Inlägg
Peter (94)
jocke (62)
Spel-Malmer (59)
Idag kan ni läsa ett blogginlägg av mig på Spelbloggen.se där jag gästbloggar om mina minnen från World of Warcraft. Själva blogginlägget fick mig verkligen att drömma tillbaka och jag ska erkänna att jag fortfarande saknar spelet då och då. Fast jag saknar nog mer själva känslan jag hade de första åren när spelet var nytt, spännande och mer Hard Core 
Blogginlägget kan ni i alla fall läsa här!
Där finns några bilder från den gamla goda tiden att beskåda, men jag passar på att bjuda på lite fler som jag hittade i datorn.
Idag är det ruskigt soft i casa de Emmy. Jag är trött efter resan och sambon efter jobbet. Och trots att vi egentligen borde ägna oss åt våra nyspacklade väggar så spelar vi istället. Oh well.
Dataspelsgalan 2010. Det var första gången jag närvarade och förväntansfull begav jag mig till Stockholm för att få mingla lite med spelbranschens innersta krets. För ja, precis så kändes det. Det går inte att undvika känslan av ”klubben för inbördes beundran” när man närvarar på sådana här branschgalor. Inte riktigt min typ av tillställningar egentligen, även om det var ruskigt trevligt att få träffa en massa människor jag tidigare bara pratat med online.
Först blev det dock ett stopp i butiken Pause på Hötorget där Angelica Xboxflickan Norgren åter igen anordnat en mingelträff för tjejer. Stämningen var på topp och i takt med att drinkarna serverades i baren ökade också modet bland deltagarna som efter ett tag greppade både gitarr, mikrofon och trummor i Lips och Rockband. Själv insåg jag att jag är en jävel på trummor. Eller i alla fall att det var ruskigt roligt.I minglet syntes bland annat Angelica själv, samt bloggtjejrna Monika ”Gamingmama” Nilimaa från gamingmama.se och Maria ”Nefalia” Sjöberg från Layers.se.
Angelica Xboxflickan Norgren (till höger) anordnade minglet.
Det var många som samlades i Pause butik på Hötorget.
På bilden till vänster ser vi Maria Nefalia Sjöberg från Layers.se som greppar mikrofonen.
I Baren serverades drinkar och stämningen var på topp.
Till vänster ser vi Monika Gamingmama Nilimaa med drink i handen.
Festligheterna fortsatte sedan inne på själva galan där allt, tyvärr, till en början kändes ganska ofokuserat och förvirrat. Ingen visste riktigt hur upplägget såg ut, lokalerna kändes för utspridda och vi vanliga dödliga hade inte ens någonstans att sitta ner med våra mattallrikar medan speldistributörer, utvecklare och annat viktigt folk hade reserverade VIP-platser i matsalen. Dock var det kul att så mycket folk hade tagit sig dit. 450 personer vad jag fick höra.
45 minuter försenade, gissningsvis på grund av att pausunderhållningen Måns Zelmerlöw hoppat av i sista stund, drog sedan själva prisutdelningen igång. Som Erik nämnde i sin rapport inleddes den av fyra halvnakna brudar i latex som åmade sig, kastade med håret, slängde sängkammarblickar och vickade på rumpan i takt med dunkande musik och ivriga bröl från grabbarna som satt på raden bakom oss. Jag och Monika Nilimaa sneglade på varandra och skämdes å Dataspelsgalans vägnar. Pinsamt. Många har sagt det i andra bloggar och jag säger det igen. Hur kan man öppna en datorspelsgala år 2010, där diskussionen om jämställdhet och tjejers närvaro i spelbranschen är hetare än någonsin? Hur tänkte de då? Inte undra på att vi tjejer känner att vi inte har i branschen att göra förutom att agera ögongodis åt hormonstinna datorspelsnördar, för att generalisera ordentligt.
Uppsexade brudar i latex inledde galan.
Inte speciellt populärt bland flera andra bloggare.
Och inte så smart av Dataspelsbranschen med tanke på att det ständigt
pågår en debatt om kvinnors roll i spelvärlden.
Christer Engström från Press2Play ledde galan
och var lika underhållande som vanligt.
I vilket fall gjorde sedan Christer Engström en lika underhållande presentation av vinnare och prisutdelare som han gör av spel i Press2Play. Iförd Elviskostym var han så torrt rolig som bara han kan vara.
