Gillar du att späka dig?

Jag plockar upp mitt vapen, smyger genom en grönska som är så klar att den sticker i ögonen. Omgivningen är så bländande vacker att den tar andan ur mig. På lätta steg tar jag mig fram mellan de utstickande bladen, hukar bakom en stubbe. Pausar. Väntar. Lyssnar.

Ett ljud, en knall. Något lurar längre fram. Något stort, något skrämmande. Jag känner hur pulsen ökar och hjärtat slår så snabbt att det bultar i bröstet. Försiktigt kikar jag fram bakom mitt gömställe, spejar in i växtligheten. Förblindad. Ensam.

Ljudet kommer närmare. Jag spänner hanen och siktar. Försöker fokusera mig ur blindheten. Sakta. Sakta. Vill överraska. Vill ta mystiken med mig.

Pang. Jag är död. Booom, headshot!


Nej, så vill jag inte att det ska vara. Fast jag vet att det finns andra som tycker annorlunda. Vissa älskar utmaningen, att klara spel på den svåraste nivån, att späka sig själva till det yttersta. Spela på Insane. Själv har jag aldrig förstått varför. Jag blir otroligt frustrerad om jag fastnar i spel. Visst ska det finnas en utmaning, men jag vill inte stånga min panna blodig till den nivå att jag är redo att kasta ut både teve, konsol och spel genom fönstret. Jag vill uppleva det vackra i spelet, berättelsen, grafiken, känslan.

Därför spelar jag ofta på normal eller medium eller vad nu mellanalternativet är för det aktuella spelet. Ibland sänker jag nivån till det lättaste, bara för att jag sitter fast. Gör det mig till en sämre spelare? Jag tycker inte det. Fast vissa håller säkert inte med här heller. Klara det på svåraste nivån eller var en looser. Vissa gillar som sagt att späka sig själva.


Anledningen till att jag skriver om det här är att mitt inre just nu slåss med sig själv. Jag spelar Bioshock och tycker att det är ganska svårt, trots att jag spelar på medelnivån. Och jag dividerar med mig själv. Ska jag sänka till den lägsta nivån bara för att kunna springa igenom spelet, eller ger jag mig för lätt nu? För det finns en risk att jag tröttnar, när jag sitter fast.

Gillar du att späka dig?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

, , , ,

About EmmyZ

"I used to blog twice every day, but then I took an Arrow in the Knee"

Spelar just nu: Skyrim (360), Alan Wake (360) Crisis Core (PSP), Old Republic (PC).

12 Responses to “Gillar du att späka dig?”

  1. Mike 05 mars 2010 at 22:58  (Quote) #

    Spelar oftast på easy. Passar mig bäst, då det är lättare att falla in i hjälte-rollen.. mer intresserad av storyn/upplevelsen än själva game-utmaningen. Håller helt klart med om Bioshock 2.. hade oftare slut på ammo, och vapnen kändes mycket svagare än i 1an. :/ 1 > 2.
    .-= Mikes last blog ..Books in the Age of the iPad =-.

  2. Ina 06 mars 2010 at 0:20  (Quote) #

    Jag spelar på den svårighetsgraden som känns bäst för tillfället. Ett generellt svårt spel som Bioshock spelar jag gärna på Easy första gången för att känna att jag faktiskt kommer någonstans, sen kan jag få för mig att spela på Very Hard nästa omgång liksom, när jag vant mig vid spelet. Jag gör det för att jag gillar att uppnå saker.

    Sen kan jag också tycka att det är ganska kul att spela på Insane i exempelvis Gears, men bara tillsammans med sambon. Det blir verkligen en massa ”Pang, du är död”, men det gör liksom inget då.
    Men nej, första gångerna ska det inte vara för svårt, vad än folk säger om att jag är en loser eller liknande. Jag föredrar att inte bli irriterad av att spela.

  3. Spel-Malmer 06 mars 2010 at 0:32  (Quote) #

    Håller med fullständigt!!! Du är ingen looser. Svårighetsgraderna finns där för att det skall vara kul för alla skilllevels i min mening. Ibland om spelet är lite svårt kan det dock vara kul att se om man kan komma in i det nog för att spela trots att det är lite svårt. Men inte för mycket. Det skall vara roligt, inte ett slitgöra. Respawn med laddningstid är ju aldrig kul.

