Det är förvirrande

Jag kan inte sluta fascineras av historien kring böckerna Gömda och Asyl samt den nya boken Mia – Sanningen om Gömda. Jag önskade mig den sistnämnda boken i julklapp och läste ut den på ett par dagar. Idag går Liza Marklund ut och förklarar sig eller rättare sagt bemöter den kritik hon får i den nya boken. Hon säger att historien ska ses som en dokumentär roman där en del är fiktion och påhittat för att skydda de människor boken handlar om. På grund av källskyddet kan hon enligt egen utsago inte kommentera mer än så och inte heller berätta vad som är sant och vad som är fiktion. Hon tillbakavisar dock ryktena om att boken är baserad på flera människors berättelser. Det handlar om en enda kvinnas subjektiva upplevelse. Hon dementerar också några av de påstående/fakta som framställs i Monica Antonssons bok – bland annat att det är mannen i familjen som skulle ha varit jagad och inte kvinnan Mia Eriksson. Jag vet inte varför jag känner så starkt för de här böckerna och den diskussion som uppstått. Jag vet inte heller varför jag inte kan komma fram till vem jag tror på. Antagligen för att båda sidorna har både rätt och fel. Personligen skulle jag själv vilja sätta mig ner med alla handlingar, tidsangivelser och påståendet och sedan helt enkelt själv jämföra. Japp, det är sådant som kan få mig att gå igång. Så nu vet ni det också. Hela Liza Marklunds förklaring hittar ni här på Newsmill –>

Related posts:

1. Vad ska man tro?

Tags: Asyl, Gömda, liza, Mia Eriksson, Monica Antonsson, Privatsnack, Sanningen om Gömda