Bra träningsunderhållning

Idag fick vi hem Mirror’s Edge. Typiskt att det spel jag egentligen är minst intresserad av kommer först. Men i alla fall. Killen satte igång och spela medan jag ställde mig på trampmaskinen, och tro det eller ej – men att kolla på Mirror’s Edge medan man tränar är en hit. Det händer liksom saker hela tiden och mina 40 minuter bara flög förbi. Visst blev jag lite yr de första minuterna när det både rörde sig under mina fötter och på storbilds-teven framför mig. Men när det gick över var det pure underhållning.

- Nu får du spela varje gång jag ska träna, kommenderade jag. 

- Oj, stackars mig, tyckte killen. 

Mirror's Edge är perfekt att träna till - om någon annan spelar.

Jag har dock lite svårt för Mirror’s Edge och den åsikten baserar jag endast på demot. Anledningen är att jag har svårt för stressade situationer i spel. Då blir jag frustrerad och stänger av. Mirror’s Edge handlar ju bara om stress – rakt igenom. Jag menar, jag hade problem med det Assassin’s Creed och där är det ganska lätt att komma undan när vakterna är efter en. Men här har man ju tusen valmöjligheter och ska springa genom gränder och slänga sig och hoppa och … 

Men jag ska naturligtvis testa. Jag är inte den som är den. Däremot lär jag föredra Fallout 3, GTA IV och kanske till och med Star Wars: The Force Unleashed som jag hoppas kommer hem i brevlådan snart. De har ju skickats.