    Ang. Bioshock så är det är lite svårt i början jag har för mig det lossnar när du ”levlat” upp lite. Sedan är det ju så att om du dör så hamnar du bara i en Vita-chamber och fortsätter där du var.
    .-= Spel-Malmers last blog ..Hjälp jag hinner inte med! =-.

  4. Psykfallet 06 mars 2010 at 0:54  (Quote) #

    Sänk inte spelet! Det skall vara svårt, speciellt Bioshock. För när du misslyckas, och sedan kommer på lösningen så ser du himla mycket saker i Bioshock. Dess miljö är värd att springa runt att leta lite i. Lycka till med Spelet!

  5. Spel-Malmer 06 mars 2010 at 1:09  (Quote) #

    I fallet Bioshock håller jag med Psykfallet. (Hmm…det där lät speciellt…nästan som en förolämpning)
    .-= Spel-Malmers last blog ..Hjälp jag hinner inte med! =-.

  6. Åsa Roos 06 mars 2010 at 7:47  (Quote) #

    Det är en intressant frågeställning du kommer med, för det hänger ihop med status, hardcore och gameretiketten.

    Klarar man ett spel på expertnivå får man automatiskt högre status i gamersammanhang. Varför det är så vet jag inte riktigt. Förmodligen för att spelvärlden är mycket av en meritokrati – dvs du är bara så bra som dina prestationer – men i det här fallet handlar prestationerna också om hur mycket ditt sätt att spela liknar speldesignerns sätt att spela. Hmm… Undrar om det där gick fram?

    I vilket fall som helst så finns det en lång tradition inom spel att plåga sina spelare, som inte riktigt försvunnit än. Lyckligtvis är de flesta speltillverkare medvetna om att fler än Ninja Gaiden-nördarna spelar spel, och väljer därför att ha med fler svårighetsgrader. Därmed inte sagt att det förekommer många nedsättande kommentarer runt just ”easy”-spelare på företagen.

    För min del handlar ett spel i första hand om spelupplevelsen. I spelupplevelsen ingår på något sätt även svårighetsgraden, men enbart om spelet självt ”handlar” om det. Hur skall jag förklara?

    Guitar Hero, exempelvis, är ett utmärkt exempel på hur svårighetsgraden är djupt integrerad i spelet. Jag är uppe på Expert-nivån på bra dagar. Tittar man istället på spel som Halo eller för den delen BioShock, så spelar jag på easy eller medium, delvis därför att jag inte kan spela FPS på konsoll (tangentbord och mus is the shit), men också för att svårighetsgraden så ofta ligger högre i den typen av spel än exempelvis i RPG som Dragon Age (som jag skiftar svårighetsgrad på HELA tiden, men för det mesta ligger den på hard).

    Varför är FPS svårare (för mig)? För att det är reaktionsspel (ja, GH är också ett reaktionsspel, på sätt och vis, men GH är också ett rytmspel och det är lättare att förutsäga rytm än att man skall bli skjuten i bakhuvudet) och för att det är många parametrar att hålla reda på. Konsollkontrollerna är helt enkelt inte optimala för att spela FPS, de är för inexakta och.. erh… sladdriga. Det är som att spela Mario Kart med Wii handkontrollen eller med den klassiska kontrollen. Den klassiska kontrollen vinner över Wii kontrollen eftersom den klassiska kontrollen har färre sätt att skicka information till spelet, alltså färre alternativa möjligheter.

    Det som i slutändan räknas (och som jag kanske borde sagt i början av den här ranten) är att det är DIN spelupplevelse som räknas, inte den spelupplevelse andra anser att du skall ha. Spela på vilken svårighetsgrad du vill och var stolt över det.

  7. Drevlin 06 mars 2010 at 14:08  (Quote) #

    Intressant ämne. Ville svara men råkade bli lite väl långt så hela finns på min blogg (www.pspojken.se). Men kort sagt kan jag väl säga att jag ibland gillar att spela på svårare. Är det kul eller ger något till spelupplevelsen så kör jag på det. Men under Normal kör jag aldrig då det skulle helt enkelt kännas fel för mig. :p

  8. Anna S (Bokstävlarna) 06 mars 2010 at 16:26  (Quote) #

    Väldigt bra inlägg det här!

