Om att suga – men vara bra ändå

Antiklimax. Jag ville avsluta kvällen med att spela Cataclysmbetan igår. Men blev konstant utloggad. Då körde jag igång Star Wars: Force Unleashed. Men möttes av en jobbig boss, och inspirationen försvann. Så jag gick helt sonika in till sambon som spelade StarCraft 2-betan och petade på honom, visade upp mina hundögon och sa att jag var uttråkad och ville spela något tillsammans.

Sagt och gjort. Vi satte oss i soffan och drog igång Bioshock 2, ett spel vi fortfarande inte spelat igenom. Jag hade glömt hur kontrollen fungerade, kände mig som en elefant i ett glashus och dog nästan på direkten. Irriterad slängde jag över kontrollen till sambon som snyggt och smidigt plockade fienderna en efter en. Då kom till en insikt. Jag är sugdålig på fps och har inget som helst tålamod. Ouch.

När det blir många fiender på en gång i fps, då blir jag sönderstressad.

Okej, jag kanske ska förtydliga. Jag är säkert bättre på fps än de som inte spelar regelbundet. Men jag är nog väldigt dålig om man jämför med medelgamern. Och jag tror inte att det egentligen beror på att jag är dålig i ordets själva bemärkelse. Men jag blir så stressad när det kommer en massa fiender att jag tappar all självkontroll och skjuter hej vilt överallt. Och sen blir jag förbannad om jag spelar dåligt och stänger av.

Men det är intressant det där. Med att vara dålig och bra på spel. För vissa verkar vara bra på allt. Eller så är de bra på att ljuga. Jag däremot, jag erkänner rakt ut att jag inte är bra på allt. Långt ifrån. Och just fps i kombination med stress funkar inte för mig.

De märkliga är att stress och tredjepersonsperspektiv inte verkar vara några problem. Så det är nog inte det stressade momentet i sig som är jobbigt. Striderna i bossfighterna i Final Fantasy Xiii eller att hela som prälle under raider i World of Warcraft till exempel. Inga problem. Men tjugo fiender som rusar emot mig i ett fps. Stora problem.

Men att hålla koll på 25 pers, hela dem, hålla koll på bossen, diverse encounters och samtidigt chatta: inga problem.

Egentligen är det väl inget problem att vara dålig på saker. Det man är dålig på, det kan man ju försöka att förbättra. Men mitt problem är att jag blir så arg, så frustrerad och att jag känner mig ruskigt kass och ger upp. Och när jag ger upp – ja då lär jag ju aldrig bli bättre. Och dessutom missar jag en massa bra spel.

Men det är bra med självinsikter. Då kan man börja bearbeta problemet. Så nu är det bara att ta tjuren vid hornet och lära sig att övervinna de svaga sidorna.

Det var dagens erkännande. Så. Vad suger du på?

(Jo, och sen måste jag också passa på att tacka bloggaren Cerling för en superfin bloggpost som värmde rakt in i hjärtat. Tydligen en grej jag är bra på i alla fall!)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

, , , , ,

About EmmyZ

"I used to blog twice every day, but then I took an Arrow in the Knee"

Spelar just nu: Skyrim (360), Alan Wake (360) Crisis Core (PSP), Old Republic (PC).

8 Responses to “Om att suga – men vara bra ändå”

  1. Micke 16 juli 2010 at 12:52  (Quote) #

    Du är inte ensam om att bli stressad av FPS-spel. Jag tycker speciellt det är jobbigt att spela dem på konsoll, då jag inte kan vända mig om tillräckligt snabbt och då blir jag stressad och får tunnelseende.

