En följetong

Det tar aldrig slut. Vi spelar och spelar och spelar. Men det tar verkligen aldrig slut. GTA IV har blivit som en lång följetong hemma hos oss. Vi började med några stapplande steg under julen. Sen fortsatte vi våra stapplande steg efter julen. Men hur mycket vi än spelade så kom vi aldrig vidare. Kanske för att vi gör i princip alla sidouppdrag. Jag fick ju stränga förmaningar från Erik, chefredaktör på level7.nu, om att jag skulle ta mig tid att verkligen utforska Liberty City. Jag tog honom på orden. Vi har bland annat varit på otaliga dejter under spelets gång. Spelat biljard och bowlat. Vi har försökt oss på några stunts och vi har gått runt på gatorna och lyssnat på konversationer.

Sedan fick vi internet och då kom wow-spelandet igång igen. Och i ärlighetens namn känns det som om det var skönare när vi inte hade något internet. Då satt vi tillsammans i soffan halva dagarna och spelade tillsammans. Nu sitter vi på varsitt håll. Han i arbetsrummet och jag i vardagsrummet.

Igår fick jag faktiskt nog av World of Warcraft. Mest för att det var så ruskigt mycket gnäll i guilden när folk gjorde bort sig under raiden. Den sköna avslappnade stämningen som fanns när vi gick med i guilden är bortblåst. Nu känner jag mig bara stressad. Inte bra. Jag får ta mig en funderare på mitt framtida wow:ande.

I vilket fall – GTA IV. Spelet har gjort så att de andra spel vi köpte innan jul fortfarande ligger ospelade. Star Wars: The Force Unleashed, Fallout 3 och Mirror’s Edge ligger och trånar i bokhyllan. Är det inte påsk snart?