Var det datorspelets fel att hon dog?

by on 29 maj 2010 in Spelsnack

Två föräldrar spenderar hela dagarna på ett internetcafé och låter sin tre månader gamla dotter dö av svält. Anledningen: ett onlinespel. Prius Online. Är det verkligen så att spelen är så beroendeframkallande att vi skulle kunna försumma våra egna barn?

Jag får ont i själen när jag läser sådana här berättelser. Föräldrar som inte har vett nog att ta hand om sina barn. Som låter de svälta till döds. Det är fruktansvärt. En tragedi. Och något som händer på tok för ofta. ‘

Det är dock inte så vanligt att det beror på att föräldrarna varit så beroende av ett onlinespel att de helt tappat uppfattningen om tid och rum. Det är mycket vanligare att det pratas om psykisk sjukdom, knark eller annat. Och att två helt vanliga föräldrar skulle kunna bli så beroende av ett spel att de glömmer sina barn har jag svårt att tro på. Det måste finnas något mer som är fel.

Det är ungefär som med mord och misshandel. Det ”händer” bara inte. Visst. Stundens ingivelse och så vidare. Visst har mord och misshandel skett på grund av att känslor svallat över eller att något gått ruskigt fel. Men jag är fast övertygad om att det i de flesta fall handlar om något fel i hjärnan på den som dödar eller misshandlar. En vanlig människa lämnar inte sitt barn hemma för att dö, slår inte sin sambo eller sina barn sönder och samman, dödar en annan människa. En sund människa har spärrar och sunt förnuft. Jag har svårt att tro att ett datorspel, eller någon annan yttre faktor (förutom droger som ju faktiskt tillför ett ämne i kroppen som påverkar hjärnan) skulle kunna påverka en helt vanlig människa att tappa omdömet i den utsträckning som skett i det här fallet, och många andra.

Det är ju inte första gången föräldrar försummat sina barn så att de avlider. Tyvärr är det nog vanligare än vad vi tror. Men det är ju inget intressant att skriva om ”vanlig misshandel eller försummelse”. Men att föräldrarna var beroende av datorspel, det är något nytt och spännande. Och nu lär alla motståndare till datorspel och oroliga föräldrar till datorspelande barn få vatten på sin kvarn. Igen. SE DÄR! SE VAD FARLIGT DET ÄR!

Det här dock ingen enkel fråga. Enligt artikeln i Aftonbladet (och då tar jag alltid siffror med en nypa salt) är två miljoner människor i Sydkorea, där den tragiska händelsen inträffade, beroende av datorspel. Två miljoner! Det är en väldans massa människor. Innebär det att jag har fel? Är datorspelen verkligen så farliga?

Nu framgår det inte vad som per definition är beroende i den här artikeln. Men bara det faktum att regeringen bestämt sig för att göra satsningar för att stoppa problemet talar ju för att det verkligen är just ett problem. Och visst finns det människor som har ett beroende av datorspel och digital media. Det ska inte förnekas och glömmas bort. Min fråga är bara hur långt beroendet skulle kunna gå – om det verkligen skulle kunna leda till att ens barn försummas till den grad att de avlider – ifall det inte låg något mer än bara beroendet bakom det hela.

Enligt Stockholms behandlingscenter är dessa symptom/beteenden tecken på ett beroende:

  • rubbad dygnsrytm pga ditt spelande
  • försämrad hälsa, kondition samt annan mental stimulans
  • konflikt med närstående tex föräldrar, make, maka, syskon, vänner, skola, arbete, skolkamrater eller arbetskamrater
  • abstinens för den som spelat, som ger sig uttryck på följande sätt: irritation, utagerande, depression och lever med meningslöshets känslor
  • valt bort sunda relationer och sammanhang

Är det bara så att den beroendegrad som spelen verkar framkalla i Asien ännu inte kommit till västvärlden? Jag känner mig förvirrad. För jag kan inte föreställa mig den här händelsen i exempelvis Sverige. Å ena sidan har jag min icke vetenskapligt grundade uppfattning om att spel inte är farligt för ”normala” människor. Att spel är bra underhållning i lagom dos. Kanske är det dosen det är fel på? Kanske har föräldrarna ”där borta” låtit sina barn spela för mycket, inte satt några gränser. Oftast kommer ett beroende genom att man ”lär sig fel” från början eller ”hamnar i fel sällskap”. Och då måste det ju ligga på föräldrarnas ansvar. Allt med måtta.

Är det datorspelens fel att den här lilla tjejen dog av svält? Jag vill kunna säga att det inte är så. För i grunden tror jag att jag har rätt. Men visst börjar vi ana ett problem. Och frågan är bara hur vi tacklar det i framtiden. För att ta bort spel och annan digital underhållning är inte lösningen.

För mig innebär det i alla fall att uppfostra min dotter med sunda spelvanor där underhållning i digital form varvas med underhållning i fysisk form. Allt med måtta, som sagt.

