Nu ska man inte klaga på värmen. För det är ju den vi längtar efter varje år. Men vissa dagar är det lite halvt olidligt, speciellt eftersom jag inte är en ”beach-brud” som ligger på stranden och tar svalkande dopp. I alla fall inte med den här växande magen.

Istället har det blivit en hel del soffliggande och spelande i pauserna då vi inte tapetserat om. De senaste dagarna i princip bara Mass Effect. Jag vet att jag tjatar, men GUD vad jag älskar spelet. Om jag fick köpa ett enda spel nästa år skulle det vara Mass Effect 2 (tur för mig att SC2 beräknas komma i år).

Sen har det blivit en del Valkyria Chronicles också. Men oj vad jag har svårt för turbaserade spel, speciellt strategi. Jag gillar grafiken, jag gillar dialogerna … men ja, sen är det stridssystemet då. Men jag ska ge det lite tid och inte avfärda det på direkten. Jag har hört att storyn är riktigt bra. Killen verkade gilla det också så jag kanske kan få med honom på ett hörn så kan vi turas om.

Killen och hans brorsa har förresten fått wow-syndromet. Det som kommer när man slutat spela. Jag vet inte hur många gånger jag de senaste veckorna fått höra:
- Fan, jag är så uttråkad.
- Jag med!
- Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har så mycket tid helt plötsligt.
- Mm, vad ska man göra när man inte spelar wow längre?

Svaret är att min kille i alla fall plockat fram Counterstrike, spelet han älskar att häckla. Så nu får jag häckla honom. Och så spelar han och hans brorsa Dawn of War 2, vilket de egentligen avskyr, i väntan på att ett ”klokt” strategispel ska släppas (läs StarCraft 2). Ja det är inte lätt att vara på wow-rehabilitering.

Missa inte min recension av East India Company förresten som publicerades för några dagar sedan.