Recension: Korruption och onda krafter

Det är inte konstigt att Dragon Age: Origins (PC-versionen) har fått 91 procent i genomsnittligt betyg på MetacriticsBioware har åter igen lyckats skapa ett fantastiskt äventyr. Och jag tänkte berätta varför det är så bra.

När jag äntligen blev klar med Dragon Age häromdagen så kände jag egentligen först att det var riktigt skönt. För äventyret verkade ju aldrig ta slut och jag vill gärna spela färdigt mina spel. Men redan dagen efter startade jag ändå upp expansionen Awakening, som jag kommer att berätta mer om när jag klarat av den.

Dragon Age: Origins bjuder med andra ord på ett långt och väl genomarbetat äventyr där du fattar tycke för karaktärerna, där du tvingas ta många och svåra beslut som inte alltid känns bra efteråt, där du presenteras för en berättelse full av svek, intriger, korruption och ondska. Det är ett spel som är föränderligt, som anpassar sig efter dina val och som låter dig uppleva berättelsen på olika sätt beroende på vilken ras och klass du väljer att spela.

Jag har flera gånger suttit och jämfört min upplevelse med sambon där jag spelade en Alvmagiker och han en Dvärgkrigare.

- Jaha… mötte du honom där? Jag träffade på snubben redan i början. Mm, han var min kompis.

Att berättelsen förändras beroende på hur man spelar är som alltid ett incitament för att spela om spelet. Och tillsammans med alla sidouppdrag (jag har absolut inte gjort alla själv)  man kan ägna sig åt så går det att spendera en halv livstid i Dragon Age: Origins. Nästan i alla fall.

Det jag verkligen gillar med spelet är valfriheten att göra mycket eller lite.

Jag kan spela varenda sidouppdrag och gotta mig i små detaljer i berättelsen tills jag drömmer om det på nätterna, eller så kan jag springa igenom huvuduppdragen och bara fokusera på att komma till slutet. Jag kan bygga upp relationer med mina följeslagare, eller bara helt ignorera dem. Jag kan detaljstyra mina följeslagares attacker genom att både manuellt och automatiskt bestämma vad de ska göra i olika situationer, eller så kan jag bara strunta i dem och låta dem sköta sig själva.

Dragon Age: Origins är ett spel som anpassar sig efter hur du vill spela.

Jag tror också att jag föredrar PC-versionen över konsolversionerna. Men det baserar jag endast på ett par minuter med Dragon Age 2 i en soffa på Gamex.

Faktum är dock att jag vill ha den överblick över mina fiender och följeslagare som PC-versionen ger. Annars tror jag striderna skulle kunna bli relativt frustrerande. Möjligheten att se allting snett uppifrån gör det liksom enkelt att snabbt utverka rätt strategi och inta rätt position.

Dragon Age: Origins är ett underbart spel. Men det finns en del saker som inte är All That.

Jag saknar exempelvis möjligheten att spela tillsammans med vänner. Jag förstår att det kanske var knepigt för Bioware att få ihop det i och med de olika rasernas och klassernas utgångspunkter i spelet. Men ändå.  Det är synd. Det känns liksom naturligt att ha den valmöjligheten i den här typen av RPG-spel.

Sen kan jag tycka att vissa delar av spelet är väl långdragna. All heder till Bioware som vill erbjuda ett långt och spännande äventyr. Men ibland känns det som om man lagt till en massa fiender och dungeons bara för att dra ut på det hela. Hade det varit lite kompaktare hade antagligen fler spelat igenom det snabbare.

Men det är små saker i det stora hela. För Dragon Age: Origins är helt klart ett av de bästa spel jag spelat.

Nu ger jag mig på expansionerna.

Dragon Age: Origins

Berättelsen. Den är välskriven, spännande, full av intriger, korruption och hemskheter. Men även lycka och kärlek.

Valfriheten. Spelet går att spela på olika sätt beroende på vilken typ av spelare du är.

Världen. Spelet är också väldigt vackert och jag önskar verkligen att jag hade en dator som skulle kunna göra den rättvisa!

Variationen. Beroende på val av ras och klass liksom val i dialogträden så förändras berättelsen.

Avsaknad av samarbetsläge. Det hade varit kul att kunna spela med en kompis.

Lite långdraget. Vissa delar av spelet känns onödigt utsträckta och Dragon Age: Origins hade tjänat på att dra ner lite på vissa ställen.

, ,

About EmmyZ

"I used to blog twice every day, but then I took an Arrow in the Knee" Spelar just nu: Guild Wars 2 (PC), LBP (Vita) Crisis Core (PSP).

3 Responses to “Recension: Korruption och onda krafter”

  1. Sindawilya 21 december 2010 at 14:44 #

    Striderna i konsol-versionen (jag har kört på PS3) is a bitch! Men min fysiska bekvämlighet fick gå före där, jag vill sitta tillbakalutad i soffan och spela ^^

    Vet inte hur det skulle funka med att spela med kompis dock. Hur skulle valen då gå till? Ska man komma överens om ett?
    Och vem får ligga med Alistair?!

  2. EmmyZ 21 december 2010 at 22:36 #

    @Sindawilya: Jag har också lutat åt att spela på konsol bara för att få sitta i soffan. Och risken är att jag kommer att köra tvåan på konsol. Fast mest för att min dator aldrig kommer att klara av det. Om jag inte installerar det på sambons när han köper ny ;)

    Och jo, det är ju det som är problemet. I och med att alla raser och klasser har så olika förutsättningar så hade det antagligen aldrig gått att spela tillsammans med andra. Men ändå. Och självklart är det den coolaste personen i partyt som får ligga med Aliastair :p (Fast jag fick aldrig ligga – jag råkade göra slut…).

Trackbacks/Pingbacks

  1. Tweets that mention Recension: Korruption och onda krafter | EmmyZ -- Topsy.com - 21 december 2010

    [...] This post was mentioned on Twitter by Emmy Z Lindkvist, Emmy Z Lindkvist. Emmy Z Lindkvist said: Nybloggat: Recension: Korruption och onda krafter: Det är inte konstigt att Dragon Age: Origins (PC-versione… http://bit.ly/fbKLOK [...]

Kommentera

Länka till ditt senaste inlägg