    Jag brukar själv köra igenom de flesta spel på normal/medium (eller vad de nu kan heta) när jag spelar igenom de första gången just för att undvika att dö för femtioelfte gången på exakt samma ställe. Efter ett tag slutar det att vara roligt och blir bara irriterande… Vid andra genomspelningen kan jag däremot öka svårighetsgraden lite.

    Är det första Bioshock du kör igenom? Den tyckte jag var ruskigt svår i början på medel, just för att man har så usla vapen och så dåligt med ammo. Men om du bara håller ut så blir det mycket lättare efter ett tag.
    .-= Anna S (Bokstävlarna)s last blog ..Apropå ungdomsskräck =-.

  9. EmmyZ 06 mars 2010 at 17:18  (Quote) #

    Mike: Nu spelar jag ettan, men det verkar som om många säger att det är lite knepigt i början på ettan, så jag får hålla ut :-)

    Ina: Jag kan också tänka mig att spela på svårare nivåer när man väl klarat spelet en gång, för att testa sig själv. Dock är det väldigt sällan jag hinner spela igenom spel två gånger, så det händer inte så ofta ;-D

    Spel-Malmer: Japp, det ska vara roligt! Och som du säger är det grymt med dessa Vita-chambers i Bioshock. Det gör det lite mer förlåtande :-)

    Psykfallet: Jag ska testa ett tag till, men vi får se hur länge jag pallar ^^

    Åsa: Ja jag håller med om att olika spel kräver olika bemötanden. Målet i spel som Guitar Hero är ju som sagt att ta sig upp till de svåra nivåerna medan man spelar andra spel bara för berättelsen :-)

    Drevlin: Det tar emot att sänka till easy, det håller jag med om jag gör det bara om jag är riktigt frustrerad och det är ett riktigt svårt spel. Älska spel där du kan sänka och höja under spelets gång ;-D

    Anna S: Tack :-) Verkar som om du är lite som jag :-) Ja det är ettan jag spelar och det känns skönt att få reda på att det blir lättare :-D

  10. Ina 06 mars 2010 at 20:11  (Quote) #

    Jag kom på en sak. Det här med ”Easy” och att det heter just ”Easy” är ju en del av problemet tror jag. Folk tar för givet att man spelar på ”lätt” för att man tycker att spelet blir FÖR svårt annars. Speciellt när det finns ”Easy”, ”Normal” och ”Hardcore”. Då förväntas gamers spela på hardcore, ungefär. Ibland spelar man på Easy för att det ska vara en härlig spelupplevelse utan för många gropar i vägen.

    Jag älskade att se svårighetsgraderna i Torchlight.
    Easy – ”For players looking for casual fun” (inte ”For casual players”, stor skillnad!)
    Normal – ”For players new to Action-RPGs”
    Hard – ”Action-RPG veterans should start here”
    Very Hard – ”Masochists only!”
    och sen en ruta där man kan kryssa i ”Hardcore – Death is permanent!”

    Väldigt väl beskrivna svårighetsgrader och att Easy är ”för spelare som vill ha en simpel och kul spelupplevelse” är nåt jag uppskattar mycket :)
    Har f.ö. en karaktär på Easy, och en på Hard :)

  11. Spel-Malmer 06 mars 2010 at 23:55  (Quote) #

    Ina:
    Gillade tanken med en ruta som säger death is permanent. Liksom vore intressant att spela igenom vissa spel på lättaste svårighetsgraden, men att om man dör så är det stekt. Ett liv liksom. Skulle vara intressant att se hur det påverkar ens spelande i t.ex. gears of war eller Halo. Lite surt att klara hela spelet dock bara för att köra ner i ett hål på sista warthogsekvensen i Halo 3…
    .-= Spel-Malmers last blog ..BSG =-.

  12. EmmyZ 07 mars 2010 at 11:27  (Quote) #

    Ina: Riktigt bra nivåer :p Tänkte också på det när jag testade demot. Släpper liksom alla krav :-D

    Spel-Malmer: Haha, ja snacka antiklimax :p

Kommentera

Länka till ditt senaste inlägg