En tredjedel in i skräckens näste

by on 15 februari 2011 in Spelsnack

Ett steg. Två steg. PANG!

Panik. Stress. Äckel. Slem. Tarmar.

Jag tittar ner på min stickning. Små Space Invaders formas i ett pixelmönster framför mina ögon ackompanjerade av ljud jag helst vill glömma innan det är dags att sova.

Bredvid mig rycker sambon till. Handkontrollen flyger lite i hans hand. Jag sneglar upp under lugg och konstaterar att han är omgiven av en handfull monster. Känner obehaget skölja över mig. Tittar bort igen.

När fienderna hopar sig, då tappar jag kontrollen.

Det finns en anledning till att jag har svårt för skräckspel. Jag har dåliga nerver. Och de blir sämre och sämre med åren. När jag var “ung” så älskade jag skräckfilmer och skräckspel. Idag fixar jag inte ens att se Djurkyrkogården utan att behöva snabbspola förbi vissa passager.

Och ändå tvingar jag mig själv att se skräcken i vitögat. För jag vill så gärna ta del av berättelsen. Bli skrämd. Se Isaac kämpa sig fram i otäcka rum och mörka korridorer.

Just därför sitter jag bredvid sambon i soffan och baksätesspelar Dead Space 2. Helst med något annat projekt på gång så att jag kan fokusera på annat när det blir för läskigt. För Dead Space är ett bra spel. Och än så länge håller tvåan samma klass.

Om mitt hjärta orkar med till slutet får ni en mer ingående analys då. Tills dess: lås dörrarna. It’s a dark world out there.

,

About EmmyZ

"I used to blog twice every day, but then I took an Arrow in the Knee" Spelar just nu: Guild Wars 2 (PC), LBP (Vita) Crisis Core (PSP).
View all posts by EmmyZ →

7 Responses to “En tredjedel in i skräckens näste”

  1. Joel TehFnoRd 15 februari 2011 at 22:17 #

    Sitter själv (i dubbel bemärkelse, då min sambo hatar skräck mer än det mesta) och plöjer igenom Dead Space 1 för att sen ta tag i 2:an.
    Har inga som helst problem med skräckfilmer, t.ex. Quarantine ( http://www.imdb.com/title/tt1082868/ grymt bra skräckis btw ^^ ), men när man sitter med handkontrollen i hand känns det som man behöver ha dasspapper eller blöja nära till hands… >,<
    Jag avundas dig lite och vill också baksätesspela… Ibland i alla fall. ^^

  2. Thomas 16 februari 2011 at 0:27 #

    Känner igen mig väl i det du skriver. Men till skillnad från dig har jag ingen som kan ta hand om framsätet så de flesta skräckspel ratar jag numera, vilket är lite synd egentligen. Men ju äldre jag blivit desto mindre uppskattar jag att bli skrämd.

    Undantagen är dock Dark fall-serien (PC) som jag varmt kan rekommendera. Jonathan Boakes, indie-utvecklaren bakom serien, har gjort fantastiska saker med små resurser.

  3. Ercarret 16 februari 2011 at 1:35 #

    Jag har aldrig kört “i baksätet” under första genomspelningen av ett skräckspel (även om jag suttit där efter att jag klarat spelet, när andra kört). Men är det verkligen mindre läskigt att inte ha kontrollen i handen? Känner man sig inte ännu mera hjälplös om man inte har någon kontroll över situationen? Tänker jag.

    Jag tyckte nog överlag att tvåan var mindre läskigt än ettan, men det verkar som att många som spelar tvåan sitter och hyperventilerar av skräck mellan kapitlen. Jag vet inte riktigt vad som flugit i mig, eftersom jag oftast är värsta kycklingen när det kommer till skräckspel. :P
    Ercarret skrev senast [type] ..Haters- begone! Uppdaterat

  4. Thomas 16 februari 2011 at 12:32 #

    Jag får mer distans till spelet om jag inte håller i handkontrollen, därmed minskar min känslomässiga inblandning och därmed blir jag inte lika rädd.

    Med handkontroll i handen är jag helt plötsligt “inne” i spelet och då blir det genast mer otäckt. Då handlar det ju om att överleva. ;)

  5. Jonas Andreasson 16 februari 2011 at 14:39 #

    Har inte hunnit spela Dead Space 2 något än, men jag älskar verkligen skräck! Jag ser på det mesta i filmväg, allt från äckelfilmer som får mig att nästan spy till mer vanliga thrillers och annat. Jag gillar att bli skrämd. Ända sen jag välte ner TVn när jag spelade Resident Evil 2 första gången (foten vilande på tv bänken när kråkorna flög in i bussen) har jag älskat att bli skrämd :) Tyvärr är det inte många spel som skrämmer mig idag och jag hoppas att Dead Space 2 lyckas med det…

  6. Tommy Håkansson 17 februari 2011 at 0:49 #

    Har bennemej aldrig fattat grejen med Dead Space. Pop up scares och enformig bandesign. Men jag älskar spelmekaniken med stasis och lemlästandet, så kanske provar jag tvåan någon gång.

  7. EmmyZ 17 februari 2011 at 20:14 #

    @Joel: Haha. Det är ju ganska häftigt att skräckspel och skräckfilmer ändå kan framkalla så mycket känslor hos oss :p Du kanske ska spela tillsammans med någon kompis ibland så kan man turas om när det är för jobbigt ;)

    @Thomas: Ja, visst är det synd att man missar en massa potentiellt bra spel eftersom man inte vågar spela dem. Nu råkar ju sambon tycka Dead Space är bra, så det har varit lätt för mig att hitta någon som kan spela med mig :-)

    @Ercarret: Mja, jag tycker, precis som Thomas, att jag kan distansiera mig mer om jag inte sitter med kontrollen. Då kan jag titta bort eller snegla :-) Håller jag i kontrollen blir jag helt inne i spelet och känslorna blir starkare. Men jag håller med. Tvåan känns mindre läskig so far.

    @Jonas: Fasen, jag blir nästan avis :) Jag gillade ju också att bli skrämd förr. Men nu går det liksom inte. Jag klarar i princip fysiskt inte av det och får lätt mardrömmar :(

    @Tommy: Visst, det kanske är enkel skrämseltaktik. Men det fungerar :p Jag störde mig midre på den enformiga bandesignen (eftersom man ändå var på en rymdfacilitet och de brukar ju inte vara så latjo) än på sättet berättelsen framfördes. Jag har lite svårt för det här: Oj, nu gick något fel IGEN så nu måste du lösa det här problemet OCKSÅ innan du kan gå vidare. Men i det stora hela var det endå en liten detalj i det stora hela :)

Kommentera

Länka till ditt senaste inlägg