    Min personliga svaghet är RTS-spel. Jag blir besatt av att bygga upp en perfekt fungerande bas och tål inte att någon kommer och raserar. Helt plötsligt har jag använt upp alla mina resurser och är inte i närheten av att få iväg något anfall. Förlusten kommer strax därpå. Jag ser därför med skräck-blandad glädje fram mot SC2.
    Micke skrev senast [type] ..Baksätesdesignern- nivåsystem

  2. Oskar Källner 16 juli 2010 at 21:50  (Quote) #

    Hehe…. Jag är kass på bilspel. Det kan ha att göra med att jag tycker de är tråkiga. Eller också är de tråkiga för att jag är kass. Är inte riktigt klar på orsak och verkan där… ;-)

    Däremot anser jag mig vara en riktigt bra FPSare. Inte så att jag skulle ha en chans mot någon som sitter och nöter Battlefield eller CS varje dag. Men jag har spelat FPS sedan Wolfenstein 3D, så jag tror jag är bättre än medelgamern. Framförallt på PC med mus och tangentbord, så man kan få lite precision. (Har nu lärt mig köra på konsol med handkontroll också, men det är lite som att ha vantar på sig.)

    Men vem vet… Kanske är min attityd till FPS-spel bara ett utslag av samma mentalitet som får 90% av alla killar att tro att de kör bil bättre än medelföraren… ;-)

  3. Oskar Källner 16 juli 2010 at 21:51  (Quote) #

    Föresten… angående saker som man kan träna och faktiskt bli bättre på! Hur går det med ditt skrivande? Gjort några framsteg med boken? :-)

  4. EmmyZ 18 juli 2010 at 13:55  (Quote) #

    @Micke: Åh vad jag känner igen det där. RTS fungerar verkligen inte. En gång byggde jag i fel ordning direkt i starten i Warcraft 3 och blev så arg att jag lämnade. Min sambo och hans brorsa som jag spelade med bara såg texten: ”Manoira has quit the game” och bara … wtf? Men så är det :p

    @Oskar Källner: Det ligger nog något i det där. Om man tycker att det är tråkigt har man kanske ingen vidare motivation att testa mer och bli bra. Men det kan ju också vara så att man börjar tycka en genre blir tråkig för att man är kass. Tror dock mer på det första.

    Boken har legat på is, men jag har researchat en hel del och försöker nu komma igång med själva skrivandet igen. Neela har dock krävt mer uppmärksamhet än tidigare samtidigt som det kommit en massa bra nya spel. Så det blev nedprioriterat ett tag :-)

  5. Oskar Källner 18 juli 2010 at 22:09  (Quote) #

    Jo, mitt eget skrivande har också fått vara nedprioriterat ett tag nu, pga jobb, familj m.m. Men till hösten ska det bli andra bullar av.

    Men det gör inget, i alla fall med ett kortare uppehåll, för hjärnan behöver ändå tid på sig att ”kompostera” materialet. Då går det snabbare när man väl sätter sig ner och skriver, för med mer ”komposterat” så gör man mindre misstag.
    Oskar Källner skrev senast [type] ..Jag saknar en bra ny scifi serie

  6. EmmyZ 19 juli 2010 at 16:01  (Quote) #

    @Oskar Källner: Exakt. Eller jag hoppas det i alla fall :p Ska också köra igång nu till hösten.

  7. J 19 juli 2010 at 21:10  (Quote) #

    Hej! Tack för senast!
    Känner igen mig såå i ditt inlägg. Det där med att bli superstressad och helt tappa vad man ska/bör göra.
    I mitt fall så blev jag så stressad/rädd? bara jag hörde ”fiende”-musiken i Fable II, du vet när man går i skogen och allt är frid och fröjd. Plötsligt rör det sig i buskarna och läskig musik börjar spela och, och.. Stora, svarta skalbaggar dyker upp och attackerar! Hjälp! Skriker jag och lämnar/kastar kontrollen till min man (som för övrigt måste sitta med!)

  8. EmmyZ 20 juli 2010 at 21:41  (Quote) #

    @J: Haha, ja det där med att ha sambon/mannen med vid läskiga spel känner jag igen :p Vi spelade Dead Space tillsammans, men det blev mest han som spelade och jag som tittade på :-D

Kommentera

Länka till ditt senaste inlägg