Drama är INTE en värdelös genre, Strömbäck!

Jag läste en krönika i LEVEL nummer 63 (2011) häromdagen, skriven av Per Strömbäck som är talesperson för Dataspelsbranschen. Och han skrev något jag verkligen inte håller med om och känner att jag måste ventilera.

Rubriken lyder: Drama är värdelöst som spelgenre.

Så vad menar Strömbäck med det? Jo, i korta drag att äventyrsgenren inte längre är lika inressant eftersom det linjära berättandet idag ställs mot mer avancerade spel med möjlighet till interaktion, snygga gränssnitt och häftig grafik.

Han skriver:

Spel som Heavy Rain och Fahrenheit går att älska med en rejäl portion vilja, men mest är de pedagogiska exempel på den omöjliga uppgiften att inskränka spelarens frihet att skapa en berättelse.

Som jag tolkar det anser alltså Strömbäck att ett spel inte är lika intressant om inte spelaren själv får vara med och forma berättelsen. Spel behöver alltså valmöjligheter och vägval för att vara bra.

Han skriver vidare:

Bra spel innehåller sådant som går att mäta och räkna. Tydliga vinnare och förlorare. Racing och sport fungerar utmärkt, likaså action. Antingen tar ni flaggan eller inte. Karaktärernas inre drivkrafter påverkar spelupplevelsen marginellt.

Nej nej nej nej! Det är så fel så fel så fel.

Det är visserligen svårt att skapa ett bra spel som i princip helt och hållet kan luta sig på underbara karaktärer eller en stark story. Men det finns flera exempel på de som lyckas och de där spelen… det är också de jag verkligen kommer ihåg.

För mig är berättelsen otroligt viktig. Karaktärernas drivkraft likaså. Många gånger är det här till och med primärt.

Det berorsåklart helt på vilken typ av spel det handlar om. I spel som Call of Duty är det skjutandet som är roligast och viktigast. I sportspel och onlinespel är det såklart känslan av att tävla med och mot varandra. Men i äventyrsspel är det primära berättelsen där eventuella uppgraderingar och förbättringsmöjligheter för karaktären oftast är mindre primärt för mig än dess öde och berättelsen de spelar upp framför mina ögon.

Jag tänker på spel som Red Dead Redemption, på Dragon Age: Origins, på Mass Effect och på Final Fantasy XIII. Fyra spel som på senare tid slagit klorna i mig främst på grund av sin starka berättelse eller den starka känsla jag fått för karaktärerna. I FFXIII är det i princip bara karaktärernas öde som driver mig framåt. Inte stridssystemet eller möjligheten att levla. I RDR hade spelet inte varit någonting utan sin starka berättelse och huvudkaraktär.

Jag tänker också på det äldre spelet Fahrenheit som Strömbäck själv tar upp som exempel på ett linjärt storybaserat spel som inte lyckas. Fahrenheit är ett av mina “All Time High”-spel.

Sen är det såklart så att spel med väldigt djupa och linjära berättelser också oftast måste spelas till slutet för att uppskattas. Precis som med böcker och filmer är det inte förrän helheten har presenterats som det går att dra några slutsatser om ifall berättandeprocessen lyckats eller inte. Och precis som med filmer och böcker är det vissa som lyckas och vissa som misslyckas.

Men att spel endast skulle vara bra om det finns möjligt för spelaren att själv att påverka berättelsen, att få möjligheten att vinna över någon annan eller att ta flaggan först kommer aldrig att vara sant i min värld. Varje genre har sin tjusning och även om Heavy Rain gick ett steg vidare med berättandet och sedan inte lyckades leverera är på inget sätt ett bevis för att kommande spel i liknande genrer inte kommer att fungera eller att genren i sig är död.

Linjära spel med en bra story kan vara hundra gånger mer njutningsfullt att uppleva än en kortvarigare kick att träffa någon i huvudet med en sniper-bössa.

,

About EmmyZ

"I used to blog twice every day, but then I took an Arrow in the Knee" Spelar just nu: Guild Wars 2 (PC), LBP (Vita) Crisis Core (PSP).

10 Responses to “Drama är INTE en värdelös genre, Strömbäck!”

  1. Mikael Lundin 28 juli 2011 at 7:49 #

    Beror på vad man har för personlighet. Själv springer jag runt och läser samtliga codexes i Dragon Age 2. Min fru tröttnar däremot så fort det är en intro eller mellansekvens över 20 sekunder. Hon vill bara slakta monster.

    Tack och lov finns det olika spel för olika målgrupper.

  2. Henrik Wilnersson 28 juli 2011 at 8:20 #

    Håller med dig till 100%!

    Självklart är spelmekanik extremt viktigt, men drama och en bra story är MINST lika viktigt i min bok.

    Personligen så har jag, ledsamt nog, sällan mycket tid för gaming. Så när jag väl sätter mig med ett spel krävs det ganska mycket för att jag ska känna ett sug och ta mig tid för att sätta mig igen.

