ovänt :)

    Ser fram emot att höra vad du tycker när du kommit längre.
    Holmberg skrev senast [type] ..2012 års mest efterlängtade spel.

  5. Alex 10 januari 2012 at 7:54 #

    Ska bli kul att höra vad du tycker sen, du vet ju att jag blev besviken på spelet. :)
    Alex skrev senast [type] ..Det här är ingen jäkla Spotifyplaylist för 2011 – det är en mixtape!

  6. EmmyZ 13 januari 2012 at 8:22 #

    Sebastian: Jag ser fram emot det :-) Jag har fortfarande inte kommit mer än till början på kapitel två på grund av besök och trötthet. Men i helgen!

    Joakim: Ja, och det blir extra läskigt när det blåser runt knuten :p

    Henke: Nightmare kommer ju snart till XBLA. Du får ladda ner det :-)

    Holmberg: Har hört flera som sagt att spelet inte känns komplett innan man spelat DLC-paketet så jag får nog köpa det med :p

    Alex: Ja och jag är nyfiken på vad du inte gillade :p Vi får ta en diskussion när jag är färdig!

  7. Paul W 14 januari 2012 at 8:45 #

    Jag köpte en xbox när psn låg nere i våras. Efter att jag läst att du börjat spela alan wake, så kollade jag upp spelet (kostade bara 125 kr på elgiganten online fraktfritt) och tänkte det måste jag ha! Jag har precis spelat klart kapitel 2, men i alla fall så sökte jag efter spelet på ign och där läste jag att första dlc fick man gratis. Så jag letade fram spelfodralet och mycket riktigt där ligger en kod med. Eftersom det inte stod nåt på framsidan är det väldigt lätt att missa denna, jag hade tänkt köpa båda dlc men slapp nu köpa det första. Spelet är jättebra, men kan möjligen bli lite tjatigt om man skall gå genom skogen i alla kapitel? Vi får väl se vad som bjuds!

  8. Alexander 15 januari 2012 at 8:11 #

    Mm, glöm inte bort det – ska bli kul att diskutera med dig! :)

  9. EmmyZ 15 januari 2012 at 22:40 #

    Paul W: Åh, då måste jag kolla om jag har någon kod. Tack för tipset! Har precis tagit mig igenom kapitel två nu och ser fram emot fortsättningen :-D

    Alex: I do not forget!
    EmmyZ skrev senast [type] ..Objektifieringen är inte tillfällig – den är bestående och skapar problem

Kommentera

Länka till ditt senaste inlägg