En trött, ensam cowboy i punktform

Hey away i Mexico. Så långt in i Red Dead Redemption är jag. Och här kommer mina intryck från singelplay (so far) i punktform.

Bra

Storyn – Känns för det mesta engagerande, även om jag tycker att John Marston är lite för snäll och naiv för sitt eget bästa. Han hoppar på alla uppdrag som kommer i hans väg och är god samarit. Sen får han ju inget tillbaka stackarn. Samtidigt kan han skjuta ner människor helt kallblodigt bara för att de muckar med honom. Lite personlighetskluven om du frågar mig.

Miljöerna – Det andas verkligen Vilda Västern och det faktum att man blir utmanad i dueller, stoppad av rövare och anfallen av prärievargar gör det hela trovärdigt. Dessutom är naturen väldigt vackert designad.

Hästarna – Jag älskar det faktum att man kan skaffa nya hästar. Min nya vita är så fantastiskt fin att jag knappt vågar rida utanför vägen i rädsla att bli överfallen av vilddjur.

Minispelen – Grymt att man kan slappna av med ett parti poker mitt i all uppdragshets. Att jag sedan är skitdålig på såväl poker som armbrytning och att jag inte träffar rätt med kniven mellan fingrarna spelar ingen roll.

Sidouppdragen – Jag gillar det faktum att det finns både organiserade sidouppdrag och spontana. Även om jag kanske inte är så sugen på att göra något annat än att följa storyn genom det rakaste spåret kan jag ändå stanna till på vägen och hjälpa en diligens i nöd. Och de spontana sidouppdragen känns faktiskt mer logiska än de organiserade där man får ett uppdrag av någon i städerna.

Kontrollen – Det är enkelt att sikta, enkelt att skjuta och enkelt att använda Dead Eye. Att skjuta fiender är helt enkelt enkelt. Och skoj.

Kartfunktionen – Det är enkelt att se vart man ska. Det är underbart att man kan sätta waypoints och det är bra att extra evenemang syns tydligt på kartan. Bra att Rockstar återanvände systemet från GTA IV helt enkelt.

Valfriheten – Gör allt i din egen takt, välj i vilken ordning du ska göra uppdragen, gör allt eller bara en del, var snäll eller elak. Valfrihet. Att Rockstar även erbjuder möjligheten att skippa mellanscener och långa färdsträckor tackar vi för.

Dialogerna – Precis som i GTA IV blir vi underhållna om vi ska färdas långa sträckor tillsammans med andra människor. Och dialogerna är ofta underhållande eller informativa. Det är synd att skippa dem helt enkelt.

Mindre bra

Kontrollen – Det är bökigt att byta mellan vapen. Speciellt om jag rider samtidigt. Det här gör att jag har blivit elakare än jag brukar. Det är helt enkelt lättare att bara skjuta ihjäl sina fiender än att byta till lasso och vara laglydig.

Kontrollen igen – Att rida tog ett tag att lära sig. Men nu går det rätt bra, förutom när hästen ska stoppa. Det känns ologiskt att trycka på R2 för att stanna och dessutom är reaktionen för seg. När jag rider i snabb takt behöver jag få stopp på hästen på en gång om jag exempelvis erbjuds ett extrauppdrag på vägen. Men istället rider jag in i folk och dörrar och missar en massa sidouppdrag jag annars skulle ha kunnat göra.

Karaktärernas utseende – Jag kan inte hjälpa det, men jag gillar inte Rockstars stela design på människorna.

Tidsperspektiven – Det här är en tvådelad punkt. Jag tycker för det första att det är otroligt irriterande att komma fram till ett uppdrag och mötas av informationen: Kom tillbaka mellan klockan X och X. Vad ska jag göra då? Gå och skjuta lite vargar? Ta en tupplur? Rida tillbaka hela den långa vägen till stan och ta ett sidouppdrag? Jag hade ju förutsatt mig att göra huvuduppdraget. Men okej, jag fattar varför det är så. Man vill göra det lite mer verklighetstroget genom att styra handlingen till natt och dag. Och det skulle väl gå att acceptera, om man inte hade fel tidsperspektiv på flera av uppdragen. Och där kommer vi till den andra delen i problemet med tidsperspektiven. Det är inte sällan jag gör ett uppdrag med en snubbe och sedan direkt ska göra ett nytt uppdrag med samma snubbe. Men när jag kommer dit cirka en timme eller så efter uppdrag ett så hälsar de på varandra som om det var en vecka sedan de senast sågs. Inte coolt. Och om man inte kan hålla ihop tidsperspektiven bättre än så, då kan man få ta uppdrag när som helst på dygnet också.

Buggarna – Jag har bara fastnat i en vägg en gång och frusit fast (det gick inte att gå, skjuta etc) två gånger. Men de exempel på buggar som florerat på nätet är ju horribla. Får man verkligen släppa ett spel som är så buggigt?

Det var vad jag kan komma på nu. I stort är det ändå ett underbart spel och jag njuter 99 procent av tiden jag spenderar i Red Dead Redemption, och då har jag inte ens gett mig ut online. Äventyret fortsätter!