Vilka vinnarna blev kan ni läsa här. Personliga favoriten var årets RPG där Dragon Age: Origins inte helt oväntat tog hem segern. Jag hade gärna sett att det även blev folkets val, men där var det Modern Warfare 2 som var populärast.
Mest underhållande var dock naturligtvis Erik Hanssons utdelning av Level 7-priserna och på något sätt kändes det som en upprättelse efter den taffliga inledningen när Angelica Norgren tog hem priset för Årets Spelblogg. För oss bloggande tjejer var det en viktig vinst. För Angelica verkade den överväldigande. Det var länge sedan jag såg någon bli så genuint glad över en utmärkelse.
Tobias Bjarneby tar emot priset för utmärkelsen Årets Speltidning (Level).
Dessutom fick han representera Oscar Skog (Level) som inte kunde
vara där och ta emot priset för Årets Spelskribent.
Angelica Xboxflickan Norgren var väldigt glad och överraskad
över att tilldelas utmärkelsen Årets Spelblogg.
Medan resterande delen av spelbranschen festade vidare i natten begav jag mig sedan själv hem till min syster och min lilla dotter som väntade ivrigt på mat. Jag ser dock redan fram emot nästa års gala och hoppas jag kan stanna längre nästa gång och att arrangörerna tagit åt sig av kritiken angående både lokal och sexistiska framtoningar till nästa upplaga.
Tyvärr hann jag inte hälsa på alla jag hade velat träffa eftersom jag gick hem tidigare. Men jag ser fram emot nästa tillfälle.
Jag hann inte hälsa på alla, men några kända ansikten träffade jag på.
Och några dolda.
Till vänster: Okänd ambitiös människa.
I mitten: Kristian Johansson (Spelradion.se) med Victor Leijonhufvud (Press2Play).
Till höger: Johan Hallstan (Spelradion.se och Nöjesguiden.se).
Tobias Bjarneby tar emot priset för utmärkelsen Årets Speltidning (Level). Dessutom fick han representera Oscar Skog (Level) som inte kunde vara där och ta emot priset för Årets Spelskribent.
Tags: Dataspelsgalan, Erik Hansson, gamingmama, Johan Hallstan, Kristian Johansson, Layers.se, level, Level 7, Oscar Skog, Tobias Bjarneby, Victor Leijonhufvud, xboxflickan
En utförligare rapport och mer bilder från Dataspelsgalan kommer. Typ imorgon. Men medan jag nu sitter och väntar på tunnelbanan (måste hem till min lilla tjej) så vill jag bara gratta Angelica Xboxflickan Norgren till Årets Spelblogg. Så väl värt. Och tack för ett trevligt tjejmingel innan! Hurra hurra!
Tags: angelica, xboxflickan
Som spelrecensent blir man ganska bortskämd med att få spel hem i brevlådan. Om jag tittar på min spelhylla så är det få spel jag faktiskt har köpt själv. Men så är många av spelen också lågbudgetvarianter som fått kassa betyg. Så jag hade ju aldrig lagt pengar på många av dem. Och det är ganska medvetet. Jag väljer gärna spel som är lite otippade när de dyker upp på redaktionen, för jag gillar att hitta guldkorn där man inte trodde att det fanns.
Däremot lägger jag gärna pengar på spel jag verkligen vet att jag vill ha. Mass Effect 2, Heavy Rain och FFXIII är ju tre exempel som inhandlats i år till fullpris. Spel jag är mer osäker på brukar jag investera när de ligger i reabacken.
Men räknar man ihop allt så blir det ändå en och annan krona.
Så nu undrar jag, hur mycket lägger du på spel?
Och i samband med frågan tänkte jag erbjuda er som läser bloggen att vara med och testa en helt ny tjänst på nätet där du kan hålla stenkoll på din ekonomi. En kollega till mig har tillsammans med några andra utvecklat sajten Spenderat.se. Man klistrar helt enkelt in sina transaktioner från banken, väljer vilka transaktioner man vill ha med och kategoriserar sedan dessa. Sen räknar sajten ut hur mycket du lagt på olika saker, presenterat i snygga grafer och block. Riktigt smidigt måste jag säga och en grym tjänst för sådana som mig som vill ha stenkoll.
