Same same, but different

Tillbaka i Rapture. Som en stor, tung, burdus och förvirrad farsa. It’s good to be back.

Jag fick rådet att vänta lite med tvåan nu när vi spelat igenom första delen i serien Bioshock. Men sambon var uttråkad, så vi började lite ändå nu i helgen. Dock blir det ju inte så intensivt när man spelar tillsammans med någon annan eftersom man bara gör hälften av jobbet, så jag känner inte att jag tröttnat på varken Rapture, stämningen eller spänningen.

Jag är dock väldigt nyfiken på hur berättelsen kommer att utveckla sig. För hur ska de kunna hålla sig i samma miljö, visa Rapture ur ett annat perspektiv och fortfarande hålla berättelsen spännande? Jag hoppas helt enkelt att jag inte blir besviken. Men till skillnad från när jag började spela Bioshock 1 är jag nu mycket mer peppad och känner mig hemma i miljöerna.

Daddy, welcome home.