Om att bli med gitarr

I ungefär en månad har jag sneglat på det varje gång jag har handlat. Men jag har tänkt: nej, det är mycket pengar och jag kan säkert hitta det mycket billigare på nätet. Varje kväll har jag sedan kommit hem och glömt kolla online. Och så samma visa nästa dag, och nästa, och …

Men idag har jag blivit med gitarr. Kanske var det den ruskigt stressiga dagen på jobbet som gjorde att jag bestämde mig för att jag (eller ja, vi – för vi betalade med gemensamma pengar) behööööövde köpa Guitar Hero  III: Legends of Rock.

Jag är minst lika snygg med min gura i handen. Det enda som skiljer är färgen på håret!

Alltså, sedan jag och killen hälsade på våra wow-kompisar i England förra året har jag varit sugen på att köpa Guitar Hero. När jag sedan fick spela lite till hemma hos Erik Hansson, chefredaktör för Level7.nu väcktes mitt begär ytterligare. Men sedan har jag alltså tvekat och snålat.

Nu när jag stått framför teven i närmare en timme och spelat förbannar jag mig själv för att jag inte köpt spelet tidigare. Seriöst! Fy (svordom) vad roligt det är. Och beroendeframkallande. Efter sex låtar på easy hoppade jag över till medium och insåg ganska snabbt att jag bör stanna där ett tag. Jag insåg också att jag behöver större händer eller längre fingrar. Jag vet inte riktigt vad som är lättast att fixa, men på något sätt måste jag lösa det innan jag går vidare i svårighetsgraderna.

Jag hade egentligen tänkt spela igenom en massa demon i helgen som ligger klara och väntar på mig på vår PS3:a. Men det vete tusan om inte några av dem kommer att få stryka på foten för min nya, fina, skinande, svarta, heta gitarr. Rock on!