Sajten är i ett betastadie och nu kan du få vara med och testa. Jag har bara ett begränsat antal inbjudningar, så för att få en inbjudan vill jag att du skriver på din egen blogg varför du vill få bättre koll på din ekonomi och skulle vilja testa Spenderat.se och sen länkar till sajten och till det här inlägget (mest så att jag vet att du skrivit). Så får vi lite länkkärlek, och det är ju alltid trevligt!
Har du ingen blogg kan du skriva i kommentarerna, men när vi delar ut inbjudningarna om någon vecka är det bloggarna som kommer i första hand.
Så kom igen, var med och utveckla en cool ny tjänst. Varför vill du testa Spenderat.se? 
Tags: ekonomi, Spel, Spenderat.se
Jag börjar bli ruskigt nervös. Ja ja, jag vet jag vet. Det är inget att vara nervös över, men jag är ju förstagångsmamma, så vad fan. Allt är läskigt.
Imorgon tidigt som fasen, närmare bestämt vid 07.05 så tar i alla fall Neela och jag båten över till fastlandet och Stockholm. Väl där ska vi hem till min syrra som låter oss bo hos henne och dessutom sitter barnvakt medan jag går på Dataspelsgalan. Så nu är det flera saker jag är nervös över.
- Resa ensam med Neela. Tur jag har bilen …
- Köra i Stockholm. Är ju för fasen uppväxt på en ö. Vi har inte ens motorväg här …
- Lämna Neela på kvällen hos syrran. Neela har varit så ruskigt kinkig de senaste dagarna att det inte kommer att bli lätt att ta hand om henne. Dessutom är det första gången jag är ifrån henne mer än tre timmar. Läskigt.
”Det kommer att gå bra” säger alla. Och det kommer det såklart att göra. Men jag är inte mindre nervös för det.
I vilket fall är jag nu så förberedd jag kan bli. Förutom att jag inte packat. Men biljetterna är beställda, håret är klippt och kläderna inhandlade. Sen får jag nog värma upp lite med en massa spelande idag så att jag känner mig riktigt hemma på galan!
Och jo förresten. Bara för att visa hur underbar min sambo är: Han har anmält mig till Mix Megapols tjejflyget – ni vet där de fyller ett helt plan med tjejer och drar utomlands en vecka. Chansen att få komma med är minimal, men gesten är grandios. <3
Tags: Dataspelsgalan, Mix Megapol, Neela, Resa, stockholm
Nu har jag gjort det. Mest för att ja, för att det var skoj. Och för att det går.
Jag har skapat en fan-sida på Facebook. Nu skulle man ju kunna tro att det beror på storhetsvansinne. Och nej, så stor är inte bloggen att den stigit mig åt huvudet. Men, vissa hänger mycket på Facebook och ibland är det lättare att följa allt på ett och samma ställe.
Så därför kära vänner kan ni numera följa mina inlägg även på Facebook. Bra va? Och gå nu in och ”bli ett fan” så jag slipper se att det bara är mamma och brorsan som hänger där! Dessutom får ni där tips om fler bra spelbloggar och spelsidor!
Tags: facebook
Nu är det avgjort. Det trillade faktiskt in en hel del bidrag där på slutet. Kul! Tyvärr innebär det ju också att en hel del blir utan invite, den här gången. Men det kanske kommer fler tillfällen!
Kriterierna för tävlingen var att skriva ner en beskrivning av vilken filmkaraktär (vi har också accepterat seriekaraktärer eftersom flera bidrag innehöll sådana) man skulle vilja vara och varför. Mest kreativa/roliga/underhållande beskrivningen belönas med en invite till filmtjänsten Voddler.
För att göra det så rättvist som möjligt tog jag hjälp av sambon eftersom han inte fått se vem som skickat in vilket bidrag. På så sätt har ingen gynnats av att de på ett eller annat sätt känner mig. Vi valde sedan ut fem favoriter var och av dessa fem visade det sig att tre var gemensamma. Så det blev ganska naturligt att dessa tre förtjänade sina invites.
Och vinnarna är:
Johanna Svenningsson i rollen som Långben
skulle vilja vara Långben, denna charmiga och anspråkslösa film- och seriekaraktär. 
Långben är inte särskilt smart, inte särskilt vacker, han har inget jobb och han bor i ett fallfärdigt hus. Trots detta är Långben obekymrad och lycklig. Dessutom har han världens bästa vänner. Det är precis så jag vill leva – obekymrad, lycklig och med världens bästa vänner.