Fler artiklar om datorspelsberoende:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

, , , , , , , ,

About EmmyZ

"I used to blog twice every day, but then I took an Arrow in the Knee"

Spelar just nu: Skyrim (360), Alan Wake (360) Crisis Core (PSP), Old Republic (PC).
View all posts by EmmyZ →

8 Responses to “Var det datorspelets fel att hon dog?”

  1. Henke 29 maj 2010 at 22:49  (Quote) #

    Spel och annan media såsom film, musik och böcker har alltid fått vara syndabockar när det kommer till hemska saker. Känns på något vis att man måste hitta en syndabock i det hela för inte kan väl en ”fullt normal” människa göra något sådant utan påverkan utifrån.
    Jag tror inte för mitt liv att en människa som är fullt frisk i huvudet skulle gå ut och skjuta folk på gatorna, råna någon eller sno bilar bara för att han/hon sitter och spelar GTA varje kväll. Nä, bekymmret ligger djupare än så. Kanske redan i uppväxten med knasiga värderingar från föräldrarnas håll ?
    Men det är ju alltid enklare att hitta en syndabock (i det här fallet dataspel) att skylla på istället för att kanske ta tag i problemet och reda ut vad som egentligen var orsaken.

    Vad det gäller föräldrar som låter sina barn spela spel ser jag inte som något stort bekymmer så länge det )som du oxå påpekar) sker med motta. Sen är det ju klart att man funderar lite när man möter ”småbarn” på 10-14 år i spel som Call Of Duty: Modern Warfare 2, ett spel med åldersgräns på 18 år. De sitter och skriker online mot okända människor ord som jag inte ens tänker yttra här. Där nånstans tycker jag att det kanske är dags för föräldrar att vakna upp, ta ansvar och kanske framförallt engagera sig i sina barns aktiviteter.

    Nu drar jag nog många föräldrar över en kam. Men jag tror att väldigt många föräldrar idag ser tv-spel som en utmärkt barnvakt. Man köper spelen som ungarna pekar på och tycker allt är frid och fröjd. Man får ju en lugn stund hemma och alla är nöjda och glada. Många har nog svårt i att engagera sig i något som dom kanske inte har något intresse i själva eller inte förstår.
    Men sitta och skjutsa fram och tillbaka till fotbollsträningar, innebandymatcher eller hästhoppning det gör tusentals föräldrar idag för det förstår dom sig på. Eller kan det kanske till och med vara som så att om vi tar fotbollen som exempel att föräldrarna någonstans drömmer att få se sina barn leva ut den dröm som dom själva hade?. Att bli någonting inom sporten.

    Asch. Tappade lite spåret om vad började skriva om.
    Hmm. Skulle nästan kunna bli ett helt blogginlägg :)
    .-= Henkes last blog ..I’m a poor lonesome cowboy =-.

  2. Oskar Källner 30 maj 2010 at 9:14  (Quote) #

    Allt som är gott kan förvrängas.
    Allt som är kul kan bli ett beroende.
    Allt som är kreativt kan också missbrukas.

    Det är därför det är så oändligt viktigt med ramar och gränser.
    Vi tror ibland att vi är elaka när vi sätter gränser.
    Det är tvärt om.
    Vi är elaka om vi inte sätter gränser.
    Det är genom gränserna som man kan definiera vad och vem man är.
    Det är genom gränserna som ett barn finner sin trygghet.

    Det är djupt tragiskt när någon försummar sitt barn.
    Oavsett om det är alkohol, droger eller underhållning.
    Men jag tror precis som du att felet egentligen ligger någon annanstans.
    För alkoholen, drogerna eller underhållningen har blivit en flykt.
    Det är flykten som är farlig.
    Flykten från ansvar, från närvaro, från gränser, från kärlek, från livet.

    Och om det är så, att vi går mot en samhällsutveckling där underhållningen faktiskt blir ett problem. Då måste vi lära oss att hantera det. Datorspelen är här för att stanna. Jag anser personligen att de är ett nytt medium, en ny konstform om man vill. Men kanske måste vi vakna ur vår aningslöshet och lära oss ett moget hanterande av formen.

    Men jag är optimist. Jag tror att det kommer att mogna fram med tiden. Det måste det göra…

  3. Christian 31 maj 2010 at 10:55  (Quote) #

    Jag håller verkligen med dig Oskar, det hela är en fas för spelmediet.
    Det är ju faktiskt så att i detta fallet var det spelet som på sätt som tog barnets liv, däremot är det inte sagt att spel dödar. Det som brast var ju det personliga ansvaret.

    Men branschen i sig jobbar ju väldigt aktivt med denna och andra frågor som gör att vi blir tagna på allvar, med PEGI som ett bra exempel. Men det är även dags för communityn att ta sitt ansvar och inse att det kanske finns problem. Många kör med skygglappar på och vill inte se att, precis som du nämner Oskar, verklighetsflykten även kan drabba folk inom vår favorithobby.

