Vår Wow-värld, som varit ett gemensamt ämne hemma sedan spelet släpptes, tar nu slut. Nu lägger killen också av. Eller rättare sagt: han slutar raida, lämnar guilden men sparar gubbarna. Som jag. Men för oss är det som att sluta. Jag har ju inte spelat på en månad nu. Och så ser det oftast ut.

Det känns lite märkligt. Vi har liksom levt med spelet så otroligt länge. Det har varit en av våra dagliga rutiner och ett väldiskuterat samtalsämne hemma. Vi har dragit paraleller, skrattat åt inside-skämt, drömt oss tillbaka till “den gamla goda tiden”. Nu tar det slut.

På ett sätt känns det lite tråkigt. Att han spelade aktivt gjorde att jag fortfarande hade någon sorts ankytning till spelet eftersom jag är kvar i guilden. Nu lär jag bli kickad. Med all rätt. Trots att vi (officerarna i guilden) numera känner varandra i verkligheten och förhoppningsvis kommer att fortsätta hålla kontakten. Som tur är har vi en daglig mejlkonversation där vi snackar all möjlig skit. Och vi lär ses i verkligheten någon gång om året. Men … som sagt. Ändå. Det känns lite tråkigt. En era i mitt liv tar nu slut – på riktigt.

Life goes on!

Läs också:

1. En följetong
2. Bredspackel? Skit också …
3. StoneLoops också
4. Fixa en SC2-beta du också
5. Nördar sminkar sig också