Grinding – nödvändigt ont?

by on 22 februari 2010 in Spelsnack

De senaste dagarna har jag spenderat löjligt mycket tid med att scanna planeter i Mass Effect 2. Löjligt mycket tid. Jag vet att jag inte behöver kolla varenda planet för att klara spelet, men ändå kan jag inte låta bli. Det blir liksom som en drog och det är ju egentligen inte ens särskilt kul.

Jag får väldiga flashbacks från World of Warcraft-tiden då jag spenderade timmar och åter timmar med att grinda material och annat nödvändigt ont i spelet. Inte för att jag egentligen behövde, men för att det kanske gav mig någon sorts belöning som pengar eller fördelar i striderna.

Det får mig att fundera lite kring det där med grinding. Varför lägger egentligen utvecklare in det i spelet? Varför ska vi scanna planeter och leta material för att kunna uppgradera vapen och rustningar i ME2? Räcker det inte med att hitta uppgraderingarna? Och varför ska en så stor del av många onlinespel gå ut på att samla material i oändlighet? Och varför är det så beroendeframkallande? Behövs det för att skapa balans i spelet? För att ge det ytterligare en dimension och se till att det inte är för enkelt? Grinding – ett nödvändigt ont?

grind1

Jag har inga svar, men fortsätter att scanna planeter trots att jag inte vet varför jag gör det.

I övrigt har jag idag försökt smöra mig in hos Samara, Tali och Miranda i Mass Effect 2, och ingen av dem verkar intresserade av min oemotståndliga charm. Girl on girl-action verkar inte funka. Eller så har jag inte försökt tillräckligt länge. Någon av tjejerna borde jag väl lyckas få i säng … för alternativen bland grabbarna är föga lockande. Tips?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

, , ,

About EmmyZ

"I used to blog twice every day, but then I took an Arrow in the Knee"

Spelar just nu: Skyrim (360), Alan Wake (360) Crisis Core (PSP), Old Republic (PC).
View all posts by EmmyZ →

3 Responses to “Grinding – nödvändigt ont?”

  1. Peter 22 februari 2010 at 0:28  (Quote) #

    Så länge det är som du säger beroendeframkallande och kul har jag ingenting emot grinding i spel. Är det däremot någonting man måste göra jättemycket för att komma vidare och det bara känns betungande är det inte så bra.
    .-= Peters last blog ..iPhone, en konkurrent till DS? =-.

  2. Spel-Malmer 22 februari 2010 at 8:24  (Quote) #

    Har för mig Samara skall gå att förföra som tjej. Inte säker dock. Annars har du ju alltid Yeoman Kelly Chambers. Om hon överlever finns där en liten flört. Inget mer avancerat än lite striptease har jag hört dock.

    Synd att man som tjej inte kan förföra Tali dock. Är lätt den bästa karaktären i spelet, och att spela som MaleShep är tragiskt dåligt jämfört med FemShep. Han pratar som en kartong. Stelt och platt. Spelet blir dubbelt så bra som femshep, förutom att romansalternativen är sisådär. Liksom Garrus…flexibility och reach i all ära men han ser ju knappast mysig ut. Mer som ett granitblock.
    .-= Spel-Malmers last blog ..Bara det bästa spelet någonsin =-.

  3. EmmyZ 22 februari 2010 at 21:20  (Quote) #

    Peter: Jag kan tycka gränsen mellan tvång och valfrihet kan vara hårfin. Ibland vet man inte riktigt om man gör det för att man känner att man behöver eller för att man bara fördriver tiden :-) Jag kan ibland bli irriterad på mig själv för att jag lagt ner så mycket tid på att grinda i onödan, och ändå fortsätter jag att göra det :-)

    Spel-Malmer: Ja kunde man förföra Liara borde det ju fungera med Samara. Fast hon deklarerade högt och tydligt för mig idag att hon inte är intresserad av romantik. Men jag får väl lägga in det tunga artilleriet och försöka igen :-D Och ja, Tali är cool. Henne skulle man vilja förföra :) Nu har jag inte spelat manlig Shep, men sambon gör det och han känns, som du säger, platt och tråkig.

Kommentera

Länka till ditt senaste inlägg