    Man ska inte sluta spela när man blir vuxen, det är en väldigt trevlig hobby. Men när man väl lämnar över sitt vuxenansvar och låter det gå ut över barn och familj är det ju helt sonika en brist någonstans.

  4. EmmyZ 31 maj 2010 at 22:35  (Quote) #

    Henke: Jag tror precis som du att många föräldrar använder datorspel som barnvakt, precis som man gjorde med teven förut. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det gäller att föräldrarna sätter sig in i vad barnen gör vare sig det är sport, spel, teve, chat etc etc. Vet vi vad barnen gör kan vi också sätta gränser.

    Oskar: Gränser gränser gränser. Människans bästa vän! Även om man lär bli hatad för det i framtiden så kommer våra barn att ha tydliga regler!

    Christian: Ja, verklighetsflykt är farligt i alla lägen vare sig det handlar om spel, knark, teve – you name it. Då är det grundproblemet man måste ta tag i.

  5. Johan Eklund 03 juni 2010 at 15:42  (Quote) #

    Såhär enkelt är det enligt mig:

    Barnets död är omöjligt spelens fel. Detta av den enkla anledningen av att ett spel inte är någonting annat än ett ting, hur socialt, interaktivt eller beroendeframkallande detta ting än är. Och ting kan inte välja åt oss, vi gör alla själv våra val och prioriteringar här i livet. Alltså finns det bara en logisk slutledning att dra: Det var fel på föräldrarnas prioriteringar.

    Vi kan aldrig fly från vårt eget ansvar över våra egna och andras liv. Hur man än vänder sig har man ändan där bak. Att peka finger och leta syndabockar bland omständigheter och passiva ting ändrar inte detta faktum.

  6. L7-erik 03 juni 2010 at 18:17  (Quote) #

    Bra text Emmy. Jag har skrivit en hel del om ”datorspelsproblematiken” innan: http://level7.nu/texter/list.php?search=spelmissbruk och har passande nog spenderat de senaste dagarna med att intervjua personer i Sverige som har hand om den här problematiken.

    Jag ska inte börja gå in på detaljer, men låt mig bara säga att det är en komplex fråga som inte har något enkelt svar och att dagstidningar hittills bevakat detta riktigt dåligt.

  7. EmmyZ 06 juni 2010 at 22:40  (Quote) #

    @Johan Eklund: Helt klart. Och det är precis det jag tycker också. Att sen media tycker att det är intressantare att skriva om att de spelade datorspel när ungen dog än att de dessutom misshandlade barnet (vilket nämndes i slutet av artikeln) gör ju att de som läser artiklarna får fel uppfattning om orsaken.

    @L7-erik: Det är absolut en komplex fråga och beroende i alla dess former ska tas på största allvar.

  8. Lania 22 april 2011 at 0:18  (Quote) #

    Ja, visst är det trist att spelen ska få sig en känga när sånt här händer. :/ Jag misstänker att de människorna inte var redo att bli föräldrar och trodde att livet kunde fortsätta precis som vanligt – vilket iofs många nyblivna föräldrar verkar tro i dagens samhälle, utan att för den delen ha något med spel att göra. (Nu tänker jag på Sverige eftersom det är det landet jag faktiskt kan nåt om. :P )

    Vad gäller Sydkorea och deras spelberoende…
    Jag vet inte så mycket om det landet, förutom att e-sport är otroligt stort och folk som vinner turneringar hyllas som hjältar. De är überkändisar pga den tid de investerar i t ex StarCraft 2. Detta kanske smittar av sig på andra i samhället. Även om nämnt par ovan inte drog in storkovan på att spela ett onlinespel, så får jag känslan att det är mycket mer accepterat att spela i en större utsträckning än i andra länder. Det är ingen som kommer med pekpinnar, om man säger så. Det i kombination med att vara oförberedd på vad föräldraskapet innebär, (möjligtvis), resulterade i denna tragedi.

    Ja, man kan försvinna in i spelens värld i flera timmar åt gången. De flesta gamers har gjort det nån gång. För de flesta är det också naturligt att ta en paus. Både från Sydkorea och Kina har det rapporterats om vuxna män som har svultit ihjäl eller kollapsat för att de spelat för mycket. Ex:
    http://www.escapistmagazine.com/forums/read/7.254131-South-Korean-Teen-Dies-After-Twelve-Hour-Gaming-Binge?page=1 Det kanske är extra svårt att hejda sig själv när man sitter i ett spel som inte har en pausfunktion – där allt är i realtid och andra människor kan bli beroende av ens deltagande.

    Oavsett – så är det synd att människor dör pga deras största intresse, det borde inte få hända. Kanske borde spelen uppmana till paus (som Wii Fit) och kanske kommer det bli något vi får se i framtiden – att tiden man kan spela online i sträck begränsas? It could happen, om man frågar mig.
    Lania skrev senast [type] ..Veckans speltriss v 16- Färgstarkt

Kommentera

Länka till ditt senaste inlägg