Joakim Högberg i rollen som Dr.Manhattan
Det finns ju många coola karaktärer som skulle vara hur roliga som helst att vara men när jag väl kom att tänka på den karaktär jag valt så fanns det inget annat val. Tacksamt nog har dom precis gjort en film av serien så att jag får välja honom. Naturligtvis skulle jag vilja vara Jon (Dr. Manhattan) från Watchmen. Tänk att ha hela rymden i sin hand, aldrig kunna dö, ta en promenad på solen och kanske kunna lösa gåtan med varför vi är här osv. Det finns faktiskt inget som lockar mer i min värld.
Björn Edvisson i rollen som Don Draper
Jag är en stor filmälskare som åtminstone 3 gånger i veckan bänkar mig framför tv:n för att njuta av en bra film eller serie. Hur som helst, den karaktär jag helst skulle vilja vara är Don Draper, huvudkaraktären i tv-serien Mad Men.
Om du inte har sett tv-serien Mad Men (vilket du borde göra i så fall!) Kan jag berätta att han är 36 år gammal år 1959, alltså det år som serien utspelar sig. Att han skulle vara närmare 87 år gammal idag bortser vi ifrån. I vilket fall jobbar han som chef på Amerikas då största reklambyrå Sterling Cooper, och är reklamvärldens frontman.
Han tillbringar dagarna med att, iklädd snäva kostymer med dyra manchettknappar och ofta smuttandes på en torr whiskey, styra över sina medarbetare på reklambyrån. Med sitt iskalla lugn, överlägsna blick och förmågan att få precis allt att se coolt och lättgjort ut, vare sig det gäller att bygga en lekstuga eller tända en cigarett, fullkomligt strålar han självförtroende. Don Draper är min idol.
Enligt mig finns det ingen just nu levande skådespelare som kan jämföra sig med Don Drapers tystlåtna coolhet. Jag vill vara Don Draper. Han är kungen.
Stort grattis och bra jobbat! Invites kommer inom kort på mejlen.
Hedersomnämnande vill vi också lämna till följande personer för roliga och underhållande beskrivningar, men som inte räckte hela vägen fram:
Darya Mokre i rollen som Harry Potter
Veronica Holm i rollen som en kvinnlig Stålmannen
Maria Melin i rollen som Erin Brokovich
Thomas Hed i rollen som Columbus från Zombieland
Tags: Columbus, Don Draper, Dr Manhattan, Erin Brokovich, Harry Potter, Långben, voddler, Zombieland
Några timmar in i Final Fantasy XIII så kan jag konstatera att jag inte ångrar mitt inköp. Trots att spelet har en av de längsta inledningar jag stött på. Inte för att jag är förbi inledningen, men jag har både läst och hört att de tio första timmarna bara är en transportsträcka och eftersom jag själv fortfarande stöter på tutorials så litar jag på att recensenterna har rätt.
Men, det stör mig inte. Inledningen alltså. Trots att man i princip bara har en attack, klarar sig fint med att välja autoattack och i princip tar död på fiender innan de hinner blinka så gör grafiken och mellansekvenserna att det är en vacker och välregisserad transportsträcka som jag gärna tar del av.
Dessutom ska jag erkänna att jag är ganska glad att det går sakta. Jag är inte alls van med den här typen av rollspel med turbaserade stridssystem och statiska positioneringar. Jag behöver lite tid på mig att få kläm på det hela med kombinationsattacker, alla benämningar för offence och defence och karaktärsuppgraderingar. Att vana jrpg-rollspelare finner inledningen onödig kan jag förstå, men jag tror att Square Enix tänkte på just mig när de valde att designa spelet som de nu gjort.
I vilket fall älskar jag spelet än så länge, trots att jag bara spelat några timmar och trots att karaktärerna är vandrande klichéer. Fast snygga är dem. Man kanske skulle bli en karaktär i ett FF-spel i sitt nästa liv. Mass Effect-Miranda… Släng dig i väggen!
Nu har det kommit in några bidrag till tävlingen. Men än finns det chans kvar att vinna en av tre invites till Voddler. Resultatet kommer upp på bloggen imorgon eller på tisdag!
Reglerna är enkla. Mejla mig en beskriving av vilken filmkaraktär du skulle vilja vara och varför. Skicka till info@emmyz.net och märk mejlet med Filmnörd. Lycka till!!!
Kommenterat