    Bra spelmekanik håller mig intresserad några timmar, men för att jag ska ta mig till slutet av ett 20 timmar långt spel så kräver jag en intressant story, något som driver mig att faktiskt sätta mig igen och gå vidare. Ett sug att få reda på vad som kommer hända helt enkelt.

    Rätt eller fel? Det vet jag inte, men det är så jag fungerar ;)

  3. Jerry (Sätrapôjk) 28 juli 2011 at 8:27 #

    Jättebra artikel Emmy!
    Ett bra drama i ett spel ger ju spelet en god story och djup.
    Jag tycker om att det finns drama i spelen, ta till exempel klassiker som Chrono Trigger och Final Fantasy VI.
    Många dramatiska scener i de spelen är ju viktiga!

    Sen känns det extra roligt att du nämnde Red Dead Redemption. Jag gillar dess westernstil och andlighet men det är ju storyn som lägger upp tyngden.

    Jag stöttar dig här till 100 %!

  4. Louise 28 juli 2011 at 9:16 #

    I egenskap av att alldeles nyss klarat ut Mass Effect 1 och 2 så blir jag extra upprörd över Pers åsikt. Visst, jag älskade verkligen alla strider, levlandet, resurssamlandet och uppgraderandet. Men storyn och karaktärerna har hållit mig vaken flera nätter i rad. Länge sen jag blev så indragen och påverkad av ett spel.

    För mig är story och karaktärer, de dramatiska bitarna, de som gör spel minnesvärda för mig. Ett spel kan ha sjukt bra gameplay och hålla mig road och engagerad för stunden, men det når inte djupare än så. Håller med om allt du säger Emmy.

  5. Edholm 28 juli 2011 at 10:14 #

    Personligen så finner jag storyn mer intressant än fighting sekvenser och dylikt. Visst, ibland blir man sugen på att slakta och ha sig, men i det stora hela så är det storyn som får mig att fastna för ett spel.

  6. Lania 28 juli 2011 at 16:44 #

    Bra rutet Emmy!
    Vilken tur att jag inte läste den krönikan själv, jag hade nog slitet sönder tidningen i ren frustration. >:(
    Precis som du säger så är storyn och karaktärerna otroligt viktiga. Självklart beror det på spelet, men skulle jag spela rollspel enbart för levlandet eller jakten på hemliga kistors skull? Nej, jag skulle inte tro det.

    Har den här mannen spelat Final Fantasy IX? Har han tittat in i Vivis guldgula ögon, som aldrig ändrar form eller färg, men som ändå utstrålar så mycket känsla? Omtanke för andra, oro, rädsla och mod. Dels görs det med grafikens hjälp, i sättet han rör sin kropp, slokar med huvudet eller snubblar på marken. Men mest av allt har det att göra med manuset. Vivi existerar inte någon annanstans än i just FF IX och det är vitalt att han har en personlighet som kan penetrera TV-rutan och få oss att känna. Han är förstås bara ett exempel, men ett bra sådant och att förringa karaktärer på det sätt som den här per Strömbäck gör tycker jag är riktigt tråkigt, provocerande och framförallt trångsynt.

  7. Ekman 28 juli 2011 at 18:45 #

    Kan ha missuppfattat i citathoppandet, men är det inte mycket märkligt att han drar upp Heavy Rain som exempel där, med tanke på att det är ett ganska lyckat försök till att skapa helt interaktionsbaserat ICKE-linjärt berättande, där varje knapptryck blir ett vägskäl? Kritiken mot det spelet har ju varit på helt andra fronter, eller har jag halkat fel här?

    Oavsett så är det alltid så frustrerande att läsa sånt här, men det är väl rätt förståeligt när man ser “dataspelsbranschens” inriktning och vinkling på upplägget utåt? Vilket i sig självt är lite sorgligt, men jag får läsa in mig mer innan jag hoppar på det.
    (…och med den vinklingen i åtanke hoppas jag att nästan att de valde det namnet med ironi och en ordvits i åtanke…)

  8. Tommy Håkansson 29 juli 2011 at 13:59 #

    Ptja, vad säger man? Efter att ha läst ett par krönikor av Strömbäck känns det lite som att han axlat rollen som Levels hustroll.

  9. Spelarvet 31 juli 2011 at 20:04 #

    Ja, frågan är om det är hans verkliga åsikt eller om han bara vill ha uppmärksamhet. Jag är i vilket fall som helst av en helt annan åsikt än honom och tycker nästan att linjäritet kan vara någonting riktigt positivt, särskilt i dagens spelklimat när majoriteten spel vill vara så stora och fria att utvecklarna själva springer vilse i dem, och snarare blir enformiga och oputsade än engagerande och originella.

  10. EmmyZ 31 juli 2011 at 21:35 #

    Jag läste faktiskt krönikan flera gånger för att försöka förstå om Strömbäck var ironisk eller inte. Funderade också på om jag tolkade hans text fel. Men den slutsatsen jag dragit i inlägget är den enda jag kommer fram till. Och jag tycker som sagt att han i så fall har fel.

Kommentera

Länka till ditt senaste inlägg